På Facebook, Twitter och LinkedIn håller vi vänner och bekanta uppdaterade om vårt privatliv, men det är snart lika vanligt att vi delar med oss information kopplat till vårt arbete, visar ny forskning från Stockholms universitet. Vi delar exempelvis gärna arbetsgivares inlägg om aktiviteter och kampanjer, liksom forskning och artiklar som på något sätt rör vårt jobb.
Rapporten fokuserar främst på idédrivna organisationer, en sektor där de anställda kan antas dela värderingar med sin arbetsgivare. Resultatet visar att statusar om jobbet är väldigt vanligt inom sektorn, men beteendet finns även på andra arbetsplatser. Entreprenören är exempelvis en aktör som är benägen att använda sitt sociala nätverk för att stärka det egna företagets mål.
Vad är det då som gör att vi delar med oss av vår arbetsgivares synpunkter och värderingar? Enligt avhandlingen är de mest pådrivande faktorerna arbetsgivare som direkt eller indirekt uppmanar anställda att dela information på sociala medier, och ett outtalat grupptryck från engagerade kollegor som är aktiva online.
För arbetsgivarens del är det nästan alltid positivt att anställda sprider information i sina personliga nätverk. Det skapar trovärdighet och bidrar till varumärkesbyggande. Och andra sidan sker mycket av interaktionen på sociala medier utanför arbetstid, vilket suddar ut gränsen för vad som är arbete och vad som är fritid. Det breddar också synen på vad som ingår i arbetet och vad som är personligt engagemang.
Från prostitution till övervakning - Carl avslöjar den svenska kontorshistorien
Dåtidens hybridjobb, fattiga gatflickor och hatade trälhav. Carl Cederström är aktuell med boken Kontoret.
– Det är fortfarande en löftesrik plats, där man kan bli befordrad, eller förälskad, säger han.
Så här såg det ut på Svenska industritjänstemannaförbundets kontor på Scheelegatan 1950. Foto: Svenska Dagbladet, Herman Ronninger (1895-1976)
Varför ville du skriva de svenska tjänstemännen historia?
Carl Cederström. Foto: Karl Nordlund
– Jag slogs av att det inte finns någon ordentlig svensk kontorshistoria. Om du tittar på arbetares historia så får man en bild av första majtåg, stridigheter och protester, säger säger Carl Cederström, professor i företagsekonomi vid Stockholms universitet och författare.
Tjänstemännen var från början skeptiska till fackföreningar.
– De hade kamratföreningar där man spelade schack och hade danser. I dag är det omvänt, fler tjänstemän är anslutna till facket än arbetare. Det beror på de enorma strukturförändringar som skett i arbetslivet de senaste 100 åren.
Vad förvånade dig mest när du dök ner i tjänstemännens historia?
– Att de från 1600-talet till 1900-talets början arbetade i två pass med en lång paus däremellan. På 1600-talet började man på morgonen klockan 06-10 sedan gick man hem och åt dagens viktigaste mål mitt på dagen och vilade några timmar. Sedan gick man tillbaka och jobbade klockan 14-17. Uttrycken äta middag och sova middag kommer därifrån.
Låga löner och dyra kläder drev prostitution
– Men det kom en debatt under andra delen av 1800-talet om att det blivit för krångligt att äta hemma och gå tillbaka. Lars Johan Hierta introducerade nymodigheten quick lunch från USA, för att fler skulle orka jobba klockan 09-17 på kontoret och hålla sig pigga.
Vissa kvinnor på 1890-talet prostituerade sig för att ha råd att jobba kvar på kontor. Varför?
– Lönerna var låga. På 1890-talet visade en studie av hur kvinnor hade det på de första kontoren att lönerna inte täckte kostnaderna för de kläder som krävdes för att vara stilig och tjusig – som man förväntades vara på kontoren. Många av de anställda kvinnorna hade pengar hemifrån (eftersom de flesta var ogifta och bodde hemma reds. anm.), men en del hade inte samma förutsättningar. För dem fanns bara alternativet att jobba på natten som prostituerande också.
När du tittar tillbaka – finns det något som är sig likt?
– Vissa saker är konstanta: Kontoret är fortfarande löftesrikt, en plats där något kan hända. Man kan bli befordrad, eller förälskad. Samtidigt är det en plats som är mördande tråkig. De samexisterar på ett väldigt förvånande och konstant sätt genom historien. Kontoret har också alltid varit en plats där man hoppas göra en klassresa.
Något som verkar återkomma är raseriet mot öppna kontorslandskap, varför?
– Det har aldrig drivits av de som ska jobba där, utan av andra, arbetsgivare som vill spara pengar. När man förde in arbetssalarna kallades de trälhav, och det blev stora protester, som när SJ i Tomteboda skulle slå ut alla väggar 1926.
Starka protester fick arbetssalar att dö ut
– Personalen såg inget annat syfte än att spara och övervaka personalen ännu mer. Protesterna blev så starka att salarna dog ut och det blev fler mindre kontorsrum i korridorer på 1940-50-talet.
Vad stör oss mer genom tiderna på kontoret?
– Andra människor, som alltid. Att inte få utföra jobbet som man vill. Övervakningen, att känna att man inte är betrodd i att man gör ett bra jobb. Långa resvägar, om man har det. Att bli tillsagd att man måste jobba på ena eller andra stället.
Du säger att till och med hybridjobb funnits förr?
– Ja, man gick in till jobbet och hämtade papper och gick sedan hem och arbetade i fred. Att jobba nio till fem, fem dagar per vecka blev cementerat först på 1960-talet och på 1970– och 80-talet när kvinnor klev in i arbetslivet på allvar. Nu är det vanligt att ta med jobbet hem igen, men då har man hittat på ett nytt namn för det.
Vilket av alla kontor du studerat skulle du vilja besöka?
– Det hade varit underbart att åka tillbaka i tiden. Till Kreugerpalatset när det var nybyggt med sina påkostade direktörsrum. Eller den västra flygeln i slottet Tre kronor, där Kammarkollegiet höll till på 1600-talet. Men det var nog fruktansvärda arbetsplatser, med mörka, kalla och dragiga rum. I dag är många av de sämre kontoren ändå bättre att arbeta i.
Svenskar på kontor Drygt tvåmiljoner svenskar arbetar i branscher och yrken på ett kontor, enligt SCB. Det gör att en stor del av landets drygt 5 miljoner sysselsatta har kontoret som arbetsplats. Öppet kontorslandskap dominerar arbetsmiljön.
