Med förväntan tog jag emot den andra boken av Zbigniew Kuklarz. Den första hette "Hjälp jag heter Zbigniew, och den hade jag mycket roligt åt. Sällan har jag skrattat så mycket åt en roman.
Tyvärr skrattade jag inte lika mycket åt resan i den lilla fiaten. Zbigniew försöker tappert, men det lyckas inte riktigt. Berättelsen om de tre unga männen som reser till Polen för att sprida askan av sin förolyckade kompis på ett alldeles särskilt ställe blir aldrig så rolig, inte heller så gripande med sina resonemang om döden, religionen och livet (inte minst det sexuella), som jag tror att författaren vill.
Kanske passar den bättre för målgruppen yngre män, än medelålders kvinnor, dit jag själv hör?
