Det finns många föreställningar om vad som är ”manligt” och ”kvinnligt” ledarskap. Vissa påstår att det utövas olika beroende på om du är man eller kvinna, eftersom personliga egenskaper kan kopplas till kön. Andra menar att föreställningarna är fördomsfulla och felaktiga.

Men en dansk undersökning, baserad på svar från drygt 2 000 mellanchefer och 300 vd:ar, slog för några år sedan fast att det inte finns något som kan kallas för “kvinnligt ledarskap”.

Studien visade bland annat att ju högre upp i hierarkin, desto mindre är skillnaden mellan manliga och kvinnliga chefer. Kvinnliga toppchefer är precis lika synliga och tydliga i sitt sätt att leda och fatta beslut som sina manliga chefskollegor.

Klara Regnö, genusforskare och universitetslektor verksam på Göteborgs universitet och Mälardalens högskola, tror på forskarnas resultat och tycker att vi i stället borde prata om mäns och kvinnors olika villkor som chefer i arbetslivet.

– Bara det faktum att det finns något som uppfattas som kvinnligt chefskap är en spegling av manlig ledarskapsnorm. Så kallat ”kvinnligt” ledarskap blir något som avviker från det vi ser som ”vanligt” ledarskap, säger hon.

Även om kvinnliga chefer når samma resultat som manliga uppfattas det ändå inte alltid så. Som kvinna på en mansdominerad arbetsplats blir man mer synlig, vilket påverkar arbetsvillkoren, enligt Klara Regnö.

Läs mer: Blir arbetslivet någonsin jämställt, Amanda Lundeteg?

– Du kan bli den där kvinnliga chefen som måste prestera bra eftersom du har ögonen på dig, men inte alltför bra, så att du utmanar majoriteten.

– Men du får heller inte misslyckas, för då riskerar du att ses som en representant för vad alla kvinnor på chefsposition kan prestera.

Läs mer: 5 vanliga chefsmyter