Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Så funkar tillitsbaserat ledarskap

Förtroende i stället för kontroll. Samarbete i stället för individuella prestationer. Och dessutom en chef som är viktigare än någonsin. Det är grunderna i tillitsbaserat ledarskap.
Publicerad
Medarbetare håller upp ett nät för en annan medarbetare.
Som chef behöver du ha inställningen att de allra flesta medarbetare presterar bättre i en tillitsfull miljö. Illustration: Karolina Lilliequist

Snabba förändringar, komplexitet och oförutsägbarhet är det nya normala. Men kontroll är inte längre universallösningen. Tvärtom.

Osäkerheten i dagens arbetsliv kan ofta inte tyglas genom att en chef pekar med hela handen och ensam tar kommandot. I stället för kontroll kan den mest effektiva ledningsstrategin vara att tänka omvänt: Att släppa kontrollen och ge medarbetarna mer tillit. Och framför allt att peppa alla att slå sina kloka huvuden ihop och samarbeta för att hitta gemensamma problemlösningar.

Med andra ord att tillämpa ett tillitsbaserat ledarskap.

– Det är ett pragmatiskt sätt att rusta sig för en ny verklighet där teknikutveckling, globalisering och miljöfrågan skapar nya villkor. Ledning med tillit är inte fråga om något flum utan är en nödvändig omställning, säger organisationskonsult Charlotta Lundgren, legitimerad psykolog och organisationskonsult, som har skrivit den nyutkomna boken Tillitsbaserat ledarskap – handbok för chefer och medarbetare.

Hon framhåller att den avgörande framgångsfaktorn är att fokusera på kollektivets kapacitet.

– Det fungerar inte längre att bygga en verksamhet kring några få smarta personer. Enskilda individer har helt enkelt inte tillräcklig kognitiv kapacitet att ensamma klara dagens krav. För att en verksamhet eller en organisation ska kunna vara hållbar behöver vi i stället mobilisera den mångfald av perspektiv och synsätt som finns i ett kollektiv, säger Charlotta Lundgren.

Hon menar att den traditionella ledningsfilosofin som bygger på hierarkier, makt, ordergivning och kontroll har spelat ut sin roll. Det gäller lika mycket i offentlig sektor som i det privata näringslivet.

Men synsättet att leda med tillit är fortfarande ovant och Charlotta Lundberg har under sina kurser märkt att filosofin till en början kan svara vår att greppa. Många deltagare efterlyser mallar och checklistor för att förstå hur man ska göra i praktiken.

– Det brukar ta ett tag innan det faller på plats att tillitsbaserat ledarskap inte är ett mål som kan uppnås utan strävan, en riktning. Därför finns det heller inga enkla och självklara lösningar som passar alla, förklarar hon.

Det fungerar inte längre att bygga en verksamhet kring några få smarta personer

En annan vanlig invändning är: Om nu alla ska vara ledare, då behöver vi väl ingen chef?

– Men nej, tillitsbaserad ledning gör inte att chefen blir mindre viktig, framhåller Charlotta Lundberg.

Så här skriver hon i sin bok:

”Tillit innebär inte fritt valt arbete, att var och en får göra som den vill. Chefen ska inte abdikera från sin roll att styra och leda för att de har tillit till sina medarbetare. Tvärtom.”

Precis som i andra ledarskapsstrategier har chefen ansvaret för att påverka medarbetarna att gå i önskad riktning. En tillitsfull chef har sin främsta uppgift som vägledande möjliggörare.

Charlotta Lundgren liknar det vid en förälder som uppfostrar och stöder när barnet är litet och sedan släpper på tyglarna när det vuxit upp.

Nyckelord för tillitsfullt ledarskap är gemenskap, engagemang och öppenhet. Det senare är en nödvändighet för att ta de risker som krävs för att hantera en oförutsägbar samtid.

– Ledaren behöver skapa sammanhållning, gemensamma visioner och lägga grunden till en trygghet där det kollektiva kapitalet kan blomstra. Tydlighet är superviktigt eftersom alla måste dra åt samma håll, säger Charlotta Lundgren.

Ingen modern organisation har råd med en kultur som är baserad på rädsla

Att utveckla medarbetarnas förmågor ställer också nya och högre krav på en chef. Och det gäller också att göra upp med en förlegad syn på ledarskap.

– Nu när kontroll inte längre fungerar måste ledarskapet i stället baseras på kunskap om människors beteenden, vad som får oss motiverade och hur våra färdigheter kan utvecklas, förtydligar Charlotta Lundgren. Att vi känner oss psykologiskt trygga på arbetsplatsen är särskilt avgörande. Vi är känsliga för signaler om att vi inte passar in.

Men vad gör då chefen med en medarbetare som inte är beredd att axla sitt ansvar? Även här kan lösningen vara att ta forskningen i neurokemi till hjälp: Våra mänskliga hjärnor är inställda på överlevnad och när vi upplever psykologisk otrygghet får vi därför ett påslag i hotsystemet. All kapacitet är inställd på överlevnad och det finns inte utrymme till annat, som avancerad problemlösning eller nytänkande. Därför är det förödande med försvarsinställda hjärnor på en arbetsplats, skriver Charlotta Lundgren i boken.

Hjärnans reaktion på otrygghet kan förklara varför vissa medarbetare är taggiga och försöker att undvika att jobba.

– Ingen modern organisation har råd med en kultur som är baserad på rädsla. Vi behöver ha med oss våra kloka och innovativa hjärnor på jobbet. Som chef behöver du ha inställningen att de allra flesta medarbetare presterar bättre i en tillitsfull miljö. Det finns individer som inte gör sitt jobb och som man inte kan bemöta med tillit, då behöver man utöva mer kontroll i sitt ledarskap. Det vore destruktivt att undvika den delen av ledarskapet där det behövs, säger hon.

 

7 steg för att lyckas med tillitsbaserat ledarskap

1. Skapa förståelse för ett mer komplext arbetssätt

Höj medvetenheten för att ni framöver kommer att bli tvungna att anpassa er och möta ”förväntad oförutsägbarhet”. Detaljstyrning och kontroll kommer att ersättas av mer självständighet och ett kollektivt tänkande. Det går inte längre att förlita sig på individuell genialitet.

2. Utveckla medarbetarna

Alla behöver förändra sitt sätt att agera för det gemensamma målet. Du behöver delegera ansvar och befogenheter till medarbetarna. Det kräver att du också har koll på vad de behöver för att lyckas i sina nya roller.

3. Möjliggör motivation och engagemang

Skaffa kunskap om modern motivationsforskning. Autonomi är väsentligt för att medarbetarnas engagemang ska frodas. Målet är att de ska komma bort från självcentrering och i stället arbeta för verksamhetens gemensamma bästa.

4. Jaga bort rädslan

Skapa en grogrund för psykologisk trygghet i gruppen genom välkomna olikheter och uppriktighet. Trygghet är en förutsättning för att vara kreativ och lösningsfokuserad. Rädda människor blir defensiva eller passiva.

5. Välkomna misstag

När komplexa situationer ska hanteras blir det fel ibland. Håll inte medarbetarna ansvariga för misstag utan uppmuntra i stället en vana att pröva sig fram. Det är en förutsättning för att en innovationskultur ska växa fram.

6. Betona vikten av samarbete

Grundbulten i tillitsbaserat arbete är att arbeta med andra, ofta många andra. Det finns säkert duktiga medarbetare som hellre arbetar ensamma. Övertyga dem om att gruppen kan ha en överlägsen förmåga att lösa utmaningar tillsammans.

7. Undersök och skapa tillsammans

Chefens roll handlar ofta om att ställa viktiga frågor – inte om att servera svaren. Du behöver skapa tid och plats för att ni tillsammans ska utforska möjligheter och lära av varandra. Testa, reflektera, justera, utvärdera och pröva igen.

Text: Gertrud Dahlberg

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Mellanchefen – arbetsplatsens kameleont

Mellanchefen ska vara lojal mot ledningen och samtidigt stå på god fot med medarbetarna. Att ständigt växla mellan olika roller gör positionen till jobbets kameleont, vilket skapar både stress och en känsla av otillräcklighet.
Lina Björk Publicerad 3 december 2025, kl 06:02
kameleont
Likt en kameleont kan mellanchefen behöva navigera i olika sätt att bete sig beroende på vem den pratar med. Foto: Colourbox

Kameleonter kan, nästan som en superkraft, ändra färg beroende på vilken omgivning den befinner sig. Och visst har de en likhet med mellanchefer, menar Daniel Tyskbo, som forskat kring deras roll på arbetsplatsen. 

Daniel Tyskbo
Foto: Malin Tengblad

– Mellanchefer är intressanta eftersom de ofta befinner sig i ett slags ingenmansland i organisationen. De är varken ”på golvet” eller i högsta ledningen, utan ska balansera lojaliteter åt båda håll – uppåt och nedåt. De förväntas vara tydliga chefer och samtidigt lyhörda medmänniskor. Det skapar en situation där de får ta ansvar men inte alltid har mandat att påverka, vilket bidrar till en särskilt komplex arbetsmiljö, säger han.

Mellanchefen är klämd likt en hamburgare mellan två bröd. Det kan i värsta fall leda till att man behöver agera i strid mot sina värderingar. Vid en nedskärning kan arbetsgivaren exempelvis har valt ett spår som drabbar verksamheten hårt, samtidigt som du som chef har kämpat för ett annat alternativ. I det fallet kan det vara tufft att gå tillbaka till gruppen med det beskedet, samtidigt som du ska vara språkrör för beslutet.

Mycket att säga till om och stort ansvar

Mellanchefen Kalle Löfqvist har Ikea som arbetsgivare och har skrivit en roman med den dramatiska titeln ”Mellanchefens hämnd”. Boken handlar om mellanchefen Veronica som efter många år på samma arbetsplats känner att hon hamnat i kläm – i ett vakuum mellan sina medarbetare och ledningen.

Detta är dock inget Kalle upplever på sin arbetsplats. Däremot känner han igen sig i att ibland vara verktyget som utför något arbetsgivaren har bestämt. Och att veta mer än han kan berätta. 

Mellanchef är en spännande titel då du har mycket att säga till om samtidigt som du har mycket ansvar. Det är en stor uppgift att vara lagom detaljerad vid förändringar. Du vill inte hålla de anställda ovetandes om vad som är på gång, men samtidigt inte skapa oro i onödan. Där handlar det mycket om hur man kommunicerar om beslut och sedan föregå med gott exempel, säger han. 

Kalle Löfqvist
Mellanchefen Kalle Löfqvist på Ikea tycker att det är en utmaning att vara lagom detaljerad vid förändringar. Foto: Sebastian Borg

Kompis och befälhavare

I sin forskning har Daniel Tyskbo identifierat två stora utmaningar för mellanchefer. Den första är ”ledare–följare-pendlingen” där de både ska leda sina medarbetare och följa sina egna chefer. Den andra är växlingen mellan att vara ”kompisen” som skapar relationer och ”befälhavaren” som fattar beslut. 

Att hela tiden byta mellan rollerna riskerar att skapa osäkerhet kring identiteten som chef. Precis som kameleonten anpassar sig efter sin omgivning, tvingas mellanchefer ständigt ändra språk, stil, ledarskap – beroende på vem de talar med. Det är en kompetens, men det kan också bli en belastning om man inte får stöd i att hantera det.

Den här typen av beteende kan leda till en känsla av otillräcklighet. Många mellanchefer uttrycker att de aldrig riktigt känner att de räcker till – inte för ledningen, inte för medarbetarna och ibland inte ens för sig själva. Det här kan i förlängningen påverka både motivation, psykisk hälsa och lojalitet till yrkesrollen.

53 %

... av yngre mellanchefer globalt upplever dagligen måttlig till hög stress på jobbet, visar en rapport från Manpowergroup.

Lösningen på problemet är mer komplext än ledarskapsutbildningar menar Daniel Tyskbo. Ett första steg är i stället att synliggöra de spänningar som mellanchefer lever med varje dag och prata öppet om vad som förväntas av rollen. 

Ett enkelt sätt kan vara att ”nu pratar jag som chef, nu pratar jag som din kollega” för att skilja på hattarna. På det sättet minskar risken att hamna i en otydlig mittenzon.

Kalle Löfqvist håller med. 

Det är viktigt att inte förlora sig själv i rollen. Det finns ingen anledning att förställa sig. Jag brukar tänka på en rimlig mittenväg: det är inte viktigt att bli kompis med alla, men att stå för en värdegrund och ryggrad som är empatisk.  

Han trycker också på att som chef inte dras med i de känslostormar som kan uppstå vid förändringar. 

Även om det är svårt så försöker jag alltid försöka bygga upp en känsla av positiv rörelse i förändringar. Att själv hamna i gnäll och missnöje tillsammans med en arbetsgrupp, kommer bara att förlänga problemen, säger Kalle Löfqvist.

 

Mänskliga stödet viktigast för mellanchefen

En annan viktig punkt är, enligt forskningen, att hitta ett förhållningssätt till sina egna gränser. Att acceptera att du inte kommer att göra alla nöjda – och att våga kommunicera både uppåt och neråt om vad som fungerar och inte fungerar.

Det som underlättar är ett situationsanpassat ledarskap där man kan växla mellan närhet och tydlighet. Att kunna vara empatisk utan att ge avkall på sitt uppdrag. Men det kräver också reflektion och forum där mellanchefer kan prata om dilemman med andra i samma roll – inte för att hitta rätt svar, utan för att känna igen sig och normalisera det som annars lätt känns som ett personligt misslyckande.

12 %

... av mellanchefer har upplevt mobbning på arbetsplatsen, enligt en undersökning från Linköpings universitet.

Verktyg som kan underlätta är exempelvis chefsforum, kollegial handledning och tydliga mandatbeskrivningar, där det blir tydligt vad som förväntas av dig som chef. Men enligt Daniel Tyskbo är det viktigaste stödet det mänskliga – att inte känna sig ensam. 

Det går inte att underskatta trösten i att mötas och inse att andra brottas med samma frågor, och att få ett erkännande för den komplexa roll man har. Från ledningens sida behövs realistiska förväntningar, från kollegor behövs ömsesidigt stöd, säger han.

KÄNNER DU DIG KLÄMD?

Louise Berntorp, MARKNADSCHEF HBS NORDIC, MALMÖ.

Louise Berntorp

– Jag har varit mellanchef på många arbetsplatser. Där jag har haft ledningens öra har jag kunnat bolla frågor, fatta beslut och haft mandat att utföra dem.

– Men jag har även erfarenhet av företag där ledningen inte stöttat, där jag inte haft mandat och inte blivit lyssnad på. Det blir komplicerat då du inte kan säga det till din arbetsgrupp. Då har det varit bra att prata med andra mellanchefer. I dag har jag ena foten i teamet och andra i ledningsgruppen, vilket jag stormtrivs med.
 

Philip Carlson, KONSULTCHEF INVENCON, KARLSTAD.

Philip Carlson

– Det är en dynamisk roll. Jag får påverka och genomföra strategiska beslut. Det kräver flexibilitet och förmågan att snabbt kunna anpassa sig. Det är utmanande – men också precis det som gör jobbet så givande.

– Uppgiften är att översätta våra uppdrag till något som känns meningsfullt och inspirerande för varje ingenjör – så att de inspireras och har roligt. Samtidigt får jag påverka samtal med ledningen om hur vi skapar trivsel, och engagemang, vilket på sikt leder till bra resultat.
 

Martin Popovac, GRUPPCHEF WSP SVERIGE, UMEÅ.

Martin Popovac

– De utmaningar jag ser i rollen som mellanchef är att hela tiden behöva anpassa sitt ledarskap och sitt arbetssätt efter vad den högre ledningen beslutar och vad omvärlden har för önskemål, behov och krav. Du kommer att behöva vara budbärare för beslut som påverkar arbetsgruppen positivt, men även för beslut som påverkar negativt.

– Det innebär också att du måste – förutom att hantera dina egna dagliga arbetsuppgifter i uppdrag och projekt – jonglera personalfrågor, medarbetarutveckling, coachning, anbudsarbete, sälj och samordning och samtidigt hitta en riktigt bra balans mellan arbetsliv och privatliv. Det är krävande, men också väldigt utvecklande.
 

Johan Duvander, SERVICE SALES & DELIVERY MANAGER, MTS SYSTEMS CORPORATION, GÖTEBORG.

Johan Duvander

– Jag jobbar i ett globalt företag och den största utmaningen är att översätta arbetsgivarens globala vision till något som berör oss lokalt. Att förklara hur stora strategier och mål rör oss. Det gör jag genom att paketera om information och hitta saker i målen som är relaterande.

– Sedan har jag privilegiet att ha kollegor i Europa som har samma titel som jag, så där finns stöd att hämta.