Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Årliga lönekartläggningar dröjer

Under valrörelsen lovade Stefan Löfven att återinföra årliga lönekartläggningar redan under sitt första år vid makten. Nu står det klart att man inte lyckats hålla löftet. En besvikelse, menar Unionen Stockholms regionstyrelse som länge drivit kravet på årliga kartläggningar.
Linnea Andersson Publicerad 7 oktober 2015, kl 11:38
Stefan Lövfen till vänster, Alice Bah Kuhnke till höger under presskonferens.
Enligt demokratiminster Alice Bah Kuhnke (MP) har införandet av årliga lönekartläggningar dröjt p.g.a. att regeringen inte fick igenom sin första budget. Foto: Bertil Ericson / TT

Unionen ser lönekartläggningar som en viktig del i jämställdhetsarbetet, inte minst med tanke på att löneskillnaderna mellan män och kvinnor är som störst bland privatanställda tjänstemän. Kartläggningar varje år skulle enligt förbundet leda till bättre rutiner i jämställdhetsarbetet ute på företagen som i sin tur leder till en mer rättvis lönefördelning.

Sedan 2008 då Alliansregeringen ändrade diskrimineringslagen behöver företag inte genomföra lönekartläggningar mer än vart tredje år. En rapport från Unionen visar att arbetsgivare blivit sämre på att genomföra kartläggningar och förbundet hoppades därför på att den nya regeringen skulle införliva löftet om att återinföra årlig kartläggning. Något man ännu inte gjort.

- Vi är besvikna, säger Theres Sysimetsä, ledamot i Unionen Stockholms regionstyrelse, som trots det är hoppfull inför framtiden eftersom man har en bra dialog med Arbetsmarknadsdepartementet.

- Utifrån de politiker jag har träffat tror jag verkligen att det här är något som de också vill. Sedan är verkligheten och budgetsituationen en annan. Men vi är till stor del enade tillsammans med både politiker och arbetsgivarsidan så det finns stor chans för succé.

Även om andra förbund, som ST och Vision, också tycker att lönekartläggning är viktigt, menar Theres Sysimetsä att det är en särskilt viktig fråga för Unionen. Medan andra förbund vill överge Industriavtalet, det så kallade ”märket”, göra speciella satsningar eller införa jämställdhetspotter och bonusar, är lönekartläggningar Unionens huvudsakliga verktyg för att komma till rätta med osakliga löneskillnader.

Trots att Unionen Stockholm ger regeringen bakläxa menar Theres Sysimetsä att facken också har en viktig roll att spela för att få bättre jämställdhet i arbetslivet.

- Om regeringen tar sitt ansvar och driver igenom det de har lovat så får vi sätta oss ned nästa vecka och titta på vad vi ska lova varandra internt, säger hon och syftar på Unionens kongress som äger rum nästa vecka.

Så säger lagen:

Alla arbetsgivare ska genomföra en lönekartläggning och analys vart tredje år. Arbetsgivare med fler än 25 anställda ska även upprätta en handlingsplan för jämställda löner. Syftet är att upptäcka, åtgärda och förhindra löneskillnader som har samband med kön.

Lönekartläggningen och analysen ska omfatta:

  • Bestämmelser och praxis om löner och andra anställningsvillkor.
  • Löneskillnader mellan kvinnor och män som utför arbete som är att betrakta som lika eller likvärdiga.
  • Analys av om eventuella skillnader har samband med kön.

DO

Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.