Hoppa till huvudinnehåll
Fackligt

Kvinnor i facket vittnar om sexuella trakasserier

1 500 kvinnor från fackföreningsrörelsen kräver ett stopp på sexismen i ett offentligt upprop i kölvattnet av #metoo. Susanne Persson kränktes flera gånger av fackliga kamrater när hon satt i Unionens regionstyrelse. Bland annat vid den första kongress hon deltog i.
Anita Täpp, Johanna Rovira Publicerad 22 november 2017, kl 16:28
Susanne Persson, som själv varit utsatt, och Gun Karlsson är två av de 1 501 fackligt aktiva kvinnor som skrivit under uppropet.

Under taggen #inteförhandlingsbart har 1 501 kvinnor, både förtroendevalda och anställda inom fackförbundsrörelsen, samlat vittnesmål om våldtäkter, grova övergrepp och sexuella trakasserier utförda av såväl anställda som förtroendevalda.

En av dem som kräver slut på sexismen och tystnadskulturen är Gun Karlsson, ledamot av Unionens förbundsstyrelse:

– Jag har själv inte varit utsatt, men skrev under för att jag ville stötta kampanjen. Sexuella trakasserier får inte förekomma, säger Gun Karlsson.

– Man hade ju hoppats att det inte förekom i vår värld och vad vi vet har vi inom Unionen varit rätt förskonade från det.

Martin Linder: ”Ingen kan längre säga att de inte visste”

Men helt förskonat är förbundet inte.

Susanne Persson utsattes första gången 2011, när hon just valts in i Mellannorrlands regionstyrelse och var med på Unionens kongress.

Sedan hon hållit ett anförande om hbtq-frågor, vilket hon verkligen brann för, gick kongressen emot Unionens förbundsstyrelse så att den motion som avslagits i stället blev ett yrkande.

När man ser kvinnor som dig rycker det i baguetten på gamla gubbar som mig

Senare, på kvällen, innan kongressmiddagen, fick hon beröm av en äldre man.

– Jag blev jätteglad för att den här mannen, som var känd av många i förbundet, sa att jag hade hållit ett otroligt häftigt tal och gjort något riktig bra. Men när jag skulle gå vidare kramade han om mig och viskade att det är när man ser kvinnor som dig som det rycker i baguetten på gamla gubbar som mig.

– Naturligtvis borde jag ha sagt högt och ljudligt att "vad fan står du och säger" och pekat ut honom för hela gruppen. Men man finner sig ju sällan i situationen förrän efteråt. Jag var också helt ny i min roll medan han varit med länge och folk lyssnade på honom. Så jag bara skakade på huvudet och gick därifrån.

Nästa gång Susanne Persson blev utsatt var då hon deltog i ett av regionstyrelsens årsmöten. När hon stod och pratade med en annan kvinna blev hon plötsligt kysst i nacken av en äldre man i regionstyrelsen.

– När min rasande väninna undrade vad fan han höll på med svarade han att ”Hon får skylla sig själv när hon står här och har en så jävla snygg nacke”. Sedan skrattade han bara bort det, medan jag gick därifrån. Men det var väldigt obehagligt det han gjorde.

Efter det berättade Susanne om vad som hänt för den dåvarande ordföranden i regionstyrelsen liksom för regionchefen, varpå den man som kysst henne i nacken ganska snart försvann från styrelsen.

Om den kränkning hon upplevde vid kongressen har hon dock inte berättat för någon om förrän nu.

– Jag mådde länge väldigt dåligt. Men eftersom den mannen var väldigt känd och respekterad inom förbundet så tänkte jag att det är bättre att hålla tyst. För vem skulle lyssna och tro på mig? Om han hade nekat så hade jag varit väck sedan.

– Men det är ju också de strukturer och normer vi är uppvuxna med. Att skammen alltid ligger på kvinnan och att man inte ska prata om sådant här utan hellre lida i tysthet. Vi har också fått lära oss att vara fogliga, lydiga, snälla och hjälpsamma, om vi inte ska ses som obekväma, känsliga och jobbiga. Då trycker man undan det man tycker och tänker att man kanske överreagerar, och håller tyst.

Men i samband med att hon har undertecknat uppropet #inteFörhandlingsbart# har hon nu ändå vittnat om flera kränkningar hon har blivit utsatt för, i tidningen Arbetsvärlden.

– Det har känts som att nu får det vara nog. Metoo-rörelsen har dragit upp ofantliga grejer och har blivit jättestort och då har det känts som att vi inom facket också verkligen måste visa vår verklighet.

Hon får skylla sig själv när hon står här och har en så jävla snygg nacke

Även om Susanne kan berätta om fler kränkningar hon varit med om blev de ändå färre sedan hon valdes till ordförande för Unionens regionstyrelse i Mellannorrland för några år sedan. Då hade hon också fått erfarenhet nog att kunna säga ifrån bättre.

Trodde du att man skulle slippa bli behandlad så här inom facket?
– Ja, det trodde jag faktiskt, därför att facket ju ändå kämpar på det godas sida. Men det är klart att det finns rötägg även där. Och de strukturer som finns i samhället, som är så djupt rotade, finns självklart också i fackföreningsrörelsen även om vi är upplysta och medvetna om problemet.

Läs mer: Arbetsgivaren skyldig att agera vid sexuella trakasserier

– Trots att vi har en jämställd styrelse, med exakt lika många män som kvinnor, så är normen att mannen ska styra. Så det är ett jättejobb som hela samhället måste göra och då har ändå fackföreningsrörelsen nått lite längre, även om vi inte är klara.

Kommer det att bli bättre nu tror du?
– Jag tvekar inte en sekund på att vi kommer att lyckas. Den rörelse som är igång nu är så stark att det kommer vara omöjligt att inte lyssna. Och nu säger vi att vi inte längre tänker acceptera att det fortsätter så här. Så jag är säker på att det kommer att ske en förändring även om det inte sker i en handvändning.

Susanne Persson sitter inte längre i Unionens regionstyrelse eftersom hon har bytt jobb och fackförbund. Men hon är fortfarande fackligt aktiv i TCO.

Läs hela uppropet i ETC.

Fackligt

Så jobbar Unionen för bättre arbetsmiljö på apoteken

Mindre ensamarbete, bättre kollektivavtal och lokala diskussioner om schemat. Så jobbar Unionens klubbar vidare med arbetsmiljön på apotekskedjorna.
Elisabeth Brising Publicerad 23 april 2024, kl 14:34
Stephanie Nielsen vid en medicinhylla.
Unionens ombud - däribland Stephanie Nielsen, klubbordförande på Kronans apotek - tar olika initiativ för att minska ensamarbete, förbättra kollektivavtal och diskutera optimala scheman på apotekskedjorna. Foto: Henrik Witt.

Kollega har rapporterat om kritik från Unionens fackliga mot bemanningen och arbetsmiljön på Apotek Hjärtat, Apoteket AB och Kronans apotek. Men vad gör riksklubbarna själva för att få arbetsgivarens öra?

Sagt upp arbetstidsavtal och stoppat ensamarbete

På skärtorsdagen förra året sa Unionen och Sveriges Farmaceuter upp sitt lokala arbetstidsavtal med Apotek Hjärtat för att markera mot brister i schemaläggningen. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

Enligt Lena Svensson, riksklubbordförande på Apotek Hjärtat, driver Unionen på för en dialog mellan arbetsgivaren och lokala ICA-handlare om att anpassa öppettiderna på apoteken vid Maxienheterna för en bättre arbetsmiljö. 

– Anpassa helgerna till öppettider klockan 08:00-20.00 så får anställda en helt annan återhämtning och det blir en bättre bemanning i veckorna, säger Lena Svensson. 

Hon vill också se möjlighet till fyra veckors sammanhängande sommarsemester för den som vill ha det. 

– Vilket vi idag inte får på många apotek, säger hon. 

Stress till följd av hot, trakasserier och rån är också faktorer som påverkar apoteksanställda negativt. Men det är arbetsmiljöfrågor som Lena Svensson tycker fack och arbetsgivare lyckats förbättra ihop.  

– Ensamarbete har vi dragit mycket i från fackligt håll och det finns nästan inte i dag, säger hon. 

Förhandlar om bättre semestervillkor

På Apoteket AB arbetar Unionens fackliga mycket med stöd i semesterplanering och lönerevision. De deltar också i ett nytt projekt för att locka och behålla personal. 

per_skoglund
Per Skoglund.

– Utöver det får vi släcka bränder när våra medlemmar hör av sig och behöver hjälp att lösa olika frågor. Vi har varje vecka olika slags förhandlingar, säger Unionens riksklubbordförande Per Skoglund. 

Klubben har ett tätt samarbete med Akademikerföreningen och de gör gemensamma medlemsundersökningar om arbetsmiljön. 

Per Skoglund tycker det är positivt att facket fått igenom nya skarpare skrivningar kring semesterrätt i kollektivavtalet. 

Men ni har bara rätt till tre veckor i följd på sommaren?

– Nja, det stämmer förvisso delvis men endast om det inte alls är möjligt att bevilja fyra veckor. Det gjordes en justering i kollektivavtalets text för något år sedan som ökat möjligheten till fyra veckors sammanhängande semester. 

Kan man inte ändra antalet veckor till fyra i kollektivavtalet i nästa avtalsförhandling?

– Jo, gärna. Frågan har funnits med som krav i de senaste avtalsrörelserna. Men det är inte så lätt att komma överens med vår motpart. Arbetsgivarna ger inget utan att få något och motkravet har vanligen handlat om att de vill plocka bort de extra semesterdagarna som medarbetarna enligt vårt avtal får från 40 respektive 50 års ålder.

Hoppas fler ber om hjälp med arbetsmiljön

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

Stephanie Nielsen på Kronans apotek har, liksom de andra två riksklubbordföranden, berättat för Kollega om rädda medlemmar som ibland inte vågar ta förhandlingshjälp av facket. 

I de fallen tar de förtroendevalda ändå upp sakfrågan med arbetsgivaren högre upp i organisationen. Riksklubben har också gjort undersökningar om arbetsmiljön. 

Unionens klubbordförande tycker det är viktigt att cheferna i företaget får tydliga riktlinjer om att man vill att upplevda problem ska diskuteras ute på apoteken.

– Att vi lyfter upp frågor och vågar diskutera dem öppet för att komma till de bästa lösningarna. Historiskt kanske man fått veta att man ska hålla det nere och göra sitt jobb, säger hon. 

Har du något positivt exempel på när ni lyckats lösa arbetsmiljöproblem?

– Nyligen hade vi ett ärende där vissa medarbetare tyckte att de fått ett orättvist schema och de hade problem i arbetsgruppen. Men när de var raka gentemot fack och regionchef kunde vi påkalla en arbetsmiljökartläggning och reda ut problemen.