Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Politik väcker starka känslor

Kollega publicerade för en vecka sedan en artikel där vi presenterade vilka personer våra läsare vill se i en kommande regering. Sedan försökte vi göra en rolig grej av det. Bilda en ”drömregering” utifrån läsarnas favoriter. Och dela ut ministerposter utifrån uttalanden som personerna gjort, eller profiler de försöker odla. Humor och allvar synkar inte alltid. Det visar de reaktioner som artikeln genererat.
Linda Svensson Publicerad 24 juni 2014, kl 15:34

Många undrar hur i hela fridens namn Kollega kan vilja se Jimmie Åkesson som a) del i en regering och b) som landsbygdminister. Vissa har även rört ihop Kollega och Unionen.

Det är olyckligt, men förståeligt. Kollega är Unionens medlemstidning, men med en fri och självständig ställning i förbundet. Det innebär att Unionen och dess företrädare inte har något inflytande över tidningens innehåll. Artiklarna bygger på journalistiska principer, och ansvarig utgivare är den som bestämmer vad som passerar nålsögat.

Det är alltså de journalistiska principerna vi måste ha som utgångspunkt när vi diskuterar den artikel som nu är i blåsväder. Jag kan upprepa gång på gång att vår avsikt inte var att ta ställning för eller emot något parti eller någon person. Vi ville belysa vilka personer läsarna känner förtroende för.

Men till slut ekar det lite ihåligt. Jag måste backa en smula. Jag måste fundera över hur vi resonerade när vi bestämde oss för att göra den här artikeln.

Det är valår i år. Kollegas 570 000 läsare utgör ett ganska bra tvärsnitt av Sveriges befolkning. Det kan vara intressant att se hur de resonerar inför valet i september. Det tror jag ingen invänder emot.

Sedan tog vi det hela ett steg till. Att fördela ministerposter utifrån läsarnas favoriter. Måhända var det ett steg för långt.  Politik är allvar. Demokrati är allvar. Humor och allvar går ibland som hand i handske, och ibland inte. I det här fallet kan jag konstatera att min idé missade mål.

Men låt inte ett plumpt skämt skymma sakfrågan. Vem vill vi se i riksdag och regering? Kollega ville ta tempen på det, och det är ledsamt att diskussionen inte kom att  handla om det.

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.