Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Är du medlem i Unionen? Prenumererar du inte redan på Kollegas utmärkta nyhetsbrev?
Då kan du anmäla dig via länken så får du alla Kollegas bästa nyheter och tips direkt i din inkorg - varje vecka.
Fiffigt va?
Tidigare i veckan kunde Kollega berätta att Vings flygbolag, Sunclass airlines, säger upp samtliga svenska kabinanställda, totalt 175 personer.
Bakgrunden till beslutet är att flygbolaget behöver spara mycket pengar till följd av krisen i flygbranschen. I juni presenterade Sunclass airlines en besparingpaket som innebar att kabinpersonalen skulle gå ner i grundlön med 20 procent, något fackförbunden i Norge och Danmark valde att gå med på. Unionen, som organiserar den svenska kabinpersonalen sa nej, eftersom praxis på svensk arbetsmarknad inte medger lönesänkningar.
Under sommaren har Unionenklubben presenterat en handfull olika förslag som, enligt facket, skulle spara lika mycket pengar som företagets lönesänkning. Men möttes av kalla handen.
– Ledningen har inte ens tittat på våra förslag, de har bara sagt nej. Det här är otroligt dåligt skött av vårt bolag, säger Jonna Thulin, ordförande för Unionenklubben på Sunclass airlines och fortsätter:
– All personal har varit helt med på att vi måste dra ner på kostnader och att vi måste hjälpa till. Det pågår en pandemi i världen och hela flygbranschen går på knäna. Vi hade kunnat komma överens genom ett givande och tagande, men ledningen har drivit sin linje stenhårt.
Läs mer: Anställda på Ving sägs upp
Efter att förhandlingarna mellan Unionen och Sunclass airlines slutat i oenighet valde bolaget att säga upp hela den svenska personalstyrkan. Man gick därpå ut i media med budskapet att det var Unionens fel att förhandlingarna strandat och att man tvingas säga upp personal. Flygbolaget hävdade också att 98 procent av den svenska kabinpersonalen var för en lönesänkning, men det är helt felaktigt enligt Jonna Thulin.
– Det hade ingenting med sänkningen av grundlönen att göra och det var ingen omröstning. Det handlade om man kunde tänka sig att ta bort ett lönetillägg efter att permitteringsstödet försvunnit, alltså ändra i sitt anställningsavtal, säger hon.
Från och med torsdagen den 20 augusti är all personal uppsagd, men inte arbetsbefriad.
– Uppsägningsbeskedet var en käftsmäll, efter alla våra ansträngningar. Det här är ett trauma för många som blir utan jobb, svårt för många att få nytt jobb, säger Jonna Thulin.
Läs mer: "Sänk lönen eller bli av med jobbet"
Känslorna bland de 175 uppsagda medarbetarna är blandade.
– Det har uppstått grupperingar där hälften är skitförbannade på Unionen för att man inte går med på att rädda jobb och hälften har förståelse för att man måste rätta sig efter vad som gäller här i Sverige, säger Jonna Thulin.
En av de som sagts upp är Kristin, som jobbat i bolaget i över 30 år. Hon anser företaget utnyttjat pandemin för att göra sig av med folk.
– Jag är så arg och besviken på vår arbetsgivare, att de inte har lyssnat. Det verkar som att de velat säga upp oss hela tiden. Jag hade kunnat gå med på nästan vad som helst - ett tag - men aldrig permanent lönesänkning. Det känns som man är lagd på en soptipp och att det enbart på grund av principer, säger hon.
Att företag vill sänka löner för medarbetarna på det sätt som Sunclass airlines har försökt är relativt ovanligt, enligt Unionens förhandlingschef Martin Wästfelt.
– Innan vi hade korttidsarbetet på plats förekom det att företag ville minska personalens arbetstid och därmed också deras lön, säger han.
Att aldrig acceptera lönesänkningar för medlemmarna är en facklig princip som sträcker sig långt tillbaka i tiden.
– Vi är emot det av samma skäl som svensk fackföreningsrörelse har varit emot det sedan 1900-talets början. Det grundar sig i att värna den viktigaste idén med ett kollektivavtal nämligen att skapa en lönenivå och behålla en utgående lön, förtydligar Martin Wästfelt.
Sänkta löner leder i förlängningen till lönedumpning, enligt Unionens förhandlingschef. Hade Unionen gått med på Sunclass airlines förslag skulle alla kabinanställda i Sverige ha drabbats på sikt.
– Sänker man lönerna på ett ställe leder det med stor sannolikhet till att lönenivåerna sjunker i hela branschen. Det öppnar också upp för att konkurrera med löner vilket strider mot kollektivavtalets grundläggande idé. Genom kollektivavtalet har man lovat varandra att inte ta jobb på andra villkor än de som följer avtalet.
Läs mer: Stordalen tar över Ving
Enligt Unionen skulle en lönesänkningar även få stora negativa konsekvenser för individen, som till exempel försämrad sjukpenningsgrundande inkomst (SGI), ersättning från a-kassan och framtida pension genom lägre avsättningar till både den allmänna pensionen och tjänstepensionen – framför allt för dem som har ITP2. Även ersättning från Unionens inkomstförsäkring kan påverkas och även den statliga lönegarantin.
Många medlemmar på företaget tycker att Unionen borde gått med på en lönesänkning för att rädda jobben. Vad har ni att säga till dem?
– Jag har hundra procent förståelse för att de här medlemmarna tycker att det känns otroligt tungt och att man ur ett enskilt perspektiv sitter i en jättesvår situation. Men samtidigt så har vi i våra demokratiska beslut och i kollektivavtal slagit fast att det här ska ske på en annan nivå än med individen.
Kollega har sökt företrädare för Sunclass airlines.
Arend Stührmann må vara född i Tyskland, men under sin 15 år långa karriär inom dataspelsbranschen har han jobbat på företag i Australien, på Island, i Kanada, Storbritannien, Tyskland flera gånger och sedan snart 4 år i Sverige.
– Jag är trött på att flytta för att få jobb. Vi har köpt bostadsrätt, jag och min fru har svenska vänner utanför jobbet och Sverige är en bra plats att leva på. Men jag är också trött på att bli uppsagd.
Ett tag skolade han om sig till snickare för en mer stabil tillvaro. Men han hade också fyllt 40, och att då komma in som ny byggnadsarbetare blev för tungt.
Det är inget unikt att flytta runt i världen för den som jobbar med att utveckla dataspel. Inte heller att bli utköpt.
Det är så det går till, även i Sverige där vi egentligen har ett system med lagar och kollektivavtal som ska reglera hur uppsägningar vid arbetsbrist går till.
Arend Stührmann har lärt sig den svenska modellen, i alla fall teoretiskt.
Från dag ett i Sverige gick han med i facket. Han säger sig ha med det hemifrån, han har fortfarande farfaderns stämpelböcker med klistermärken från förtroendeuppdrag i tyska IG Metall.
I början av året var det dags igen.
Han blev utköpt av den franska speljätten Ubisoft. Det blev därmed andra gången han blev utköpt på grund av arbetsbrist i Sverige.
Han får nu ersättning från a-kassan och går utbildningen som Arbetsförmedlingen anvisat till.
– Men många unga och människor från andra länder står helt utan sådant. Stockholm lockar många i dataspelsvärlden, flera bra studior finns här. Liksom välfärdssystemet. Men få känner till att arbetsmarknaden inte är en del av det, att man själv måste sätta sig in i den.
Ständig tillväxt sedan 1990-talet, peak under pandemin och evigt inflöde av unga från hela världen som vill jobba med dataspel, gör att sådant som anställningsvillkor och arbetsmiljö inte alltid är prio ett, enligt Arend Stührmann.
Nu har det mattats av.
Det är inte helt lätt att exakt veta hur branschen mår i Sverige. Svängningarna syns inte alltid i offentlig statistik.
Enligt statistik över varsel inom yrkeskoder 61 och 62 ”databehandlingsverksamhet”, som Kollega begärt ut från Arbetsförmedlingen, varslades 1 515 personer fram till och med oktober i år. Det är färre än de senaste två åren.
Men varslen säger inte mycket, just eftersom de flesta blir utköpta. Då syns man inte i statistiken, utan det blir en uppgörelse mellan anställd och arbetsgivare.
På Arend Stührmanns studio blev till exempel en femtedel utköpta tillsammans med honom. Och Ubisoft där han jobbade är inte det enda spelbolag som gjort sig av med folk i år.
– Jag förstår varför företag gör så här, de bedriver inte välgörenhet. Om pengarna inte räcker, räcker de inte. Egentligen tror jag att spelbranschen normaliseras nu när det gäller efterfrågan. Pandemin var ett undantag, säger Arend Stührmann.
Så han blev inte förvånad när ”head of studio” närvarade vid stormötet där i början av året. Det som brukar sägas sades: ”Ekonomin går inte så bra”, ”många utmaningar”, ”finns ingen annan lösning”, ”vi måste tyvärr säga upp”.
Samma dag fick Arend Stührmann veta att han blev av med jobbet.
– De vill ofta behålla de yngre. Vi äldre med mer erfarenhet är också ofta dyrare.
Kollektivavtal fanns inte, men Arend Stührmann och en kollega är fackligt förtroendevalda. De agerade ändå. Gick igenom kollegors utköpsavtal och fick gehör för förbättringar som längre uppsägningstid med lön, tjänstepension som arbetsbefriade, med mera.
Kan man säga nej till att bli utköpt?
– Ja, men då får du räkna med att det kan leda till något sämre. Skriver man under har man ju en garanti. Jag har också sett andra företag än just Ubisoft som utnyttjar den osäkerheten.