Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Ny forskning slår hål på myten om bemanningsföretag

Det är inte flexibilitet utan stabilitet som gör att de flesta arbetsgivare använder sig av inhyrd arbetskraft. Det visar en undersökning från Göteborgs universitet.
Lina Jonsson Publicerad 20 april 2010, kl 12:55

En vanlig uppfattning om bemanningsföretag är att de används främst för att möta tillfälliga produktionstoppar. Företagens behov av flexibilitet och kompetensväxling ökar behovet av inhyrd personal. Helt fel, menar docenten Kristina Håkansson och forskaren Tommy Isidorsson, vid Göteborgs universitet som anser att det starkaste motivet för hyrarbetskraft är stabilitet.   

- När vi frågade företagen runt om i Sverige varför de använder sig av inhyrd arbetskraft svarade 61 procent av de tillfrågade arbetsställena att det var för att skapa stabilitet i verksamheten. Först på andra plats kom flexibilitet, strax före rekryteringssvårigheter, säger Kristina Håkansson.

Även myten om att det är mindre arbetsställen som använder sig av bemanningsföretag slår forskningen hål på. Landstingen är de som använder inhyrd personal mest, 17, 7 procent, därefter kommer staten på 10, 2 procent och först därefter kommer de privata företagen.

För fackförbunden har frågan om inhyrd arbetskraft varit ett ständigt dilemma. Å ena sidan fungerar den som en inkörsport i arbetslivet för stora grupper som saknar tidigare arbetslivserfarenhet. Å andra sidan kan man konstatera att villkoren ofta är sämre än i kundföretagen både i fråga om löner, trygghet och inflytande.  Det brittiska facket, TUC, använde exkludering som en strategi för att få bort branschen från arbetsmarknaden. I Sverige försöker man istället att få de anställda inom bemanningsbranschen att organisera sig, vilket visat sig vara lättare sagt än gjort.

- De är utspridda över hela landet och på alla möjliga företag så det är svårt att få till medlemsmöten och dylikt. Det blir svårt att tillgodose deras intressen då, säger Tommy Isidorsson.

Det har dock skett en del förändringar som är till de inhyrdas fördel. Bland annat kan skyddsombuden numera gå in och stoppa arbetet för inhyrda likväl som för anställda direkt på kundföretagen. Ett stort kliv framåt anser Tommy Isidorsson.

- Det är en klar vinst för bemanningsanställda. Men än har vi lång väg kvar att gå.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.