Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Många klagomål på ideella föreningar

De bistår människor i nöd, försvarar rättigheter och kämpar för allas rätt till vård – men Unionen får många klagomål på ideella organisationer.
Lina Björk Publicerad 7 november 2018, kl 15:29
Maria Annas
Kaj Johansson blev utköpt från IOGT-NTO. Enligt honom själv på grund av sitt fackliga engagemang, att han var besvärlig. Maria Annas

Anställda inom civilsamhället brinner för sina jobb. De är dessutom ovanligt lojala mot sina arbetsgivare eftersom de ofta känner att de jobbar för en god sak.

Men vad händer om chefen är ett svin, om arbetsgivaren är okunnig eller om det kommer fram att det inte har betalats in tjänstepension sedan du började? Hur gör du om valet står mellan att gå vidare med ärendet och dra föreningen i konkurs eller att jobba på som om ingenting hänt?

– Engagemanget i ideella föreningar och organisationer är enormt. Man brinner för sin hjärtefråga. Men det är också det som kan göra att andra saker, som arbetsgivaransvar, hamnar mellan stolarna, säger Madeleine Lehnström, som är regional ombudsman på Unionen i Stockholm.

Att starta en förening är inte svårt. Man behöver bara tre personer, skriva stadgar, ansöka om ett organisationsnummer, skatteregistrera sig och kalla till möte.

Om organisationen har anställda är det viktigt att någon i styrelsen har HR-kompetens

Att vara arbetsgivare är dock märkvärdigare än så. Om föreningen väljer att anställa en person blir den automatiskt arbetsgivare, och då får den invalda styrelsen ett arbetsgivaransvar. Och med det en hel del lagar och avtal att hålla koll på.

– De flesta som väljs in i en förenings styrelse vet inte att arbetsgivaransvaret kommer på köpet. De saknar chefserfarenhet, kan inte leda och har ingen kunskap om grunderna i arbetsrätten. Då blir det lätt problem, säger Carl-Axel Robertsson, som är gruppchef över Unionens ombudsmän i sydväst.

Unionen får in många ärenden som gäller ideella föreningar och organisationer. Ofta handlar det om dålig arbetsmiljö, löner som inte betalats ut och om utebliven tjänstepension. Om du har kollektivavtal omfattas du av en garanti som gör att du får ut tjänstepensionen ändå, även om din arbetsgivare inte har betalt in några premier. Utan kollektivavtal finns inte den garantin och du är i första hand hänvisad till att be arbetsgivaren att betala in de pengarna.

– Ofta är misstagen inte illa menade utan handlar om okunskap. Men det kan vara jobbigt att upptäcka att tjänstepensionen inte betalats in på flera år och kräva en stor summa pengar av en förening med knappa resurser, som dessutom står för ens levebröd, säger Bettina Johansson, som är Unionens regionchef i Sydost.

En annan utmaning för civilsamhället är att det kan vara svårt att skilja på sin roll som anställd och organisationens syfte. Det gör att man inte ställer så mycket krav på sin arbetsgivare.

– Och skulle de ställa krav så är det svårt att få sympatier om du jobbar på en organisation som till exempel vill minska fattigdomen i världen eller hjälpa utrotningshotade djur. Men det är inte en avvägning som den anställde ska göra. Oavsett vilken behjärtansvärd sak du arbetar för ska du ha en bra arbetsmiljö, säger Shadé Jalali, utredare på Unionen.

Från fackligt håll försöker man stötta medlemmarna i små och stora föreningar. Unionen har haft utbildningar där man bjudit in arbetsgivare och arbetstagare med fokus på samverkan och arbetsmiljö. Man har också utbildat styrelser i vad arbetsgivaransvaret innebär.

– Om en organisation har anställda är det viktigt att någon eller några i styrelsen har HR-kompetens. Det är något som valberedningarna bör ta med i sitt urval. Har organisationen kollektivavtal kan man vända sig till sin arbetsgivarorganisation och få råd. Är man chefsmedlem i Unionen kan man få coachning i sin roll som chef, säger Shade Jalali.

Läs mer: Ideella föreningar ofta okunniga arbetsgivare

Arbetsmiljö

Tystnadskultur på apoteken - facket oroade

Tystnadskultur och rädsla för repressalier mot den som vänder sig till facket eller media om sina arbetsmiljöproblem. Unionens riksklubbordförande på kedjorna Apotek Hjärtat, Apoteket AB och Kronans apotek ser problem med tystnad och rädsla i branschen.
Elisabeth Brising Publicerad 18 april 2024, kl 06:00
Till vänster en medicinsnurra på Apotek, till höger Stephanie Nielsen, Norrköping.
Arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och rädsla för repressalier. Så beskrivs situationen på tre svenska apotekskedjor av Unionens klubbar. Många medlemmar tycker det är svårt att påverka arbetsmiljön, säger Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix/Henrik Witt.

Unionens fackombud på tre apotekskedjor har varnat för låg bemanning, stress och svårighet att hinna ta pauser. De har också berättat om personal som inte vågar säga nej till övertid eller till att ta pass i andra butiker. 

Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.  

Vågar inte uppge arbetsplats

Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad. 

Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar:  Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det. 

– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen. 

Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning. 

Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket. 

– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.

Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats. Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön. 

– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.

Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?

– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna. 

”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”

Per Skoglund.
Per Skoglund. Foto: Privat

Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring. 

Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen. 

– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund. 

Finns en tystnadskultur på Apoteket?

– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling. 

Finns en rädsla för repressalier?

– Ja. 

Vad är det man är rädd för?

– Till exempel sämre löneutveckling och schema. 

Vad krävs för att förändra det?

– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.

Svårt prata om arbetsmiljön i media

När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp. 

Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”. 

Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först