Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Rensa upp i praktikträsket och fasa ut FAS 3!

Så länge marknaden översvämmas av gratisjobbande praktikanter och FAS 3:or, kommer så klart arbetsgivare att utnyttja detta. Det skapar inte jobb, det tar bort jobb!
Åsa Frisk, Insändarredaktör Åsa Frisk Publicerad 26 mars 2012, kl 10:33

Det måste till nya lagar och regler som reglerar detta med praktikplatser då vissa arbetsgivare sätter i system att använda praktikanter för att driva sina rörelser. Vi har en skyhög arbetslöshet, 8 procent, det är inte bara att gå ut och "TA ett jobb" som en del som har jobb hävdar. Verklighetsfrånvända.  

 Arbetsförmedlare, coacher och anordnare i FAS 3 är de som gynnas av dagens politik.  Hjälporganisationer, kyrkor och socialdemokratiskt styrda kommuner borde säga NEJ till att utnyttja systemet med FAS 3.  Man kan inte leva på femtusen kronor i månaden, vilket är verkligheten för många människor som befinner sig i åtgärden FAS 3 (numera kallad sysselsättningsfasen).  Det här handlar om lönedumpning och att försämra villkor för lönearbetare. Det snedvrider dessutom konkurrens i många fall.

Facken måste gå ut hårdare och fördöma detta.  Nu pratas det om strejk i handeln. Vad händer då med alla praktikanter och FAS 3:or? Kommer de att vara tvugna att agera "strejbrytare" för att de inte kan vägra att göra sina sysslor för att de då blir utan ersättning? Regeringen har redan sett till att dessa människor inte kan hålla "det fackliga löftet". Man vill på detta sätt ta udden ur fackföreningsrörelsen.   Detta måste få ett slut! Socialdemokrater och Vänsterpartister har här en stor utmaning att visa att de har ett bättre alternativ för Sverige!  

Missa inte solrosuppropet mot utförsäkringarna och FAS 3 på annandag påsk på flera orter/städer i Sverige, Solrosuppropet finns på facebook och twitter samt egen webbsida på internet.   Tack för ordet!  
//Utfasad

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson