Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

A-kassor vägrar betala till staten

Skogs- och träfackets a-kassa, liksom Grafikernas och Transports har öppet deklarerat att de inte har för avsikt att betala in statens andel av a-kasseavgiften för de medlemmar som struntat i att betala. På Unionens a-kassa har man ännu inte tagit ställning till hur man ska agera.
Linda Svensson Publicerad 7 mars 2008, kl 10:23

När a-kasseavgiften blev dyrare i januari förra året berodde det i huvudsak på att det infördes en förhöjd finansieringsavgift. Det innebar att a-kasseförsäkringen skulle bli mer självfinansierad. I Unionens a-kassas fall betyder det att av avgiften på 338 kronor går 242 kronor till statskassan.

I och med den kraftiga avgiftshöjningen har många medlemmar hoppat av a-kassan. Inte sällan sker det genom att man helt enkelt slutar betala. Men a-kassan har en uppsägningstid på tre månader, och för den tiden ska staten ha sina pengar. Tidigare kunde a-kassorna ha en ganska liberal syn på bristande betalning. Den som slutade betala slapp sin skuld.

Nu handlar det om betydligt mer pengar. Men flera a-kassor tänker inte driva in skulderna för att betala till staten.

På Unionens a-kassa fortsätter man att skicka kravbrev till dem som inte har betalat.
- Vi har inte tagit ställning till om vi inte ska betala in pengarna. Vi kan ha synpunkter, men vi har inte i styrelsen tagit något sådant beslut, säger Inger Lindström, Unionens a-kasseföreståndare.

Unionens a-kassa avvaktar utvecklingen av de andra tre kassornas vägran.

Uno Ströberg på Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, berättar att myndigheten ännu inte bestämt hur man ska agera när det gäller de a-kassor som inte tänker betala den förhöjda finansieringsavgiften.

- Att man avger en viljeyttring är en sak. Det är först när vi ser att man verkställer som vi kan agera. Hur vet vi inte, vi bereder ärendet nu. Det väcker förvåning att myndigheter som har ett visst ansvar säger sig inte vilja följa vad riksdag och regering har beslutat.

- Jag ser det som att man vill markera ett missnöje. Men jag tycker det är konstigt att en kassa inte tar ansvar för att få in pengarna.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.