Ledare

Det är en skandal att sjukskrivning på grund av psykisk ohälsa fortsätter att öka.

När medarbetare mår dåligt vill man som chef försöka hjälpa. Men ibland gäller det i stället att stå ut med att göra ingenting.

Får man vara glad samtidigt som medmänniskor lider och dör i krig?

Många som pandemijobbat på distans är hjärtligt trötta på det. Andra trivs bättre än någonsin på hemmakontoret. Vilka ramar ska egentligen gälla i det nya normala?

Bland det smartaste du kan göra som chef är att vara öppen med dina egna fel och missar.

Vad ska du bli när du blir stor? Det frågade bandet Ebba Grön och ungefär samtidigt som den låten kom ut svarade jag träslöjdslärare på frågan.

Lek, trams och fantasi på jobbet är något att ta på allvar – det leder till kreativitet och utveckling.

Har du varit i en grupp med dolda agendor och misstro? Du vill bara få stopp på det snabbt, få medarbetarna att lita på dig som chef och på varandra. Men det finns ingen så kallad quick fix. Tillit måste växa fram, och för att det ska hända krävs öppenhet.

Säg emot när någon uttalar sig rasistiskt eller på annat sätt fördomsfullt – även om det tar emot, för det gör nytta. Inte med en gång, men på sikt.

I pandemins spår har sorg och död gjort sig påminda på många arbetsplatser. Också tunga ämnen behöver ibland få ta plats, och att ha rutiner även för det svåra kan underlätta.

Som chef vill jag lyssna och vara öppen. Men jag har också lärt mig att jag måste skydda mitt inre.

Att stötta mänskliga rättigheter låter kanske högtidligt, som något som samhället i stort ska syssla med. Men var och en har ansvar att utmana fördomar. Till exempel ska den som inte är heterosexuell kunna vara lika öppen som den som är det.

Mäns våld mot kvinnor kan inte behandlas som en privatsak, det är en fråga också för arbetsplatsen. Vi har alla ett ansvar att lära oss mer – kanske kan vi då hjälpa en jobbarkompis att hitta vägen ur ett livsfarligt läge.

Att påstå att kvinnor inte passar att jobba med IT och tech är inte bara korkat och diskriminerande. Det är dessutom historielöst – för från början var programmering i högsta grad ett yrke för kvinnor.