Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Jobba och förlora pengar

"Behöver ni en medhjälpare i verksamheten? Har ni sysslor som aldrig blir utförda på grund av resursbrist? Genom Arbetsförmedlingen finns nu möjlighet till resursförstärkning för arbetsuppgifter utöver den normala verksamheten. Ni anmäler dessa till Arbetsförmedlingen. Vi föreslår en lämplig kandidat bland deltagarna i jobb- och utvecklingsgarantin. Inga avgifter! Ni betalar inga löner, arbetsgivaravgifter eller försäkringar utan får 225 kronor per dag för att täcka handledarkostnader med mera. Se vårt faktablad för mer information."
Åsa Frisk Publicerad 20 december 2010, kl 09:43

Detta citat är hämtat från Arbetsförmedlingens informationsblad till arbetsgivare. Vad som bör tilläggas att de som ska utföra arbetsuppgifterna har fått sin ersättning sänkt från 80 till 65 procent i a-kassa. Detta innebär för de lägst avlönade att de lever på en nivå som ligger ungefär 500 kronor under socialbidragsnivå. Med andra ord går deras ekonomi back. Krasst uttryckt kan det se ut som om regeringen tar av den arbetslöses a-kassa, skänker pengarna till den som vill utnyttja den arbetslöse som gratis "arbetskraft", och tvingar den arbetslöse att utföra oavlönat arbete under två års tid åt den som fått pengarna.

Arbetsgivare kan tacka ja till detta erbjudande, men den arbetslöse som vill behålla sin lilla inkomst kan inte tacka nej. Den arbetsgivare som har riktig tur kan få en gratis medhjälpare med ett helt livs yrkeserfarenhet, en akademisk examen eller en högskoleutbildning. Erbjudandet innebär förstås ökade omkostnader för den arbetslöse. Den som tidigare varit lågavlönad tvingas söka socialbidrag och börja sälja sina ägodelar, eller låna pengar. När de två årens gratisarbete är avklarade vet ingen vad som ska hända, men den lågavlönade arbetslöse som inte valde att söka socialbidrag har dragit på sig minst 10 000 i skulder.   

Man säger att denna åtgärd är till för att de arbetslösa ska få en anställning så fort som möjligt, men menar man verkligen detta? Idag finns det drygt 40 000 lediga lönearbeten och 400 000 arbetslösa. Det är alltså högst var tionde arbetslös som kan få jobb. För varje arbetslös som får en ökad chans till jobb minskar chansen för nio andra. Om politiken fungerar gör den alltså nio gånger så stor skada som nytta. Det verkar som att vår regering och arbetsmarknadsverket ljuger oss alla rakt upp i ansiktet!

Vad anser då Unionen om att man tvingar arbetslösa till fattigdom och oavlönat arbete? Tidigare artiklar i denna fråga har bemötts med kompakt tystnad. I det senaste numret av Kollega kunde vi läsa om nyttan med medlemskap, och om Unionens förmånliga inkomstförsäkring. Skulle då inte Unionen kunna skapa en inkomstförsäkring med en minimiersättning för a-kassan. Är det inte ett problem för Unionen när den lågavlönade långtidsarbetslöse medlemmen tvingas låna pengar för att arbeta gratis i två år?
//Anders Mattsson

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson