Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Många varsel är onödiga

När storföretag som Volvo, Ericsson, SCA, Husqvarna och fler, ser sig tvungna att varsla om personalnedskärningar, så slår det givetvis också mot underliggande led av leverantörer och entreprenör- och konsultföretag.
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad 12 november 2012, kl 10:58

För många av de företag som drabbas indirekt, blir situationen ännu svårare, eftersom många av dem är starkt beroende av de stora kunderna och alternativa avsättningar för deras produkter och tjänster kan vara begränsade.

I vårt eget researcharbete kring hur företagen hanterar sin situation när det gäller tidrapporter och projektredovisningar, kan vi på dessa stickprovkontakter helt klart konstatera att det brister hos många företag; tillverkande och tjänsteproducerande. Allt för många har inget samordnat system för tidrapportering, utan man kan säga att deras utdebitering i mångt och mycket handlar om en ungefärlig skattning av tidsåtgång och kostnader/utlägg.

Få av dessa företagare inser att 15 minuter förlorad utdebiterbar tid per medarbetare och dag betyder ca 21 000 kr på årsbasis med en lönekostnad på bara 350 kr/tim. Om företaget har sju anställda blir det förlorade beloppet inte mindre än 147 000 kr. Eller tänk att besparingspotentialen istället är 30 minuter eller 700 kr/tim. Det kan på sitt sätt utgöra skillnaden mellan överlevnad eller utslagning.

Det finns åtskilliga system på marknaden för tidrapportering och redovisningar av projekt; eller sk affärssystem. De finns med många olika funktioner och i många olika prisklasser; ett har de gemensamt - de underlättar för företagen att få bättre kontroll på sina tider, kostnader och utlägg. En bättre kontroll betyder mycket eller kanske allt i en situation när ytterligare en lågkonjunkturstorm drabbar oss. Den som har förberett sig för snålare tider, har också bättre förutsättningar att uthärda och inte bara överleva, utan också utvecklas och expandera.

Ibland är det dumt att inte ha kontroll. Ofta är det smart att veta vad man sysslar med; när, var och hur. Det är bara att välja. Det kan betyda ett varsel mindre.

Lars Knapasjö

VD TimeApp

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson