Genomsnittslönen är 44 200 kronor, enligt vår enkät som besvarats av 862 privatanställda chefer. Men spridningen är mycket stor, en av fyra tjänar mindre än 35 000 kronor, samtidigt som lika många tjänar över 50 000 kronor.
Män tjänar 10 procent mer än kvinnor, men ännu större är skillnaderna i landet. I Stockholm tjänar chefer 47 600 i snitt, vilket är 20 procent mer än i Norrland.
Lönerna stiger inte med erfarenheten. Det visar sig att de yngre cheferna har högre snitt än de äldre – vilket är en förändring jämfört med tidigare undersökningar.
Är lönerna rättvisa? Där skiljer sig förstås uppfattningarna. Min lön är rimlig i förhållande till den befattning jag har, tycker de flesta. Även bland dem som tjänar sämst (under 35 000 kronor) tycker fyra av tio att det är okej.
Men när vi frågade om lönen var rimlig ”i förhållande till kompetens och arbetsinsats” var de missnöjda fler. Av de lågavlönade svarade tre av fyra nej. Det blev nekande svar även från var tredje av de högavlönade (över 50 000 kronor).
”Har du haft en bra löneutveckling?” frågade vi också, vilket besvarades med nej av hälften.
Hälften instämmer också i påståendet att löneutvecklingen avstannat under de senaste årens svaga konjunktur. Mest missnöjda är stockholmare, män och – som väntat – de lågavlönade.
Lönen är delvis rörlig, kopplad till resultat, för ungefär hälften. Men det är betydligt vanligare bland de chefer som tjänar bäst. Ändå är det inte många som vill att en större del av lönen ska vara resultatbaserad. Endast en av fem vill det, och andelen är lika låg bland de högavlönade.
”Räcker din lön för att klara dina behov?” frågade vi avslutningsvis. De allra flesta svarade ja, även bland de lägst avlönade, men 11 procent av dem uppger att lönen inte räcker i dagsläget. Bland norrlänningarna är den siffran bara 1 procent, trots att de har lägre snittlöner.
Arbetsplatsens generella lönenivå är för låg, anser de flesta av de lågavlönade cheferna, men bara var femte av de högavlönade. Här ser man att västsvenskar är klart mer missnöjda med nivån än skåningar.
Om cheferna fick bestämma själva, skulle de höja lönenivåerna för sina medarbetare? Ja, svarar knappt var tredje. Lika många säger nej, och något fler svarar ”Nej, men jag skulle ge dem en bonus”.
Text: Thomas Heldmark, Dag Bremberg
Position undersöker
862 medlemmar i Positions läsarpanel har svarat på frågor som sammanställts och analyserats av Novus.
Tio manliga toppchefers löner (listan utgår från tio av Sveriges största företag, och där är det män som styr):
- Karl-Johan Persson, H&M: 12,3 milj kr/år
- Olof Persson, Volvo: 11,9 milj kr/år
- Martin Lundstedt, Scania: 7,5 milj kr/år (plus 1,2 milj kr i rörlig lön)
- Hans Vestberg, Ericsson: 13,2 milj kr/år (plus 4 milj i rörlig lön)
- Olof Faxander, Sandvik: 13,2 milj kr/år (plus 4 milj i rörlig lön)
- Keith McLoughlin, Electrolux: 9,9 milj kr/år (plus 2,1 milj i rörlig lön)
- Johan Dennelind, Telia Sonera: 13,5 milj kr/år
- Jan Johansson, SCA: 11 milj kr (plus 10,3 milj i rörlig lön)
- Per Strömberg, Ica-gruppen: 7,1 milj kr/år (plus 4,2 milj i rörlig lön)
- Øysten Løseth, Vattenfall: 13,9 milj kr/år
Position är Kollegas systertidning för medlemmar i Unionen som också är chefer.
Novus/Position
