Hoppa till huvudinnehåll
Politik

Löfven ber facket om hjälp

Lagen om anställningsskydd har svagheter – men turordningsreglerna är inte en av dem. Det säger statsminister Stefan Löfven som ber facken om hjälp för att den nya lagen ska bli bra.
Ola Rennstam Publicerad
Andreas Hillergren/TT
Stefan Löfven talade under Unionen kongress. Andreas Hillergren/TT

När statsminister Stefan Löfven (S) gästtalade på Unionens kongress i Malmö under onsdagen tog han bland annat upp januariuppgörelsen, ett avtal som han inte ångrar.

– Jag står för överenskommelsen och är stolt över den. Det är vår skyldighet som politiker att ta hand om det valresultat som väljarna gett oss, vi stod upp för demokratin och visade att parlamentarismen fungerar även i ett besvärligt läge. Kärnan i avtalet är en politik som håller ihop Sverige, sade han.

En av punkterna i januariavtalet innebär att las, lagen om anställningsskydd, ska reformeras. En utredning har tillsatts, bland annat för att se över turordningsreglerna, men det är inte den problematiska delen med lagen enligt Stefan Löfven.

– Under min tid på IF Metall insåg vi att las inte är perfekt, den har några rejäla svagheter, men jag tycker inte att turordningsreglerna är en av dem. Det är inte de som hindrar utveckling eller försvårar för företagen.

Läs mer: "Myt att las inte fungerar"

– Det hade kunnat bli ett helt annat regeringsalternativ och då hade det skett rejäla förändringar i lagen om anställningsskydd, utan tanke på att undvika godtyckliga uppsägningar och utan tanke på balans mellan arbetsmarknadens parter.

Enligt Stefan Löfven behöver man nu fackens hjälp för att utredningen av las ska landa i något bra och kom därför med en uppmaning till Unionen:

– Hur ska en sådan lag utformas så att man kan titta på turordningsreglerna och samtidigt se till att parterna har samma styrkeförhållanden och att vi inte har godtyckliga uppsägningar? Jag är övertygad om att arbetsmarknadens parter har alla möjligheter att forma framtidens arbetsliv – ta den chansen.

Statsministern inledde sitt tal med att berätta om hur hemma han, som tidigare bas för IF Metall, känner sig i fackliga sammanhang.

– Det är en högtidsdag att vara på en facklig kongress. Jag känner att axlarna kryper ner och man blir lite mer avslappnad. Jag känner en stor respekt för alla er här som lägger ner så mycket tid och energi på att göra det bättre för era arbetskamrater.

Han lyfte fram Unionen som ett föredöme och en röst som behövs i samhällsdebatten. Inte minst inför framtidens teknikutveckling.

– Om inte facken är starka kommer förändringen att ske på bekostnad av den enskilde. Nu är det 100 år sedan åtta timmars arbetsdag blev lag, ändå kan jag föreställa mig att många av Unionens medlemmar jobbar betydligt mer än så i dag.

Den röda tråden i Löfvens tal var de stora utmaningar som Sverige står inför och han nämnde bland annat klimatet, kriminaliteten, äldreomsorgen, skolorna och möjligheten att leva på landsbygden. Enligt statsministern upplever många i landet att samhället har dragit sig tillbaka.

– Förtroendet för att samhället finns där när jag behöver det finns inte längre på samma sätt, det är inte samma grundmurade tillit som förr. Demokratin har lämnat över för mycket till marknaden när det gäller exempelvis skola, sjukvård och hemtjänst.

– Den svenska modellen är att jag utbildar mig, gör mig anställningsbar, jobbar och betalar skatt – jag gör min plikt. Men då vet jag också att den dag jag blir arbetslös, mina föräldrar blir gamla eller mitt barn blir sjukt så finns hela samhället där och ställer upp.

”Ett Unionen – tillsammans i framtidens arbetsliv”. Det är förbundets nya ledord och det var också ett budskap som statsministern tog fasta på. Enligt honom kan de stora samhällsutmaningarna bara lösas gemensamt.

– Vi har rejäla utmaningar men också gigantiska möjligheter. Men det bygger på att vi skapar ett starkare samhälle och vi inte lämnar framtiden till marknaden eller ödet. Vi kan besegra mycket mörker om vi fortsätter att arbeta tillsammans.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Politik

Ministern: Socialtjänsten kan vara lämplig för långtidsarbetslösa

Den branta nedtrappningen av a-kassan ska få fler i jobb snabbt. För den som varit arbetslös länge är socialtjänsten mer lämplig. Det säger arbetsmarknadsminister Johan Britz (L) i en intervju med Kollega.
Sandra Lund Publicerad 4 juni 2026, kl 09:00
Johan Britz står lutad mot en gul stenvägg. Han bär glasögon och mörk kostym
Johan Britz säger att det viktigaste för alla arbetslösa är utbildning, gärna kortare som leder till jobb. Och att det finns lediga jobb i stort sett hela landet, att arbetslösa bör kunna ta andra jobb än det man tänkt men också pendla längre. Foto: Olga Demiankova/SVD/TT

Det har nu gått ett år med Johan Britz som Sveriges arbetsmarknadsminister. 

Han blev den tredje liberalen på posten under en och samma mandatperiod. Och klev därmed fram från politiska roller utanför rampljuset som statssekreterare, stabschef och presschef. 

Han har också gjort några vändor på Svenskt näringsliv och pr-byrå.

Liberalerna har varit drivande i frågor som högre krav på bidragsmottagare och arbetslösa. Som den nya a-kassan. 

Taket i ersättningen höjdes visserligen med en tusenlapp till 34 000 kronor, efter att ha legat still i flera år.

”Utesluter inte att höja taket mer"

Men många tjänstemän tjänar mer än taket på 34 000 kronor i månaden. Då får man aldrig vad som låter som den högsta nivån, 80 procent av sin tidigare inkomst eftersom man redan är förbi taket.

Ministern säger blankt nej till att taket i ersättningen ska följa till exempel löneutvecklingen.

– Men jag utesluter inte att höja taket mer. Det viktiga är att a-kassan är en omställningsförsäkring, inte en långvarig försörjning. 

En större omgörning är den brantare nedtrappningen, ersättningen sänks i flera steg var hundrade dag. Något som kritiserats av såväl oppositionspartier som flera fackförbund, till exempel Unionen.

En del av kritiken handlar om att arbetslösa blir stressade, och fastnar i ett jobb man är överkvalificerad för. Den så kallade matchningen blir då sämre.

Det är egentligen ingen fara, eftersom det viktigaste som arbetslös är att hitta ett jobb snabbt. Man kan behöva ta något nytt, eller pendla längre. Arbetslöshet handlar inte bara om ekonomi utan också om social tillhörighet. Att gå länge som arbetslös är livsfarligt. 

”Vi har bra data på att vi gör rätt"

En annan kritik mot reformen av a-kassan är att människor riskerar att slås ut snabbt. 

Det avfärdar Johan Britz och hänvisar till en rapport från Konjunkturinstitutet som spår att ändringarna i a-kassan kommer leda till en sänkning av långtidsarbetslösheten med knappt en halv procentenhet på tio års sikt.

Vi har bra data på att det vi gör är rätt. Ingen har brytt sig om långtidsarbetslösa på det sätt vi gör. Vi vill verkligen bryta den.

Sedan nedtrappningen inleddes i oktober förra året har Kollega följt flera personer som påverkas av de nya reglerna

En av dem är Thomas Höglund i Åre, som får aktivitetsstöd. Det är en ersättning för den som deltar i Arbetsförmedlingens program, och som följer reglerna för a-kassan. 

Han står nu på de sista trappstegen nedför, där stödet sänkts med tusenlappar sedan oktober. 

Till sommaren räknar han med att få cirka 7 000 kronor i månaden, vilket knappt täcker hyran. Han får nu vända sig till anhöriga och kyrkan.              

Alla förstår att hans sits är förfärlig. Men de som varit arbetslösa länge blir inte hjälpta av att vi ignorerar att de hamnat i en passiviserande situation. Har man varit arbetslös så länge behöver man hitta ett nytt jobb. Både för sin egen skull, och för samhället.

Hur blir det lättare av att bli fattigare?
Det finns kompletterande försörjningsstöd. Nu inför vi aktivitetskrav så att kommunerna aktiverar den som är arbetsför. Vi har tillåtit att människor fastnar i passivitet alldeles för länge. Det är förfärligt.

Varför ska kommunernas ta hand om arbetslöshet?

Har du varit arbetslös så länge blir det en kombination av arbetsmarknadsutmaning och social utmaning. I många fall behöver kommunerna komma in med andra insatser, för att hjälpa individen tillbaka till ett fungerande arbetsliv. 

En annan människa Kollega skrivit om är 51-åriga nationalekonomen Maria Dahlin, som sedan en vårdskada får bo i sina föräldrars källare. 

Hon har nekats sjukersättning, skriver ständiga överklaganden och fick i början av året vända sig till just socialtjänsten för att söka stöd. 

Stödet prövas varje ny månad, då allt ska redovisas. 

Ett krav på henne har varit att skriva in sig på Arbetsförmedlingen, trots att hon har läkarintyg på att arbetsförmågan är nedsatt.

Vill se över hur arbetsförmåga mäts

Frågan om vem som ska avgöra om en människa har arbetsförmåga – staten, kommunen eller läkaren är bra men svår, säger Johan Britz.

Primärt är det läkaren, sedan Försäkringskassans läkare. Men när det kommer till att mäta arbetsförmåga vid kroniska sjukdomar finns mer att göra för att säkerställa rättstrygghet. Jag är beredd att se över det men har inga konkreta förslag i dag. 

När det kommer till sjukförsäkringen har Tidö-partierna skilda synsätt. 

Finns intresse hos övriga Tidö-partier för frågan?
Det vet jag inte.

Satsar på sänkt skatt trots kritik

Att sänka skatten för den som jobbar är en annan stor del av regeringens politik. Sedan 2019 har jobbskatteavdraget utökats fyra gånger. 

Den som jobbar behåller mer, medan den som till exempel är arbetslös eller sjuk inte får ta del av avdragen.

Varför ska man betala mer i skatt som arbetslös?
Det är ytterligare ett sätt att stärka incitamenten att ta jobb såklart. Det är ju därför jobbskatteavdragen infördes.

Han upprepar ofta att incitamenten att jobba ska stärkas, och att bidrag inte ska löna sig. 

Men att det skulle löna sig att leva på bidrag är något som bland andra Finanspolitiska rådet flera gånger sågat, senast i en rapport från slutet av maj i ett bokslut av finanspolitiken 2016-2025

Vad är Finanspolitiska rådet?

En myndighet som bildades 2007, vars huvudsakliga uppgift är att göra en oberoende granskning av regeringens finanspolitik.

Rådet tar upp den vanligaste gruppen med bidrag, ensamstående utan barn. En person i den sitsen skulle dubbla sin inkomst om personen jobbade, skriver man. 

Rådet anser också att jobbskatteavdraget har ”begränsade effekter” för att få fler i arbete. Däremot blir det väldigt dyrt för staten.

Jag tror att vi nu befinner oss i en situation där incitamenten att arbeta är ungefär rätt. Men vi har haft inflationskris med reallönesänkningar på tio procent. Vilket både slår mot enskilda, men även mot ekonomin i stort. För staten har det varit viktigt att kompensera för det. Därför är det viktigt att fortsätta sänka skatten.