Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

När uppfinningen blir tvist

Företag vill ha dem, och anställda vill utveckla dem. Men innovationer kan också leda till tvister om ersättning. Här är tre färska exempel.
Niklas Hallstedt Publicerad 22 oktober 2014, kl 14:13
Disney
Bye bye arbetsgivare som inte ville ersätta den kreativa arbetstagare för hens geniala uppfinningar. Disney

Exempel 1.

Två tidigare ingenjörsstudenter kräver Volvo PV på 17,4 miljoner för en uppfinning som de tog fram när de gjorde sitt exjobb för tio år sedan. Ärendet ligger nu hos Göteborgs tingsrätt. Det rör sig om Driver Alert-systemet som varnar trötta förare bakom ratten.  Det systemet ska de båda studenterna ha utvecklat 2003 och 2004.

I samband med examensarbetet överlät de sina uppfinningar till Volvo, och fick då en schablonersättning på 122 106 kronor var. Som examensarbetare var de dock inte anställda på Volvo.

- För att företaget ska få rätt till uppfinningen krävs en särskild överlåtelse, ett avtal. Då ska uppfinnaren också begära betalt på samma sätt som om företaget hade betalt för en uppfinning från en fristående person, sa förbundsjuristen på Sveriges ingenjörer Karin Lundin till tidningen Ingenjören i samband med att förbundet stämde Volvo i början av året.

Ingenjörerna kräver 8,7 miljoner kronor var i ersättning. Enligt Ingenjören ska försäljningen av systemet dragit in ungefär 96 miljoner kronor i vinst hittills och förväntas dra in ytterligare 485 miljoner innan patenttiden löper ut.

Ärendet ligger för närvarande i Göteborgs tingsrätt.

Exempel 2.

Tillsammans med tre ingenjörskollegor konstruerade Kurt Paulsson en uppfinning som skapade stora vinster åt deras arbetsgivare, Televerket. Efter 31 år av tvistande slogs det i fjol fast att uppfinnarna borde få dela på sex miljoner kronor. Två av ingenjörerna hade hunnit avlida när Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, SNAU, kom med sin rekommendation.

Det var 1979 som de fyra tillsammans uppfann en så kallad hänvisningsdator som innebar att anställda själva kunde knappa in frånvaro och beräknad återkomst. Av Televerket erbjöds de 216 000 kronor, men tackade då nej.

1986 rekommenderade SNAU att uppfinnarna skulle få dela på tre miljoner kronor. Det var också på den summan som det nya ersättningsbeloppet grundade sig.

När ärendet drivits vidare riktades kravet mot staten eftersom Televerket inte längre existerar. Statens talan fördes av Justitiekanslern, JK, vars uppfattning var att ingenjörerna inte skulle ha rätt till ersättning.

- JK har fått förklarat för sig att invändningen att staten inte är skyldig att utge en enda krona är felaktig. Däremot när det gäller vilket belopp som ska utges har vi inte nått ända fram. Vi hade hoppats på bra mycket mer än sex miljoner, sa uppfinnarnas advokat Thorulf Arwidson till Kollega.

Ett år efter SNAU:s beslut  har uppfinnarna ännu inte nått någon slutuppgörelse med JK, uppger Thorulf Arwidson i dag. Enligt Arwidson överväger uppfinnarna en stämning i allmän domstol.

Exempel 3.

Ofta avgörs tvister mellan anställda och företag som handlar om uppfinningar bakom stängda dörrar.

Ett typexempel är fallet med den ingenjör som via Unionen stämde sin tidigare arbetsgivare på över 2,5 miljoner kronor. Vad parterna så småningom kom överens är dock hemligt.

Uppfinningen kom ingenjören på redan i början av sin anställning på ett företag som tillverkar mätinstrument och lasersensorer i slutet av 1990-talet. Han överlät sedan uppfinningen till bolaget som lät patensöka den. Bolaget överlät senare i sin tur sina tillgångar, inklusive uppfinningen, till ett annat bolag.

Efter att ingenjören slutat sin anställning vände han sig facket för att få hjälp att kräva ersättning för uppfinningen. Vid förhandlingen hävdade bolaget att ingenjören inte hade rätt till ersättning eftersom utvecklingen av uppfinningen låg inom ramen för hans huvudsakliga arbetsuppgifter.

Men Unionen ansåg att det inte ingick att utveckla nya produkter i ingenjörens arbetsuppgifter, och hänvisade till att uppfinnarlagen ger honom rätt till skälig ersättning. I det här fallet skulle det motsvara över 2,5 miljoner kronor, enligt Unionen som stämde bolaget i tingsrätten.

Något avgörande kom dock aldrig. Parterna kom i stället överens vid en förlikning. Hur mycket ingenjören till slut fick är okänt, eftersom förlikningens innehåll är hemligt.

Arbetsrätt

Shoppade med företagets kort – fick sparken

Privata inköp med företagskortet och distansarbete från utlandet. Det ledde till att en hög chef på ett företag i energibranschen avskedades. Men enligt Unionen har mannen inte misskött sitt arbete och väljer nu att stämma arbetsgivaren.
Ola Rennstam Publicerad 18 mars 2024, kl 06:00
Till vänster kraftledningar utomhus, till höger en man med ett kreditkort i handen.
Chefen köpte säkerhetsutrustning på företagskortet och lade delar av arbetet utomlands. Det ledde till att han avskedades. Helt felaktigt, menar Unionen och pekar på brister i arbetsgivarens agerande. Foto: Colourbox.

Mannen var anställd som hög chef för ett bolag inom produktion och handel av el. 
Den 23 oktober förra året – samma dag han kom tillbaka till arbetet efter en fyra veckor lång semester – möttes han av beskedet att han blivit avskedad. Orsaken var att chefen, enligt arbetsgivaren, vid sex tillfällen använt företagskortet för privata inköp samt att han inte varit tillräckligt närvarande vid kontoret i Stockholm.

Mannen är utländsk medborgare och arbetade från sitt hemland en vecka varje månad. Ett år och fyra månader före avskedet tilldelades han en varning på grund av bristande närvaro i Stockholm. Vid tidpunkten hade hans pappa diagnosticerats med cancer och genomgick en prövande behandling i hemlandet.

Efter ett samtal med bolagets grundare kom man överens om att vår medlem kunde fortsätta att arbeta från utlandet på samma sätt som tidigare. Efter det samtalet tog arbetsgivaren aldrig upp ämnet igen och mannen tog för givet att allt var i sin ordning, säger Annika Melin Koeppel, förbundsjurist på Unionen som företräder mannen.

”Skyldighet att påtala brister”

Unionen anser att avskedandet saknar grund och har nu stämt bolaget i Stockholms tingsrätt. Enligt förbundet har mannens arbete från utlandet inte påverkat verksamheten i Sverige. Avstämningar och möten med teamet i Sverige skedde alltid digitalt och om mannens närvaro efterfrågades var han på plats.

Det är anmärkningsvärt att arbetsgivaren har låtit det gå så lång tid innan man agerat. Om de nu menar att vår medlem har gjort fel så har man en skyldighet att medvetandegöra och påtala detta. Man kan inte sitta still i båten i 1,5 år och plötsligt ta upp omständigheter man känt till så pass länge i en avskedshandling, säger Annika Melin Koeppel.

En arbetsgivare kan inte grunda ett avsked enbart på saker som denne känt till mer än två månader. Enligt Unionen gjordes fem av de sex inköpen med företagskortet längre tillbaka i tiden. Eftersom bolaget bör haft kännedom om inköpen genom sina månadsgranskningar kan köpen inte ligga till grund för avskedet. Annika Melin Koeppel påpekar att det sjätte inköpet gällde säkerhetsutrustning som bolaget uppmanat personalen att införskaffa och ha i sina bilar. Utrustningen lämnades tillbaka i samband med att anställningen upphörde.

− Arbetsgivaren påstår att det är cykelutrustning, men jag har väldigt svårt att förstå hur de kan få ett vattentätt skydd till mobilen och en resehandduk till cykelutrustning, säger hon.

Unionen begär högt skadestånd

Mannen hade en hög inkomst och var dessutom berättigad till bonus, som under 2021 och 2022 uppgick till sammanlagt 197 000 euro. Därför väljer Unionen att yrka på skadestånd till medlemmen som är betydligt högre än det normala. Förbundet kräver drygt 265 000 kronor i skadestånd per månad i utebliven lön och bonus från och med avskedet i höstas. Utöver det begär man 120 000 kronor i allmänt skadestånd.

Företaget är dotterbolag till en internationell koncern och mannens chef var baserad i ett annat europeiskt land. Men att han eventuellt saknade kunskap om svensk lagstiftning är ingen hållbar förklaring till agerandet, menar Unionens jurist.

Bedriver man verksamhet i Sverige har man en skyldighet att sätta sig in i de regler som gäller här. Man kan inte komma undan genom att säga vi kände inte tills svensk lag, säger Annika Melin Koeppel.