Hoppa till huvudinnehåll
Avtal

Nya samtal om omställningsavtal

PTK och Svenskt Näringsliv ska ännu en gång försöka komma överens om ett nytt omställningsavtal för privata tjänstemän. Trots att det är långt ifrån första gången de möts vid förhandlingsbordet tror bägge parter på goda chanser att lyckas den här gången.
Linnea Andersson Publicerad
Cecilia Fahlberg och Christer Ågren.
Unionens och PTK:s ordförande Cecilia Fahlberg med Svenskt Näringslivs Christer Ågren, inför det att omställningsförhandlingarna inleddes 2011. Foto: Bertil Ericsson/TT

I stort handlar förhandlingarna om att arbetsgivarsidan vill att kompetens ska spela en större roll jämfört med anställningstid vid neddragningar. Att sist in först ut inte ska vara hugget i sten vid uppsägningar på grund av arbetsbrist. I utbyte vill tjänstemannafacken att arbetsgivarna satsar mer pengar på kompetensutveckling så att det blir lättare att byta jobb även mitt i arbetslivet.

Parterna har flera gånger försökt få till en förändring av det nuvarande avtalet, men aldrig lyckats komma överens. Sista gången förhandlingarna ajournerades var i december 2013. Den här gången är målet att ett nytt avtal ska var klart under hösten 2015. 

Frågan är vad som är annorlunda den här gången mot de tidigare gånger då förhandlingarna har strandat?

Christer Ågren, vice vd på Svenskt Näringsliv, tror att insikten om fördelarna med att hitta en överenskommelse är större och mognare den här gången.

– Att det sker just nu beror i min värld helt enkelt på att det är frågor som är viktiga för bägge parter. Det är absolut realistiskt att vi ska träffa ett nytt avtal under 2015, annars hade vi inte gjort det här, säger Christer Ågren.

Niklas Hjert, som leder PTK:s förhandlingschefsgrupp och är förhandlingschef på Unionen, är inne på samma spår. Det är så klart inte någon idé att komma till förhandlingsbordet i precis samma läge som man gjorde förra gången, men hans uppfattning är att båda sidor är beredda att röra på sig.

Enligt Niklas Hjert är de krav och förslag som PTK lämnade i de tidigare förhandlingar minst lika angelägna nu som då. Kanske till och med mer angelägna i dag i och med att effekterna av digitalisering och rationalisering börjar synas på tjänstemannasidan.

– Många tjänstemannajobb kommer ersättas av datorer och maskiner och då ökar behovet av kompetensutveckling för att kunna byta jobb mitt i livet. Det är oerhört angeläget och en av de viktigaste frågorna för att skapa trygghet för medlemmarna, säger Niklas Hjert.

Dessutom är det viktigt för PTK att de även har den nuvarande regeringens stöd, eftersom flera av deras förslag på lösningar kräver förändringar i exempelvis studiemedelssystemet.

Om det finns någon enskild fråga som PTK respektive Svenskt Näringsliv inte är villiga att backa från vill varken Niklas Hjert eller Christer Ågren kommentera. Men för Niklas Hjert är det en självklarhet att ett nytt omställningsavtal måste innehålla de förbättringar som PTK har föreslagit.

– Vi kommer också att värna om det lokala fackets roll, som är oerhört viktig, i neddragningsförhandlingar.

På frågan om de har några farhågor svarar Niklas Hjert att tillfället är viktigt eftersom man inte kan ta om förhandlingarna hur många gånger som helst och göra det med trovärdighet. Christer Ågren säger att det inte går att utesluta att även denna omgång blir utan framgång.

– Det är som alltid. Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken, säger Christer Ågren.

Omställningsavtal & PTK

Omställningsavtalet omfattar över 32 000 företag med sammanlagt 850 000 privatanställda tjänstemän som är anslutna till Trygghetsrådet (TRR). Avtalet, som även gäller dem som inte är med i facket, ger rätt till stöd och i vissa fall ersättning till den som blir av med jobbet på grund av arbetsbrist.

Såväl PTK som Svenskt Näringsliv vill få till vissa förändringar i det nuvarande avtalet.

PTK
Privattjänstemannakartellen är en samverkansorganisation för 25 fackförbund som representerar 750 000 privatanställda tjänstemän. Störst är Unionen.

Ordförande är Cecilia Fahlberg, tillika Unionens ordförande.

PTK, TRR

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Avtal

Fackens lönekrav: 3,9 procent nästa år

3,9 procents löneökning och kortare arbetstid. Det är fackens krav i nästa års avtalsrörelse. Arbetsgivarna anser att kraven är för hårda.
David Österberg, Ola Rennstam Publicerad 2 november 2026, kl 13:32
Ordförande för de fem facken inom industrin.
Facken inom industrin kräver 3,9 procents löneökning för sina medlemmar nästa år. På presskonferensen deltog Peter Hellberg (Unionen), Marie Nilsson (IF Metall), Ulrika Lindstrand (Sveriges Ingenjörer), Nataša Stojković (Livs) och Madelene Engman (GS-facket). Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kraven i korthet

  • 3,9 procent i löneökning 2027.
  • Arbetstidsförkortning. En del av löneökningen används till att korta arbetstiden. Hur mycket arbetstiden ska kortas preciseras senare.
  • Fack och arbetsgivare ska tillsammans utreda hur kompetensutvecklingen på arbetsplatser kan förbättras.
  • Facken inom industrin består av Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livs.

I dag, måndag, presenterade fackförbunden inom industrin sina gemensamma krav inför nästa års avtalsrörelse. Lönenivån för industrin är viktig eftersom den är vägledande för hela arbetsmarknaden (se faktaruta).

Facken kräver 3,9 procent i löneökning nästa år och vill ha ett ettårigt avtal. Peter Hellberg är ordförande i Unionen och anser att 3,9 procent är det som svensk industri klarar.

– Hur vi sedan använder det utrymmet ska vi förhandla om. Det viktiga är att vi ligger i samma härad som förra avtalsrörelsen inför de kommande förhandlingarna, säger han.
 

Kräver kortare arbetstid

En del av löneökningen ska användas till att korta arbetstiden. Hur stor del och hur mycket arbetstiden ska kortas blir en förhandlingsfråga.

Arbetsgivarsidan menar att Sverige inte har råd att arbeta mindre och att det går ut över produktiviteten. Har de fel?

– Man kan ta ut de produktivitetsförbättringar som vi ser i svensk industri på två olika sätt, antingen kan man få mer betalt eller jobba mindre. Självklart kan man jobba färre timmar om man kan producera lika mycket. Så ja, jag upplever att det är en felaktig argumentation från arbetsgivarna, säger Peter Hellberg.

Unionens långsiktiga mål är minst 100 timmars arbetstidsförkortning. Hur många år ska det ta att nå dit?

– Det får vi se. Vi vill få reallöneökningar och det begränsar oss naturligtvis i hur mycket arbetstidsförkortning vi kan få ut per år. Vill vi ha reallöneökningar tar det längre tid.

Lägre löneökning 

Förra gången det var avtalsrörelse, 2025, blev lönenivån 6,4 procent på två år, med 3,4 procent första året och 3,0 procent i år. I Unionens avtal användes 0,5 procent av löneökningen till att korta arbetstiden med en dag per år.

Facken inom industrin uppger att det varit en lång process för att komma fram till avtalskraven och att det ligger många parametrar med i beräkningen.

– Förra gången hade vi en bild i november när vi krävde 4,2 procent och sedan såg det lite annorlunda ut i mars. Man måste komma ihåg att saker kan förändras över tid, säger Peter Hellberg.

Enligt facken inom industrin finns goda möjligheter att höja lönerna i Sverige. Industrin är stark och tillväxten ökar. I jämförelse med konkurrentländer har produktiviteten ökat mer här samtidigt som arbetskraftskostnaden ligger under genomsnittet i Västeuropa.

”Bekymmersamt hög siffra”

Arbetsgivarna anser att 3,9 procent är för högt.

Claes Arenander.

– Ett lönekrav på 3,9 procent måste bedömas mot företagens faktiska konkurrensläge. Om kostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar vi att göra Sverige mindre attraktivt för investeringar och därmed också för framtida jobb, säger Claes Arenander, förhandlingschef på IKEM - Innovations- och kemiindustrierna, i en kommentar.

Han får medhåll av Marcus Dahlsten, förhandlingschef på Teknikföretagen.

Marcus Dahlsten.

– Det är en bekymmersamt hög siffra som facken inom industrin presenterat i dag, säger han i ett pressmeddelande.

Arbetsgivarna är också motståndare till kortare arbetstid. De anser att vi bör arbeta mer, inte mindre. 

Avtalet löper ut 31 mars

Förhandlingarna mellan fackförbund och arbetsgivare ska vara klara senast den 31 mars nästa år. Därefter förhandlas övriga kollektivavtal med industrins kollektivavtal som riktmärke.

Vad är märket? Industrin sätter lönenivån för alla

  • Fack och arbetsgivare inom industrin kommer överens om hur stor löneökningen ska vara i alla branscher på svensk arbetsmarknad. Nivån brukar kallas ”märket”.
  • Första steget i att sätta märket är att facken inom industrin enas om vilken nivå de anser är rimlig. Därefter förhandlar de med arbetsgivarorganisationerna inom industrin.
  • Facken inom industrin är Unionen, Sveriges Ingenjörer, IF Metall, Livs och GS.
  • Anledningen till att industrin bestämmer lönenivån är att Sverige är ett exportberoende land. Fack och arbetsgivare tar hänsyn till företagens konkurrenskraft mot omvärlden när de bestämmer nivån.
  • Flera fackförbund inom LO, bland andra Kommunal, anser att de blir utan inflytande när några få är med och sätter ”märket”. Löneökningar i procent gör också att klyftorna mellan låg- och högavlönade växer.