Annons
Annons
  • Stor uppmärksamhet fick Gudrun Schyman och Feministiskt Initiativ när de eldade upp 100 000 kronor i en aktion för rättvisare löner, i Almedalen 2010. Foto: TT

Lönegapet mellan Unionens medlemmar växer

Publicerad 15 januari 2014, kl 16:58

På tre år har löneskillnaden mellan medlemmar som tjänar mest och dem som tjänar minst ökat med 14 procent. Men Unionens företrädare anser inte att gapet är för stort.

I höstas varnade LO för att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän har blivit för stora. 2012 skiljde det över 10 000 kronor mellan de båda grupperna. Medan arbetarnas medellön var 23 500 kronor låg tjänstemännens på 33 700 kronor.

Då kommer vi tvingas bedriva mycket mer militariserade avtalsrörelser.

Enligt LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson kan en fortsatt utveckling i samma riktning leda till att LO ändrar taktik.

- Då kommer vi tvingas bedriva mycket mer militariserade avtalsrörelser. Då kommer vårt land att stanna.  Jag menar inte att vi ska utjämna skillnaden fullständigt, men det ska inte skilja 10 000 kronor.

Granskar man lönerna i typiska Unionenyrken upptäcker man betydligt större skillnader än så.

Enligt SCB:s siffror, som omfattar samtliga tjänstemän inom privat sektor och alltså inte enbart Unionens medlemmar, låg medianlönen för exempelvis en civilingenjör inom elektronik och teleteknik på 43 000 kronor. I andra änden av skalan hittar man  dataregistrerare med en medianlön på 23 100 kronor och receptionister på 23 000 kronor.

Avståndet mellan grupperna är inte bara stort, det fortsätter att växa. Under åren 2007-2012 steg medianlönen för de ovan nämnda civilingenjörerna med 5 000 kronor. Under samma tid ökade medianlönen för dataregistrerarna med 1 400 kronor, medan receptionisternas medianlön steg med 3 000 kronor.

Tittar man på chefsbefattningar, som ekonomichefer, personalchefer och it-chefer hade dessa löneökningar på mellan 8 000 och 10 000 kronor under samma period.

Att de högavlönade drar ifrån går också att utläsa ur den statistik som går att få från Unionen. Den är visserligen ytterst begränsad eftersom den enbart visar de tre åren 2010-2012. Mellan de tio procent av medlemmarna som hade lägst respektive högst lön skiljde det 20 460 kronor 2010. 2012 var skillnaden 23 250 kronor.

På bara några år har alltså skillnaden ökat med nästan 14 procent.

Men till skillnad från LO:s företrädare anser inte Martin Linder, andre vice ordförande i Unionen, att löneskillnaderna automatiskt skulle vara av ondo.

- I grunden faller löneskillnaderna tillbaka på vår lönepolitik som säger att lönen ska vara individuell och differentierad. Vi tycker att individerna ska tjäna olika mycket, men självklart baserat på sakliga grunder och fastställda kriterier.

Det finns ingen magisk gräns för hur stor löneskillnaden kan bli.

I Unionens löneprinciper står bland annat att lönen ska bestämmas med hänsyn till ansvaret och svårighetsgraderna i arbetsuppgifterna och den anställdes sätt att uppfylla dessa.

- För att bli accepterad både av den enskilde och kollegorna är det väldigt viktigt att lönen uppfattas som rättvis och kopplad till de arbetsuppgifter som man utför.

Men kan klyftan mellan de högavlönade och de lågavlönade bli för stor – till och med så stor att förbundet splittras?
 
- Nej, jag tror inte det. Det är feltänkt att olika grupper av anställda skulle stå emot varandra. De ska ge varandra kraft och stöd i stället. Det finns ingen magisk gräns för hur stor löneskillnaden kan bli.

- Vi ska ju organisera alla tjänstemän i privat sektor, och det kan ju tänkas att vi inte lyckas företräda alla gruppers intressen. Men det blir inte löneskillnaden i sig som är problemet, inte om vi kan visa dem att de får löneutveckling, att vi jobbar för deras intressen och för att de ska få kompetensutveckling.

Martin Linder menar att det inte heller är tänkbart att vissa grupper inom Unionen ska få stå tillbaka för att andra ska få en bättre löneutveckling.

- Vår tanke är att alla i ett företag bidrar och därför har rätt till löneutveckling. Utifrån det är det svårt att se att man skulle kunna göra omfördelningar mellan olika grupper inom Unionen.

Ute på stan

Är löneskillnaden mellan arbetare och tjänstemän för stor?

Mikael Kassarp, asbestsanerare:
- Det är klart att det skiljer för mycket. Fast lite mer ska tjänstemännen ha. De har ju jobbat för det och gått sina skolor och kurser. Men det ska inte vara några tiotusen.

Niaiz Khan, taxichaufför:
- Det är den. Vi har tunga jobb, vi jobbar långa dagar, obekväma tider som kvällar. Jag har jobbat åtta år som taxichaufför, men lönen går bara nedåt.

Anna Andersson, butiksbiträde:
- Ja, det kan man väl säga. Jag tycker inte att det borde vara så stor skillnad, de borde tjäna ungefär lika mycket.

Gunnar Mattsson, pensionerad innesäljare:
- Ja, den borde vara mindre, kanske 5 000.  Det beror mycket på vilken typ av tjänsteman och arbetare man pratar om, jämför man en murare och en ingenjör som gått massa år på ”Teknis” bör skillnaderna vara större, en längre utbildning måste löna sig. Men om man som jag varit en enkel kontorslav kanske det inte ska skilja lika mycket mot arbetarna.

Linda Oldenbo, landskapsarkitekt:
- Jag tror på ett jämställt samhälle, men vissa skillnader bör det vara men inte så stora. Det är tveksamt om man kan sätta olika grupper mot varandra på det sättet, kanske behövs det en annan värdeskala.

Niklas Hallstedt
Niklas Hallstedt
[email protected]
Ola Rennstam
Ola Rennstam
[email protected]

Kommentarer

Att befintliga skillnader i lön ökar med tiden är en matematisk självklarhet vid lönepåslag som fastställs i %. En tolkning av dagens Unionen-politik måste alltså vara att löneskillnaderna i kronor mellan hög- och låg-avlönade bör öka och att i den mån kvinnors löner är lägre än mäns löner bör också denna skillnad bli större. I någon mån motverkas detta av individgarantier och höjningen av lägstalöner - å andra sidan har individgarantierna tagits bort i ett antal av de nya avtalen (utan uppenbar kompensation för detta). Så argumentet att alla har rätt till löneutveckling rimmar inte med praktisk handling i vårt förbund. OM vi hade velat minska skillnaderna mellan högavlönade och lågavlönade men att alla fortfarande ska ha en löneutveckling skulle avtalen konstrueras med garantipåslag i kronor till alla, samt att lönepotten i övrigt fördelas (t ex) till hälften i ett kronpåslag lika för alla, till hälften som individuellt påslag efter förhandling (i företag utan klubb borde allt eller i vart fall mer fördelas lika för alla, det skulle öka incitamentet för såväl företag som anställda att det skulle finnas en lokal klubb).

Men det är "snart" dags att se över Unionens lönepolicy, den som tycker det är dags att minska avståndet i kronor mellan hög och låg kan lobba för det, och den som tycker att skillnaderna bör fortsätta växa men att det finns en gräns (en faktor) för hur stor skillnaderna ska tillåtas bli - samma sak! Unionen är ett medlemsstyrt förbund!

PS Jag vet att vi har motparter med åsikter i frågan. Det jag talar om är vad VI ska sträva mot, och att det vi strävar mot idag är större löneskillnader.

Skriv din kommentar

Kommentering av denna sidan upphörde 2014-02-05. Det är inte längre möjligt att lämna kommentarer på den här sidan.

  • Läs även...

    Ökad oro för otrygga anställningar

    Oron för försämrad anställningstrygghet ökar. Det visar en ny rapport från SOM-institutet. Anledningen kan vara de senaste årens diskussion om arbetsrätt och automatisering.

  • Läs även...

    Arbetsgivare kritiska till familjeveckan

    Familjeveckan är en dålig idé. Den gör det svårare för arbetsgivare att planera och leder till färre arbetade timmar, enligt flera remissvar. Men facken är positiva.

  • Läs även...

    Replik: Unionen missar bollen

    Att kategoriskt säga nej till att se över Märket är anmärkningsvärt. Och att hänvisa till lönekartläggningar som bevis på att man jobbar för jämställdhet är ett spel för galleriet – många företag gör dem inte, skriver Unionenmedlemmen Susanne Persson.

  • Läs även...

    Vaccinering på jobbet väcker farhågor

    Fack och arbetsgivare vill öppna för coronavaccinering på jobbet. På det viset skulle man kunna vaccinera sig utan att ta ledig, samtidigt som smittspridningen minskar, anser de. På stålföretaget SSAB ser man dock flera problem.

  • Läs även...

    Replik: Märket ger mer pengar i plånboken - för alla

    Att det är industrin som sätter Märket betyder inte att andra branscher är mindre viktiga. Och att kalla arbetet som bedrivs med lönekartläggningar för ett "spel för galleriet" är respektlöst mot det arbete som klubbarna gör, skriver Unionens förbundsordförande Martin Linder.

  • Läs även...

    Debatt: Dags att damma av utvecklingsavtalet

    För 35 år sedan skrevs ett avtal som skulle kunna göra framtidens arbetsliv mycket bättre – om fack och arbetsgivare tog sitt gemensamma ansvar för att tillämpa det. Tyvärr är det nog färre som känner till avtalet idag än som sett filmen Tillbaka till framtiden, från samma år.

  • Läs även...

    ”Det är en riktig pisslön”

    I callcenterbranschen tjänar anställda hälften så mycket som en genomsnittlig medlem i Unionen. Även trotjänare och de som presterar på topp har låga löner. Nu vill till och med arbetsgivarna se en ny lönemodell.

  • Läs även...

    Debatt: Du är rättslös utan facket

    Om du inte är med i facket står du i princip rättslös när det krisar på jobbet. Väljer du att stämma företaget på egen hand kan notan bli hundratusentals kronor i rättegångskostnader vid en förlust, skriver unionenmedlemmen Staffan Marklund.

  • Läs även...

    Föräldralediga fortsätter straffas i arbetslivet

    Föräldralediga fortsätter drabbas av negativa konsekvenser på jobbet. Nära fyra av tio som varit föräldralediga i minst ett år uppger att de har missgynnats på grund av att de varit hemma med barn, enligt en ny undersökning.