Det är sällan någon har sådana resultat, du är en extrem doer, sa rekryteraren till mig efter avslutat personlighetstest. Det lät ju bra. En doer måste ju vara en effektiv person som får saker ur händerna.
Inte fick jag jobbet för det. I efterhand har jag insett att doer antagligen bara var en omskrivning för min otålighet. Och det är en synnerligen trist egenskap.
Bör man då testa kandidaterna vid en anställning? Ja, säger experterna i vårt reportage – testerna minskar riskerna för felrekryteringar.
Läs mer: Allt fler rekryterar med hjälp av tester
Att anställa någon som inte fungerar på jobbet kostar: dels för själva rekryteringen, därutöver för följderna, som exempelvis sjukskrivningar och försämrad produktivitet.
Ett personlighetstest kan i bästa fall förebygga diskriminering genom att det ger alla samma chans. Och det kan avslöja fler karaktärsdrag än otålighet.
Men ett test är trots allt bara ett test. Enligt vissa experter går de att manipulera. Och vad händer om den utfrågade saknar självinsikt och svarar helt uppåt väggarna?
Så gärna ett test – men först och främst lite gammaldags fotarbete av rekryterarna, det vill säga intervjuer och ordentliga referenstagningar!
Niklas Hallstedt
– Tf chefredaktör och ansvarig utgivare
