Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Så blev övervakningen möjlig

Smartphones och elfte september. Det är starka orsaker till att vi så lätt kan bli övervakade i dag, enligt Per Ström, en av landets främsta experter på it-säkerhet.
Anita Täpp Publicerad 28 februari 2014, kl 09:54

Per Ström har skrivit flera böcker i ämnet och har också suttit i regeringens IT-råd.

Varför ska man bry sig om all registrering?
– Även om man inte gör något olagligt så har nog de flesta av oss ändå delar av vårt privatliv som vi vill behålla för oss själva av skäl som är högst relevanta och måste respekteras. Och även om det kanske inte är så stor risk för att det som registreras kommer ut så finns den ändå.

Vem har intresse av att utnyttja det?
– Det kan exempelvis vara företag som vill rikta sin annonsering, arbetsgivare som vill kartlägga sina anställda, bedragare och utpressare, en svartsjuk partner liksom polisen, Säpo och NSA.

Hur blev det ett problem?
– Ett avgörande steg togs när internet slog igenom 1995, nästa togs efter elfte september 2001. Då förändrades samhällsklimatet så att många tidigare fördämningar brast och man beslöt vidta långtgående åtgärder för att undanröja nästa attentat. Det öppnade upp för sådant som tidigare ansetts vara kränkande och politiskt omöjligt, inte bara i USA. Samhällsklimatet låg också till grund för att vi fick datalagsdirektivet i EU.

– Sedan har alla smartphones bidragit eftersom vi har vårt privatliv i dem. Och nu blir allt mer uppkopplat, som de elektroniska elmätarna som ger nya möjligheter att granska vårt privatliv eftersom elförbrukningen exempelvis går upp när vi går upp på morgonen och sätter på kaffekokare och andra apparater.

Vem installerar spionprogram?
– Det finns exempel på att man kan göra det som någon slags hobby, som när några finska ton­årskillar installerade det hos några tjejer som de då kunde se klä av sig i sovrummet. Sedan finns ju hela skalan av tänkbara spioner, från svartsjuka partners till NSA.

Blir du förvånad över alla möjligheter?
– I några av Snowdenavslöjandena har jag blivit det, även om jag redan har insett att det bara blir värre. Nyligen avslöjades att den som är intressant för NSA kan få en avlyssningsutrustning installerad i sin beställda dator under frakten. Och jag tror att vi snart kommer få se ett avslöjande om att det finns inbyggda övervakningskretsar i alla möjliga apparater. Alltså att mobil- och datortillverkare samarbetar med NSA och medvetet har byggt in hårdvara för att underlätta övervakning så att man exempelvis kan avlyssna en mobil även om den är avstängd.

Kan man gå under jorden i dag?
– Det kan man absolut göra rent principiellt men det skulle vara extremt svårt i verkligheten. För då kan man varken ha en dator eller mobil och måste kommunicera med andra direkt eller genom att skicka brev. Man skulle inte heller kunna åka kommunalt och måste låta bli bilen, utom möjligtvis på lands­bygden. Och de flesta jobb vore ju uteslutna, så det skulle nog bli en väldigt konstig tillvaro.

Till vänster en medicinsnurra på Apotek, till höger Stephanie Nielsen, Norrköping.
Arbetsmiljöproblem, tystnadskultur och rädsla för repressalier. Så beskrivs situationen på tre svenska apotekskedjor av Unionens klubbar. Många medlemmar tycker det är svårt att påverka arbetsmiljön, säger Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek. Foto: Gorm Kallestad/Scanpix/Henrik Witt.

Unionens fackombud på tre apotekskedjor har varnat för låg bemanning, stress och svårighet att hinna ta pauser. De har också berättat om personal som inte vågar säga nej till övertid eller till att ta pass i andra butiker. 

Unionens företrädare berättar också att det finns en oro bland apoteksanställda när det gäller att kritisera arbetsmiljön öppet. De upplever en repressaliekultur, oavsett om det stämmer eller ej, säger Lena Svensson, Unionens riksklubbordförande på Apotek Hjärtat. 

Lena Svensson.
Lena Svensson. Foto: Anna-Lena Lundqvist.

– Många vågar inte föra fram sina åsikter eller driva ärenden av rädsla för att till exempel få sämre schema, eller bli ifrågasatta när de ska vabba, säger hon.  

Vågar inte uppge arbetsplats

Stephanie Nielsen, Unionens riksklubbordförande på Kronans apotek, ser liknande problem med tystnad. 

Hon berättar om medlemmar som vänder sig till facket. Men när arbetsmiljöombudet frågar:  Var jobbar du? Vi behöver prata med din chef - då vågar inte medlemmen uppge det. 

– Där stannar det fackliga arbetet av, säger Stephanie Nielsen. 

Vad beror det på att man inte vågar uppge ens var man arbetar?

Stephanie Nielsen. Foto: Henrik Witt.

– Det är väldigt små arbetsgrupper på apotek. Man jobbar nära sin chef och vill inte skapa någon spricka eller att det blir dålig stämning. 

Enligt Stephanie Nielsen är det vanligt att man som anställd förstorar upp risken i att prata om problem i arbetsmiljön. Många tror att de kommer få särbehandling om man kallar in facket. 

– I många fall tror inte jag det är fallet. Men det finns förstås bra och mindre bra chefer, säger hon.

Stephanie Nielsen vill kanske kalla det för tystnadskultur men inte en repressaliekultur för hon har aldrig hört om någon som straffats. Däremot upplever medlemmarna att det är svårt att påverka arbetsmiljön. 

– Många försöker prata med chefen men får inget gehör för chefen sitter i samma situation, de får veta att de måste visa resultat och att enda sättet är att spara på personalkostnader.

Finns tillräcklig kunskap om arbetsrätt bland cheferna?

– Det är väldigt olika. Många regionchefer är superbra, andra skulle jag vilja hålla en utbildning med. Om inte kunskapen om arbetsrätt finns hos dem kan de inte heller stötta apotekscheferna. 

”Uppgifter avfärdas och ifrågasätts”

Per Skoglund.
Per Skoglund. Foto: Privat

Per Skoglund, Unionens riksklubbordförande på statligt ägda Apoteket, upplever att kritik som förs fram inte leder till förändring. 

Arbetsmiljöombud har presenterat en fackgemensam enkät för företagets HR-representanter. Den visade att en tredjedel av medlemmarna i Unionen och Sveriges Farmaceuter inte hinner sitta ner och ta en paus under arbetsdagen. 

– Tyvärr har vi inte sett att vår arbetsgivare tagit till sig av det våra arbetsmiljöombud presenterat utan våra uppgifter avfärdas och ifrågasätts, säger Per Skoglund. 

Finns en tystnadskultur på Apoteket?

– Ja jag anser det. Men det är svårt att bevisa. Många gånger får jag höra att saker inte funkar men medlemmar vågar inte begära att vi driver det i en förhandling. 

Finns en rädsla för repressalier?

– Ja. 

Vad är det man är rädd för?

– Till exempel sämre löneutveckling och schema. 

Vad krävs för att förändra det?

– Vi får höra av ledningen att vi måste peka ut på vilka arbetsplatser uppfattningen finns. Men grundproblemet är ju att man inte vågar. Att peka ut det stället ger snarast motsatt effekt. Jag anser att vi måste jobba med att ändra kulturen och det är inget vi gör i en handvändning.

Svårt prata om arbetsmiljön i media

När Kollega vill intervjua anställda på apoteken om de arbetsmiljöproblem som dyker upp i anonyma medlemsenkäter är det svårt att få någon att ställa upp. 

Tidningen Svensk Farmaci skriver också i en intervju med arbetsgivarna för tre apotekskedjor ”När det gäller ledarskap så får vi på Svensk Farmaci ibland signaler från våra läsare som arbetar på öppenvårdsapotek att de inte vill medverka i tidningen med namn för att de är rädda för repressalier från sina chefer, samt att de som har medverkat får negativ feedback från sina chefer kring detta?”. 

Efterlysning: Jobbar du på apotek eller har du gjort det och slutat? Har du upplevt en ohälsosam arbetsmiljö och vill berätta om det i Kollega? Tipsa oss! Om du vill vara anonym – läs det här först