Hoppa till huvudinnehåll
Lön

Lönegapet mellan Unionens medlemmar växer

På tre år har löneskillnaden mellan medlemmar som tjänar mest och dem som tjänar minst ökat med 14 procent. Men Unionens företrädare anser inte att gapet är för stort.
Niklas Hallstedt, Ola Rennstam Publicerad 15 januari 2014, kl 16:58
TT
Stor uppmärksamhet fick Gudrun Schyman och Feministiskt Initiativ när de eldade upp 100 000 kronor i en aktion för rättvisare löner, i Almedalen 2010. TT

I höstas varnade LO för att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän har blivit för stora. 2012 skiljde det över 10 000 kronor mellan de båda grupperna. Medan arbetarnas medellön var 23 500 kronor låg tjänstemännens på 33 700 kronor.

Då kommer vi tvingas bedriva mycket mer militariserade avtalsrörelser.

Enligt LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson kan en fortsatt utveckling i samma riktning leda till att LO ändrar taktik.

- Då kommer vi tvingas bedriva mycket mer militariserade avtalsrörelser. Då kommer vårt land att stanna.  Jag menar inte att vi ska utjämna skillnaden fullständigt, men det ska inte skilja 10 000 kronor.

Granskar man lönerna i typiska Unionenyrken upptäcker man betydligt större skillnader än så.

Enligt SCB:s siffror, som omfattar samtliga tjänstemän inom privat sektor och alltså inte enbart Unionens medlemmar, låg medianlönen för exempelvis en civilingenjör inom elektronik och teleteknik på 43 000 kronor. I andra änden av skalan hittar man  dataregistrerare med en medianlön på 23 100 kronor och receptionister på 23 000 kronor.

Avståndet mellan grupperna är inte bara stort, det fortsätter att växa. Under åren 2007-2012 steg medianlönen för de ovan nämnda civilingenjörerna med 5 000 kronor. Under samma tid ökade medianlönen för dataregistrerarna med 1 400 kronor, medan receptionisternas medianlön steg med 3 000 kronor.

Tittar man på chefsbefattningar, som ekonomichefer, personalchefer och it-chefer hade dessa löneökningar på mellan 8 000 och 10 000 kronor under samma period.

Att de högavlönade drar ifrån går också att utläsa ur den statistik som går att få från Unionen. Den är visserligen ytterst begränsad eftersom den enbart visar de tre åren 2010-2012. Mellan de tio procent av medlemmarna som hade lägst respektive högst lön skiljde det 20 460 kronor 2010. 2012 var skillnaden 23 250 kronor.

På bara några år har alltså skillnaden ökat med nästan 14 procent.

Men till skillnad från LO:s företrädare anser inte Martin Linder, andre vice ordförande i Unionen, att löneskillnaderna automatiskt skulle vara av ondo.

- I grunden faller löneskillnaderna tillbaka på vår lönepolitik som säger att lönen ska vara individuell och differentierad. Vi tycker att individerna ska tjäna olika mycket, men självklart baserat på sakliga grunder och fastställda kriterier.

Det finns ingen magisk gräns för hur stor löneskillnaden kan bli.

I Unionens löneprinciper står bland annat att lönen ska bestämmas med hänsyn till ansvaret och svårighetsgraderna i arbetsuppgifterna och den anställdes sätt att uppfylla dessa.

- För att bli accepterad både av den enskilde och kollegorna är det väldigt viktigt att lönen uppfattas som rättvis och kopplad till de arbetsuppgifter som man utför.

Men kan klyftan mellan de högavlönade och de lågavlönade bli för stor – till och med så stor att förbundet splittras?
 
- Nej, jag tror inte det. Det är feltänkt att olika grupper av anställda skulle stå emot varandra. De ska ge varandra kraft och stöd i stället. Det finns ingen magisk gräns för hur stor löneskillnaden kan bli.

- Vi ska ju organisera alla tjänstemän i privat sektor, och det kan ju tänkas att vi inte lyckas företräda alla gruppers intressen. Men det blir inte löneskillnaden i sig som är problemet, inte om vi kan visa dem att de får löneutveckling, att vi jobbar för deras intressen och för att de ska få kompetensutveckling.

Martin Linder menar att det inte heller är tänkbart att vissa grupper inom Unionen ska få stå tillbaka för att andra ska få en bättre löneutveckling.

- Vår tanke är att alla i ett företag bidrar och därför har rätt till löneutveckling. Utifrån det är det svårt att se att man skulle kunna göra omfördelningar mellan olika grupper inom Unionen.

Ute på stan

Är löneskillnaden mellan arbetare och tjänstemän för stor?

Mikael Kassarp, asbestsanerare:
- Det är klart att det skiljer för mycket. Fast lite mer ska tjänstemännen ha. De har ju jobbat för det och gått sina skolor och kurser. Men det ska inte vara några tiotusen.

Niaiz Khan, taxichaufför:
- Det är den. Vi har tunga jobb, vi jobbar långa dagar, obekväma tider som kvällar. Jag har jobbat åtta år som taxichaufför, men lönen går bara nedåt.

Anna Andersson, butiksbiträde:
- Ja, det kan man väl säga. Jag tycker inte att det borde vara så stor skillnad, de borde tjäna ungefär lika mycket.

Gunnar Mattsson, pensionerad innesäljare:
- Ja, den borde vara mindre, kanske 5 000.  Det beror mycket på vilken typ av tjänsteman och arbetare man pratar om, jämför man en murare och en ingenjör som gått massa år på ”Teknis” bör skillnaderna vara större, en längre utbildning måste löna sig. Men om man som jag varit en enkel kontorslav kanske det inte ska skilja lika mycket mot arbetarna.

Linda Oldenbo, landskapsarkitekt:
- Jag tror på ett jämställt samhälle, men vissa skillnader bör det vara men inte så stora. Det är tveksamt om man kan sätta olika grupper mot varandra på det sättet, kanske behövs det en annan värdeskala.

Lön

7 korta utbildningar som ger hög lön

Kort utbildning, hög lön. Det finns flera utbildningar som är korta men som ändå ger hög lön. Både universitet och yrkeshögskolan erbjuder korta utbildningar som kan leda till jobb med hög lön.
David Österberg Publicerad 17 januari 2024, kl 06:01
6 studenter samlade vid datorskärmar, ser glada ut.
Hög lön och kort utbildning. Vi listar några yrken där det är bra betalt, utan många års studier Foto: Colourbox.

Vill du ha ett jobb med hög lön, men inte gå en lång utbildning? Här listar Kollega sju utbildningar som är korta – men ändå kan ge ett jobb med hög lön. Löneintervallen baseras på Unionens statistik över marknadslöner 2022. Lönerna gäller för personer som jobbat några år. Ingångslönerna är lägre.

 

  1. Inköpare

Lön: 35 000-44 000.

Gör: Analyserar marknaden. Har kontakt med leverantörer och letar efter nya leverantörer. Begär in offerter, förhandlar och tecknar avtal.

Utbildning: Två år på yrkeshögskola.

 

2. Systemutvecklare

Lön: 36 000-47 000, men kan vara betydligt högre.

Gör: Programmerar, testar program, utvecklar och förvaltar IT-projekt.

Utbildning: Två år på yrkeshögskola, men finns också treårig universitetsutbildning.

 

3. Säljare

Lön: 39 000-50 000, vanligt med provision.

Gör: Kontakt med nya och befintliga kunder. Utreder kundernas behov och föreslår lösningar. Förhandlar om priser och villkor och tecknar avtal.

Utbildning: Stort utbud av utbildning. Från en termin till två år.

 

4. Fastighetsmäklare

Lön: 40 000-62 000, vanligt med provision.

Gör: Visar och marknadsför bostäder, sköter förhandlingar och skriver kontrakt. 

Utbildning: Två års studier på högskola i ämnen som juridik, redovisning och byggnadsteknik.

 

5. Redovisningsekonom

Lön: 35 000-42 000

Gör: Kontrollerar in- och utbetalningar. Ser till att skatt, moms och arbetsgivaravgifter betalas in och sammanställer årsbokslut.

Utbildning: Två år på yrkeshögskola.

 

6. Spelutvecklare

Lön: 36 000-60 000

Gör: Programmerar och utvecklar spel och andra interaktiva medier.

Utbildning: Två år på yrkeshögskola eller tre år på universitet.

 

7. Drifttekniker

Lön: 35 000-46 000

Gör: Styr och övervakar anläggningar. Felsöker och åtgärdar driftstörningar.

Utbildning: Mellan ett och två år på yrkeshögskola, men finns också som universitetsutbildning.

 

På studera.nu hittar du information om utbildningar och kurser. På yrkeshogskolan.se kan du se Yrkeshögskolans utbud av utbildningar.