Det händer att jag inte läser klart böcker. Oftast för att de är usla, men ibland för att jag inte står ut med tanken på att det ska ta slut. Nattens cirkus hör till den sistnämnda kategorin. Redan i somras läste jag den fantastiska historien om två magiker som tävlar med en förtrollad cirkus som spelplan och varsin adept som spelpjäs. Först nu har jag vågat läsa hur de två adepternas svindlande kärlekshistoria slutar.
Nu är det gjort men jag önskar att det var möjligt att, liksom en av de färgstarka bifigurerna i boken, få sitt minne delvis raderat, för att få chansen att läsa denna sällsamma roman för första gången igen.
