Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Kvotering - enda möjligheten för handikappade att få jobb

Endast drygt var tredje rörelsehindrad i arbetsför ålder har jobb. Ofta handlar det om deltidsjobb med samhällsstöd. Trots att utbildningsnivån är lika hög som hos svenskarna i genomsnitt har bara ett fåtal heltidsanställning och hyggliga löner.<br />
Publicerad 20 september 2005, kl 08:00
Vi har kommit till en punkt där vi kanske måste bryta med vår ideologi och kräva kvotering för att komma i arbete, skriver Karin Westlund, förbundsordförande i De Handikappades Riksförbund, DHR.
Personer med funktionsnedsättningar diskrimineras på den svenska arbetsmarknaden.
En nyligen genomförd undersökning visar att sysselsättningsgraden på arbetsmarknaden är skrämmande låg för vissa grupper av personer med funktionsnedsättning.
Undersökningen visar bl.a. att endast en dryg tredjedel (39 procent) av personer med rörelsehinder uppger att de har ett arbete. Av personer med synskador är det knappt hälften som uppger att de förvärvsarbetar. I siffrorna ingår även personer som är anställda hos Samhall och personer för vilka arbetsgivaren får stöd i form av lönebidrag. En minoritet av de som har arbete jobbar heltid.
Undersökningen har genomförts av Handikapprörelsens utredningsinstitut AB (HANDU) på uppdrag av handikapporganisationerna Hörselskadades Riksförbund, Synskadades Riksförbund, Sveriges Dövas Riksförbund och De Handikappades Riksförbund. Målet med undersökningen har varit att kartlägga levnadsförhållandena för personer med hörselskada, synskada, dövhet och rörelsehinder.
Vad gör facket och vad gör Svenskt Näringsliv för att förbättra situationen? Finns personer med funktionshinder över huvud taget med när man diskuterar rekrytering. Arbetar facket för att öka andelen funktionshindrade på arbetsplatsen och vad gör man för att behålla de som redan finns där? Är talet om mångfald bara ord eller finns det en verklig strävan att uppnå detta på arbetsplatserna. På vilket sätt stöder Arbetsmarknadsstyrelsen funktionshindrades rätt till arbete?
Trots att Arbetsmarknadsstyrelsen har ett tydligt sektoransvar enligt den Nationella handlingsplanen för handikappolitiken görs ingenting. Vid en konferens som Arbetsmarknadsstyrelsen anordnade nyligen behandlades arbetslösheten för akademiker, ungdomar och invandrare. Personer med funktionshinder nämndes överhuvudtaget inte.
Svenskt Näringsliv och fackföreningsrörelsen borde inse att hindren för personer med funktionsnedsättning i första hand är en fråga om negativa attityder. I en undersökning genomförd av IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, har knappt 14 procent av arbetsgivarna övervägt att anställa någon person med funktionsnedsättning de senaste fem åren. Av de som sedan valde att anställa personer med funktionsnedsättning, uppgav en stor andel att de var mer nöjda med anställningarna än de hade väntat sig.
Helt klart har arbetsgivarna underskattat personernas arbetsförmåga och överskattat risken för sjukfrånvaro.
Förutom de sociala konsekvenser som denna diskriminering innebär får det också ekonomiska konsekvenser visar HANDU-undersökningen.
För såväl rörelsehindrade som synskadade visade det sig att cirka 60 procent hade en bruttoinkomst under 13 500 kronor i månaden. Detta innebär i sin tur att nästan var fjärde ensamstående för en ständig kamp för att klara de vanliga hushållsutgifterna. 21 procent av de rörelsehindrade uppgav också att de inte har råd att betala nödvändiga behandlingar och hjälpmedel.
Den otillfredsställande situationen för funktionshindrade på arbetsmarknaden är inte någon nyhet. Antalet arbetslösa med funktionshinder är oberoende av konjunkturerna på arbetsmarknaden. Det är inte heller så att utbildningsnivån är lägre för personer med funktionsnedsättning. HANDU:s undersökning visar att personer med funktionsnedsättning har utbildning i samma omfattning som befolkningen i övrigt.
För att få en förändring krävs det att man måste se till de kvalifikationer som varje individ har oberoende om funktionsnedsättning finns eller inte. Detta tillsynes revolutionerande sätt att se på individen i förhållande till arbetsgivarens behov av arbetskraft gör det nödvändigt att inte i första hand tänka på bidrag när det gäller anställning av personer med funktionsnedsättning. En arbetssökande med funktionsnedsättning ska få ett arbete utifrån sin kompetens och inte primärt för att ordna ett lönebidrag till arbetsgivaren. När en anställning sker kan det behövas viss anpassning på arbetsplatsen. De merkostnader som då uppkommer får inte vara ett hinder för att få arbetet. Arbetsmarknadsstyrelsen måste på ett tydligt sätt upplysa arbetsgivarna om de lösningar som finns.
DHR har av ideologiska skäl varit motståndare till en kvotering för att ge arbete till personer med funktionsnedsättningar. Kanske har vi kommit till en punkt där vi måste tänka i nya banor för att vi ska ses som en arbetskraft att räkna med. Erfarenheten visar att arbetsgivarnas negativa attityder förändras när man väl fått erfarenhet av anställda med funktionshinder.
Måste vi offra ideologin för rätten till arbete?

Karin Westlund,
Förbundsordförande De handikappades riksförbund DHR
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.