Att jobba är att dö en smula. Jag tror inte ett ögonblick på alla förljugna försäkringar från kollegor och vänner om att det är så kul att vara tillbaka på jobbet efter semestern. De kanske vill tro det, men verkligheten är en annan - 1 345 olästa mejl och en tvärdöd apelsinplanta. Ett möte på det sen. Varför?
Frågan är retorisk och nej, jag är inte en Väldigt Imposant Person, för 1 314 av de olästa mejlen handlade om:
a. Jag har vunnit/ärvt en ohemul summa pengar och det enda jag behöver göra för att få dem är att besvara mejlet.
b. Specialerbjudande på linser/resor/tidningar/utebelysning/kurser etc.
c. Meningslösa pressmeddelanden om Almedalen (eftersom jag var där för tre år sedan och är märkt för all framtid)
d. Meningslösa pressmeddelanden om annat meningslöst.
e. Mejl från kollegor som jobbat ett tag och uppenbarligen haft för lite att göra så de har skickat länkar på lustiga företeelser.
f. Mejl från kollegor som besvarat mejl med länkar på lustiga företeelser med lustiga/uppmuntrande interjektioner.
Vad jag därmed saknade i min inkorg var ett mejl om att helga den första arbetsdagen efter semestern för att stävja det trauma som lätt kan uppstå i kölvattnet av att alltför abrupt slängas in i dagliga rutiner. Jag hade gärna hittat en fräsch orkidé på mitt skrivbord och hade föredragit en stilla morgonfika med te och scones i stället för ett möte. En stråkkvartett kunde gott och väl ha spelat lugnande musik och lysrören i min skrubb kunde ha bytts ut till ett milt och mer barmhärtigt ljus som bättre framhäver min solbränna. Om kollegorna stått på kö utanför min dörr för att massera min rygg, fylla min kaffekopp, mata mig med druvor, bakelser eller så, hade jag inte tagit illa upp och hade dessutom varit bättre rustad att konfrontera de 1 345 olästa mejlen.
Nåja, det är en dag i morgon också och då kanske det blir andra bullar. Och jag tar fortfarande mer än gärna emot mejl från dig som har en intressant historia att förtälja eller vill tipsa om något som du vill att vi ska skriva om.
