Jag läste Malin Sävstams förra bok " När livet stannar" med en klump i magen. Att förlora sin man är hemskt. Men att förlora sina barn är bara fel.
Det här är fortsättningen, berättelsen om hur Malin inte bara överlevde en kris utan lärde sig att leva igen.
2004 drabbades Malin Sävstam av det värsta tänkbara. Hon och hennes bästa väninna åkte till Thailand med män och barn. Endast fyra kom tillbaka till Sverige. Av Malins familj fanns bara hon och sonen Axel kvar.
Sorgen är stark, men kärleken är starkare, vilket visar sig då hon något år efter tsunamin träffar en ny man och vågar satsa.
Det är svårt att läsa den här boken utan att jämföra den med hennes förra, vilken var fantastisk. Jag tycker ändå att uppföljaren klarar sig fint, då det känns som att det finns mer att berätta.