Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Lägre ingångslöner ger inte flera jobb

Att de nyliberala snyltarna helt saknar samvetsbetänkligheter är ingen nyhet men att man så till den grad saknar moral och förmåga till empati att man i sin besatthet att sänka lönerna för de stora flertalet och i sin iver att sko sig på arbetarnas bekostnad påstår sig värna om de nyanländas och flyktingarnas väl är väl ändå att gå över gränsen för mänsklig anständighet.
Publicerad 16 februari 2016, kl 09:21

Att de nyliberala snyltarna helt saknar samvetsbetänkligheter är ingen nyhet men att man så till den grad saknar moral och förmåga till empati att man i sin besatthet att sänka lönerna för de stora flertalet och i sin iver att sko sig på arbetarnas bekostnad påstår sig värna om de nyanländas och flyktingarnas väl är väl ändå att gå över gränsen för mänsklig anständighet.

Påståendet att "sänkta lägstalöner skulle underlätta integrationen" är ett påstående som hörs allt oftare från företrädare för allianspartierna och företrädare för arbetsgivarnas intresseorganisationer. Att förslaget kommer mitt under avtalsförhandlingarna mellan fack och arbetsgivare är inte en slump utan en noga genomtänkt fientlig handling mot hela löntagarkollektivet. Sänkta ingångslöner slår mot hela arbetsmarknaden. Att det skapas nya jobb till följd av lägre löner är en myt. Det som däremot skulle hända är att arbetsgivarna i möjligaste mån skulle ersätta den nuvarande personalen med andra med lägre ingångslön. Detta skulle resulterar i lägre löner för alla förutom ett fåtal som redan idag lyfter löner med sexsiffriga belopp. Sänkta löner leder naturligtvis även fram till sänkta bidrag eftersom ett samhälle inte kan ha bidrag som är högre än lägstalönerna. Ojämlikheten skulle öka till följd av de ökande lönerskillnaderna och leda till en ökad segregation. En minskad köpkraft till följd av de lägre inkomsterna liksom den pågående nedmonteringen av den svenska välfärden skulle naturligtvis öka skillnaderna i sanhället vilket är helt i linje med den nyliberalism som förespråkas av den allt girigare borgerligheten.

Låglönejobb och etniska löner som baseras på godtyckliga antaganden är naturligtvis arbetsgivarnas våta dröm men utgångspunkten att invandrare inte har utbildning eller kompetens som är relevant för svensk arbetsmarknad och därmed behöver lägre löner för att komma in är i grund  ett rasistiskt antagande och faller på sin egen orimlighet.

Kari Parman

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson