Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Katastrofala chefer

Brist på empati och avsaknad av respekt för medarbetarna, självcentrerad och kontrollerande … Två gånger under mitt yrkesliv har jag haft chefer med dessa egenskaper.
Publicerad 28 augusti 2019, kl 17:00
Niklas Hallstedt.
Niklas Hallstedt, tf chefredaktör och ansvarig utgivare för Kollega och Chef & Karriär. Foto: Christopher Hunt

Och jo, de här cheferna var inget annat än rena katastrofer för arbetsplatsen och medarbetarnas välmående. Sjukskrivningarna avlöste varandra och det gick snart inte en dag utan att folk grät i korridorerna.

Den erfarenheten är jag inte ensam om. Sju av tio av Unionens medlemmar har haft en chef som fått medarbetare att må dåligt, enligt den undersökning vi låtit göra. Det är inte konstigt – studier visar att personer med så kallade psykopatologiska drag är överrepresenterade på ledande poster.

Hur hanterar man då situationen? Många byter jobb. Ett alternativ som ingen borde tvingas till, men som kanske är nödvändigt för att undvika att bli sjuk.

Andra gör som jag, biter ihop och håller sig undan. Det är inte roligt, men kan fungera. Chefer som skadar verksamheten har trots allt ofta en kort livslängd – de ryker när arbetsgivaren så småningom inser hur det står till.

Niklas Hallstedt 
– Tf chefredaktör och ansvarig utgivare

 

PS. Långtifrån alla chefer 14 är usla. 60 procent i vår undersökning har haft en riktigt bra chef!

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.