Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Nytt skattesystem

Se över skatterna! Avskaffa värnskatten, stimulera utbildning och höjd kompetens och stötta småföretagen att vässa sig. Det är hög tid för en ny skattereform.
Tommy Zetterwall Publicerad 23 augusti 2010, kl 09:41

Anklagelser haglar om pensionärsskatt, ungdomsskatt och kvinnoskatt - när temperaturen höjs inför valet. Men de rödgröna har accepterat huvuddelen av jobbskatteavdraget. Det är små skillnader, åtminstone på kort sikt, som nu skruvas upp och blir slagträn i debatten.

Länder med hög skatt, som de nordiska, har klarat sig bra medan EU-länder med låga skatter och usel skattemoral knäar under gigantiska skuldberg. I retoriken är uppslutningen kring vår modell stor och blocken bjuder över varandra för att framstå som riktiga välfärdskramare. 

Utmaningarna är stora. För att klara behoven för barn, äldre, arbetslösa och sjuka framöver måste intäkterna öka. Kommuner och landsting varnar för kraftigt höjda kommunalskatter. En kommission, tillsatt av Arena Idé och Timbro, föreslog nyligen även andra vägar, som en obligatorisk äldreomsorgsförsäkring.

Århundradets skattereform som Kjell-Olof Feldt var med och lotsade igenom för tjugo år sedan skulle ge ett rättvisare och enklare system. Skatteunderlaget breddades och olika typer av inkomster skulle beskattas lika. Allt för att komma åt fiffel, spekulation och dolda förmåner, som framför allt gynnat de högavlönade.  

Vi hade ett progressivt system, med höga marginalskatter. Men det var i praktiken satt ur spel. Studier visade att hög- och lågavlönade i snitt betalade lika stora andelar av sina inkomster i skatt.

Hälften kvar, ingen ska betala mer än 50 procent av en inkomstökning i skatt, var ett motto. Ett annat att det stora flertalet bara skulle betala kommunalskatt. Men 90-talskrisen, med skenande budgetunderskott, slog undan benen på reformen. På högre inkomster las en tillfällig värnskatt, som på nytt höjde marginalskatten.

Skatten blev kvar och kan ses som en straffskatt på utbildning. Var tredje som jobbar heltid betalar i dag statlig skatt. Inför valet kräver TCO en långsiktig skatteöverenskommelse som främjar arbete och utbildning. Här ingår höjd gräns för statlig skatt och slopad värnskatt.

Visst, kräva går bra. Men var ska det tas. I en rapport från ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, har den danska professorn Peter Birch Sörensen nagelfarit de svenska skatterna. Det enkla och enhetliga har blivit ett lappverk, som ger stora avbräck. Ett effektivare system skulle öka intäkterna.

Birch Sörensen anser att värnskatten, som drar in 3 promille av skatteintäkterna, är en förlustaffär. Utan den skulle mer pengar strömma in genom att fler utbildar sig och jobbar mer. Väl värt att testa. Att toppa ligan för högsta marginalskatt i EU kan knappast vara det optimala.

I förslagen ingår också enhetlig moms, ny fastighetsskatt, och en översyn av bolags- och kapitalskatten. Högavlönade som gynnas av slopad värnskatt, får bidra mer genom kapitalskatterna och höjd fastighetsskatt. 

För den procent av befolkningen som har den högsta inkomsten svarar kapitalinkomster för mer än hälften. Det visar en studie av Saco:s ekonom Eva Löfbom. Även om den statliga inkomstskatten slopades skulle vår inkomstfördelning vara en av de jämnaste i världen, hävdar hon.

I sin valplattform kräver Unionen bland annat skattebefriat kompetenssparande och en innovationspolitik som vässar inte minst de mindre företagen. Skattestimulanser som på sikt betalar sig.

Även Sveriges revisorer och rådgivare sågar nu dagens skattesystem. Principerna har urgröpts så till den grad att vi är tillbaka där vi var i slutet av 1980-talet, skrev de i en debattartikel och krävde en omedelbar reform.

Det nya ska upplevas som rättvist och motverka skattefusk. Dessutom ska det främja jobb, utbildning, tillväxt och säkra de framtida skatteintäkterna. En politisk utmaning, kort sagt. Och partierna måste göra upp med sitt populistiska röstfiske i skattefrågor.

Mer om skatter

I snitt bidrar var och en i Sverige med 162 000 kronor i skatt (2007). Skatten på arbete svarade för 59 procent, kapitalskatten för 14 procent och skatten på konsumtion och insatsvaror för 27 procent.

Runt 30 procent av alla heltidsarbetande betalar statlig skatt. Den statliga inkomstskatten på 20 procent, som slår till vid en lön på mer än 32 000 kronor, drar in drygt 45 miljarder och utgör en liten del av de totala skatteintäkterna. Värnskatten på 5 procentenheter tillkommer vid en månadslön på drygt 45 000. Från den nivån är således skatten 25 procent utöver kommunalskatten som i snitt ligger på 31,5 procent. Det ger en hög marginalskatt, alltså den skatt som betalas på den sist intjänade hundralappen.

Utöver inkomstskatten betalar arbetsgivaren in sociala avgifter till pensioner och andra förmåner. Men det finns ett tak i systemet. Över cirka 34 500 i lön berättigar inte inbetalningarna till några ytterligare förmåner, vilket gör att avgifterna kan uppfattas som en ytterligare skatt.

Större delen av skatten på arbete utgörs av kommunal inkomstskatt. Den ger cirka 500 miljarder årligen. De sociala avgifterna, de så kallade arbetsgivaravgifterna, ger cirka 380 miljarder.

Men kommunalskatten varierar kraftig. Det innebär att en person som tjänar 35 000 i månaden betalar 23 000 mer i skatt varje år om han eller hon bor i Ragunda jämfört med Vellinge, för att ta extremerna.

Ta del av mer fakta om våra skatter i Skatter i Sverige, Skatteteknisk årsbok, som finns på www.skatteverket.se

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.