Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Obligatorisk a-kassa ger inte fler ersättning

Runt hälften av alla arbetslösa får i dag ersättning från a-kassan. Att det inte är fler beror främst på de stränga villkoren, menar A-kassornas samorganisation, SO.
Linda Svensson Publicerad 21 juni 2010, kl 14:44

Trots att arbetslösheten 2009 var nästan dubbelt så hög som 2007 betalades i stort sett lika mycket a-kasseersättning ut - 19,5 miljarder kronor respektive 19,4 miljarder.

- Det har hänt något i försäkringen som gör att en mycket mindre andel av de arbetssökande får ersättning, säger Melker Ödebrink, kanslichef på SO.

Han menar att den främsta orsaken inte står att finna i att många lämnat a-kassan, vilket betyder att en obligatorisk a-kassa inte löser problemet. Också de som inte är med i en a-kassa har rätt till grundbeloppet, om de uppfyller arbetsvillkoret. Och det är där skon klämmer, menar Melker Ödebrink. Sedan regelverket ändrades är det fler som inte uppfyller arbetsvillkoret, det vill säga att man har jobbat minst 80 timmar i månaden under de senaste sex månaderna. Om man som halvtidsarbetande är sjuk mer än en eller ett par dagar en månad har man jobbat för lite för att få ersättning från a-kassan om man blir arbetslös.

Inte heller har studerande som slutfört ett program på högskola eller universitet numera rätt till ersättning.

I maj tillsatte regeringen en utredning som ska komma med förslag på hur försäkringen kan "förändras så att alla som har förvärvsarbetat och uppfyller arbetsvillkoret har rätt till en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet."

- Det tolkar jag som att de inte tänker göra ett smack åt arbetsvillkoret. Det är allvarligt. En obligatorisk a-kassa är inte lösningen, säger Melker Ödebrink. 

Regeringens direktiv till utredaren tar fasta på att fler ska få en inkomstrelaterad a-kasseersättning, det vill säga 80 procent av sin tidigare lön, upp till taket på 18 700 kronor i månaden. I dag är det endast 12 procent av de arbetslösa som faktiskt kommer upp i 80 procent.

Men Melker Ödebrink menar att det är viktigare att lösa frågan om hur fler ska få ersättning över huvud taget.

- Vi är inte direkt emot ett obligatorium. Det är väl alldeles utmärkt om alla är med och betalar. Men det viktigaste menar vi är att öka legitimiteten i försäkringen, och det gör man genom att sänka avgifterna, höja ersättningen och ändra arbetsvillkoret, säger Melker Ödebrink.

Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.