Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Kampen fortsätter för kvarvarande på Northland
Förhandlingarna vid det krisdrabbade gruvbolaget Northland Resources har nu avslutats och resulterat i att 29 av de 269 anställda blir kvar. Det med hopp om att man i morgon får tillstånd för en fortsatt rekonstruktion av bolaget och sedan lyckas ordna med en finansiering så att verksamheten kan fortsätta.
- Vi fortsätter kämpa, säger Robert Eriksson, Unionens klubbordförande.
- Vi fortsätter kämpa, säger Robert Eriksson, Unionens klubbordförande.
För en vecka sedan, tisdagen den 7 oktober, stoppade gruvbolaget Northland Resources sin verksamhet i Kaunisvaara, strax utanför Pajala, och varslade alla anställda om uppsägning.
Sedan representanterna från arbetsgivarsidan och facken förhandlat 14 timmar per dygn är nu uppsägningsförhandlingen avklarad. Den resulterade i att en liten styrka på 29 personer, varav 15 tjänstemän, blir kvar. Planen är nu att verksamheten ska vara startklar.
En del av tjänstemännen kommer att ägna sig åt säkerhetsarbete för att de som ska jobba med att underhålla verk och gruva ska kunna göra det på ett säkert sätt. Andra tjänstemän får i uppgift att försöka hitta en lösning vad gäller finansieringen.
- Nu finns en plan för hur vi ska få verksamheten att blomstra igen, säger Robert Eriksson, som blir kvar som säkerhetsansvarig.
- Det värsta scenariot hade ju varit att alla fått gå. Nu finns ändå hoppet kvar och vi kommer kämpa på för att försöka få ordning på det här. Den vanligaste frågan bland dem som nu blivit uppsagda är hur det är med återanställningsmöjligheten, så folk är ju fortsatt optimistiska om att det ska lösa sig så att de får komma tillbaka till jobbet, säger Robert Eriksson.
Sjunkande malmpriser har uppgetts vara en orsak till att bolaget länge har gått dåligt. I fjol räddades man undan en konkurs tack vare ett kapitaltillskott och lån från bland annat Peab, Metso och riskkapitalbolaget Norrskenet. Men när Northland i slutet av september bad storägarna om mer pengar var det stopp.
Bolaget har nu varit under rekonstruktion sedan juli i år och nu väntar alla spänt på vilket besked som kommer att ges om rekonstruktionen i morgon.
- Vi hade verkligen gett oss tusan på att förhandlingarna skulle gå väldigt snabbt. För i morgon är det dags för en ny prövning av rekonstruktionen, om den ska förlängas eller inte, och då vill vi så klart göra allt för att rädda kvar bolaget, för att rekonstruktören inte ska försätta oss i konkurs, säger Robert Eriksson.
- Nu har rekonstruktören en ny plan att ta ställning till där vi gjort en stor besparing i och med de här uppsägningarna och där verksamheten snart är helt konserverad. Verket är ju redan stoppat men sedan ska ju också allt också ordnas så att vi kan starta upp på ett kontrollerat sätt sedan.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
”Jag är trött på att bli uppsagd” – spelutvecklaren som vill lämna dataspelsbranschen
Efter decennier av tillväxt i dataspelsbranschen har kurvan vänt. Många sägs upp och i regel innebär det utköp. ”Jag är trött på att bli uppsagd och vill lämna branschen”, säger Arend Stührmann, uppsagd för fjärde gången.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Utköpt för andra gången
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
”Välfärd lockar många i dataspelsvärlden”
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Utköp döljer krisen i statistiken över uppsägningar
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.
