Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Någonting går sönder!

"Någonting håller på att gå sönder i Sverige", så lät Sossarnas retorik i valet. De vann valet men med små marginaler. Jag efterlyser en dokumentär om Sverige och hur landet har förändrats på bara 30 år.
Publicerad 4 maj 2015, kl 08:12

Denna söndring verkar ha pågått länge. Allianspartierna har ökat trycket på de svaga grupperna, sjuka och arbetslösa. Försämrat och dragit ned på Arbetsmiljöverket, vård och rehabiliteringsmöjligheter, sjukskrivningsmöjligheter. Tänk om Arbetsmiljöverkat hade samma resurser och befogenheter som Radiotjänst i Kiruna eller Skatteverket då skulle kontrollen av företag som kör slut på sin personal kunna öka, fler människor i arbete, färre sjukskrivna, färre arbetsskador, mindre psykisk ohälsa, färre kränkningar på arbetsplatser. Idag är det ett virrvarr av regelverk, underleverantörer, bemanningsföretag, omorganisationer, uppsägningshot, otryggare anställningar. Det slår idag väldigt hårt mot de som blir arbetslösa, arbetsskadade eller sjuka.

Läkare som inte får sjukskriva, sjuka ska arbetsprövas, arbetsförmedlingen kräver läkarintyg för att ge extra hjälp annars är det Fas3 som gäller. De som fortfarande har arbete blir alltmer livegna, om de förstår vad som väntar när oturen är framme förstås...
//Alexandra

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson