Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Så ska fler lockas till yrkesprogrammen

Sju av tio som slutför ett yrkesprogram på gymnasiet har jobb inom ett år, enligt SCB. Det råder brist på arbetskraft inom många yrken som programmen riktar in sig på. Ändå sjunker andelen ungdomar som söker sig till yrkesprogram på gymnasiet.
Gabriella Westberg Publicerad 11 december 2015, kl 14:58
Ingvar Karmhed/TT
Studenter på ett av Curt Nicolin-gymnasiets yrkesprogram i Finnspång. Ingvar Karmhed/TT

Hösten 2008 började 35 procent av gymnasieettorna på ett yrkesprogram. Sex år senare var det bara 26 procent, visar utredningen Välja yrke (SOU 2015:97) .

Inför gymnasievalet oroar sig många unga och deras föräldrar för att en yrkesutbildning kan innebära en inlåsning som försvårar karriärväxling senare i livet, varför många rekommenderas söka sig till mer teoretiska gymnasieprogram som ger högskolebehörighet.

Det var också en orsak till att yrkesutbildningarna förlängdes på 90-talet från två till tre år, med mer teoretiska ämnen som skulle ge grundläggande högskolebehörighet. Tanken var att mer generella kunskaper skulle underlätta för ungdomar att anpassa sig till ett föränderligt arbetsliv och övergång till högskola.

Men enligt nationalekonomen Caroline Hall som har studerat hur intresset för yrkesprogrammen påverkades av reformen, blev resultaten helt andra än de tänkta. Sannolikheten för att hoppa av i förtid ökade med 3,8 procentenheter för alla yrkeselever till följd av förlängningen och sannolikheten för att inte gå ut med fullständiga betyg ökade med 7,5 procentenheter. De som slutförde de treåriga, mer generella programmen gick inte i högre grad vidare till högskolan och såg inte heller ut att ha fått en högre löneutveckling, än de som gått den tidigare tvååriga.

Av erfarenheterna från 90-talet att döma var det alltså inte till någon vinst vare sig för individen eller samhället att lägga in ett ytterligare år med mer teoretiska studier i yrkesprogrammen, enligt Caroline Hall.

Hennes studier presenterades vid ett seminarium arrangerat av SNS tidigare i veckan, där även regeringens utredare Amelie von Zweigbergk deltog. I utredningen Välja yrke, som presenterades för regeringen i november, förslår von Zweigbergk ett antal åtgärder för att locka tillbaka unga till yrkesutbildningarna, utan att de ska drabbas av någon inlåsningseffekt.

Ett av förslagen är att inrätta särskilda branschskolor för små men viktiga nischyrken. Det är svårt att få ungdomar att flytta till en annan kommun för att gå ett yrkesgymnasium. Och smala yrkesprogram går inte att ge på varje enskild ort i landet. Men om själva yrkesinriktningen fokuserades till fyra intensiva veckor per termin på ett nationellt branschcenter där lärare och utrustning är bästa möjliga och övrig mer allmän gymnasieutbildning ges på hemorten, kanske fler skulle kunna lockas, tror Amelie von Zweigbergk.

Utredaren föreslår också obligatorisk prao i åttan och nian, som i högre grad än i dag skulle styras i samverkan mellan skola och näringsliv – för att det inte ska bli två veckors skolledigt på mammas eller pappas jobb.

Dessutom måste yrkesutbildningarna bli mer könsneutrala, menar hon.

- Varför ska tjejer, som ofta sägs, behöva ha ”skinn på näsan” för att bli bilmekaniker?

Här måste till en skärpning med ett ordentligt värdegrundsarbete för att ändra attityder också hos yrkeslärare. På många yrkesskolor accepteras könsklotter på väggarna och det är vanligt med en sexistisk jargong.

- Plattan som man rullar in sig på under en bil kallas för ”horan”. Skulle jag rekommendera min dotter att söka en sådan utbildning, frågar hon sig och tillägger att Skolinspektionen måste titta också på sådana saker.

För att hjälpa unga att göra kloka yrkesval bör det ges betydligt mer kunskaper om arbetslivet i grundskolan, en bättre samverkan mellan skolan och arbetsmarknadens parter och kvalitetssäkring av utbildningarna från branschorganisationer, menar utredaren.

Men för att ett yrkesval som görs i ung ålder inte ska ge en olycklig inlåsningseffekt bör också ges bättre möjligheter till vuxenutbildning till exempel genom att YH-skolan får i uppdrag att främja utvecklingen av behörighetsgivande förutbildningar.

Trepartssatsning för yrkesprogrammen

Ungdomar ratar yrkesprogrammen på gymnasiet i allt för hög grad, visar en utredning. Därför ska 30 miljoner kronor nu satsas på att locka fler unga att välja sådan utbildning, det lovade kunskaps- och gymnasieminister Aida Hadzialic (S) tillsammans med LO och Svenskt Näringsliv i veckan.

- Vi vet att unga som läst ett yrkesprogram snabbt kan ta de jobb som finns där ute. Därför är det viktigt att de ses som ett huvudalternativ för alla och inte som ett säralternativ för vissa, säger gymnasie- och kunskapsminister Aida Hadzialic i en kommentar.

Om fler väljer yrkesprogram hoppas regeringen att utbudet av arbetskraft med rätt kompetenser ökar och kompetensförsörjningen inom de yrkeskategorierna förbättras.

- Vi har ett gemensamt intresse av att stärka yrkesprogrammens kvalitet och attraktionskraft, så att fler unga blir intresserade av att läsa dem, säger Aida Hadzialic.

 

Arbetsmarknad

Hennes jobb – skapa ditt fredagsmys

Hon är hemkunskapsläraren som blev mamma till sourcream & onion och många andra chipssmaker. Möt Inger Gustafsson, som trots 30 år som produktutvecklare inte tröttnat på snacks.
Ola Rennstam Publicerad 12 april 2024, kl 06:01
produktutvecklaren Inger Gustafsson på Estrella arbetar med att ta fram nya smaker.
I labbet tar produktutvecklaren Inger Gustafsson fram de chipssmaker som ska lanseras första kvartalet 2025. Under arbetet väger hon upp en exakt mängd kryddor och blandar i en påse med osaltade chips – och smakar sig fram.  Foto: Nicke Messo

Hur hamnade du på Estrella?

 – Jag är utbildad hemkunskapslärare och har alltid haft ett stort intresse för matlagning och smak. Det kan vara svårt att tänka sig nu, men 1987 var det ont om lärarjobb och jag sökte säkert 50 tjänster innan jag såg en annons där Estrella sökte en produktutvecklare. Jag har kvar samma tjänst, men uppgifterna har ändrat sig mycket sedan dess.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Att jag får vara kreativ och innovativ. Jag känner verkligen att man litar på min kunskap. Vi är tre produktutvecklare i Göteborg och tre på vårt bolag i Norge, det är verkligen ett samarbete.

Hur får ni fram en ny smak?

– Vi börjar med att ta fram ett antal olika smakinriktningar för den produkt som ska lanseras ett år senare. Vi inspireras av allt från trender i krogvärlden till önskemål från våra kunder. I samarbete med våra leverantörer tar vi sedan fram kryddblandningar som vi testar, justerar och diskuterar oss fram till några smaker som vi är nöjda med. Det blir mycket smakande! Till slut får en panel med konsumenter tycka till.

Vilken är den största utmaningen?

– Att skapa balans. Du vill få till en bra start som gör smaken spännande, den ska vara saftig och ha en fyllighet och på slutet ge en ”lagom” eftersmak som inte dör av för snabbt. Man ska inte bli mätt på smaken efter tre chips.

Vilken smak är du mest stolt över?

– Jag var med och tog fram sourcream & onion på 80-talet som spred sig över hela Europa. Våra säljare hade hittat en variant i USA, men den var ganska smörig. Vi sökte något som kunde passa här och när jag lade till mer gräddfil gifte sig syran och löken. Det blev en omedelbar succé, vi nådde personer som aldrig brukade äta chips.

Har du gjort några mindre lyckade produkter?

– Smak är subjektivt och det är inte alltid mina favoriter som lanseras. Ibland har vi satsat på ”snackisar” som smak av varma mackor och äpplepaj. Ärligt talat tyckte jag chipsen med hamburgarsmak var ”så där”.

Äter du mycket chips på fritiden?

– Det kan bli lite mycket av det på jobbet så jag äter mer jordnötsringar och nötter hemma. Men det är en viktig del i jobbet att exempelvis testa konkurrenternas sortiment.

Hur ser du på hälsoaspekten med snacks?

– Man ska äta allt med måtta, men jag tycker att chips har oförtjänt dåligt rykte. De innehåller vitaminer, vegetabiliska fetter, fibrer och proteiner.

5 saker du inte visste om chipstilverkning

  1. Under 2023 konsumerade svenska folket 266 911 120 påsar snacks. Den genomsnittliga svensken äter cirka 5,8 kilo per år, nionde högst i Europa.
     
  2. Vid Estrellas fabrik i Angered utanför Göteborg tillverkas årligen strax under 24 000 ton snacks. Här finns också huvudkontor och produktutveckling.
     
  3. Det går åt nära fyra kilo potatis till ett kilo chips. Rå potatis innehåller en stor del vatten som ångas bort under tillverkningsprocessen.
     
  4. Estrellas grundare Folke Andersson har en arena uppkallad efter sig i Ecuador: Estadio Folke Anderson, som rymmer 14 000 människor.
     
  5. 22 minuter. Så lång tid tar det för potatisen att förvandlas till ett färdigt chips i fabriken. Knölen sorteras, tvättas och skivas innan den friteras i 175 gradig olja. Därefter åker chipsen genom en stor trumma som fördelar kryddblandningen jämnt.
Estrellas fabrik i Angered.
Efter att chipsen friterats i 175 gradig olja åker de genom en stor trumma som fördelar kryddblandningen jämnt. Foto: Nicke Messo

ESTRELLA

  • 267 anställda, från 20 olika länder. De flesta arbetar vid anläggningen i Angered utanför Göteborg.
  • Bolaget grundades 1946 av Folke Andersson. De första åren importerades bananer från Sydamerika. Produktion av chips och popcorn inleddes 1957.
  • Unionenklubben på Estrella har 77 medlemmar.
Arbetsmarknad

Transport vill ta över kabinanställda

Transportarbetarförbundet är i öppen strid med Unionen. LO-förbundet har börjat organisera kabinanställda − en bransch som tillhör Unionen − med uttalat syfte att ta över hela avtalsområdet.
Ola Rennstam Publicerad 8 mars 2024, kl 14:18
Till vänster kabinpersinal, till höger Transportarbetarförbundets huvudkontor.
Transportarbetarförbundet och Unionen är i öppen konflikt. Transport organiserar nu kabinpersonal, som normalt tillhör Unionen, i ett försök att utvidga sitt inflytande över avtalsområdet. Foto: AP/Claudio Bresciani/TT.

Det har seglat upp en konflikt mellan Unionen och Transportarbetarförbundet. Bråket gäller vilket fackförbund som anställda inom flyget ska tillhöra. Enligt Transports förbundsordförande, Tommy Wreeth, är många kabinanställda missnöjda med Unionens sätt att företräda dem och vill nu gå över till LO-förbundet.

Tommy Wreeth.
Tommy Wreeth. Foto: Martin Hörner Kloo.

I en krönika i tidningen Transportarbetaren går Tommy Wreeth till attack mot Unionen och konstaterar att hans förbund nu officiellt börjat organisera kabinpersonal inom flyget. Syftet är att ”ta över hela avtalsområdet från Unionen på sikt”. Han passar också på att dela ut en råsop mot Unionen:
”Deras nuvarande förbund Unionen verkar mest intresserade av deras avgift och mindre intresserade av fackligt medlemsnära arbete", skriver Tommy Wreeth i krönikan.

Unionen har en annan bild av stämningen bland medlemmarna inom flyget. Samtidigt är ledningen medveten om att det finns en frustration kring hur villkoren i branschen har försämrats under de senaste åren, särskilt efter pandemin.

− Generellt är medlemmarna inom flyget nöjda med Unionen men vi vet också att det finns missnöje. Vi har nu en tät dialog med alla klubbar för att reda ut eventuella missförstånd och se hur vi kan hjälpa dem istället för de lämnar till ett annat förbund, säger Martin Johansson, andre vice ordförande i Unionen.

Vilken är er kommentar till Transports agerande i den här frågan?

Martin Johansson.
Martin Johansson. Foto: Peter Jönsson.

Det är bara ett halvår sedan vi fick till ett avtal mellan Unionen och LO för att hantera den här typen av frågor, och nu väljer de att bryta mot det avtalet genom att försöka organisera en grupp som vi sedan länge organiserar och tecknar avtal för. Det är tråkigt och bekymmersamt, säger Martin Johansson.

Kollega har varit i kontakt med de tre kabinklubbar, som enligt Transportarbetarförbundet, har uttryckt att de är beredda att lämna Unionen. Samtliga tillbakavisar uppgifterna, man påpekar dock att man uttryckt missnöje med hur förbundet företrätt dem men att man nu har en bra dialog.

Tommy Wreeth vill inte uppge vilka företag det rör sig om eller hur många som gått över till Transport, men skriver i ett mejlsvar att det finns en lång historik av missnöje med Unionen bland kabinanställda.

Enligt Unionen finns ett avtal mellan LO och Unionen om att inte ta över varandras medlemmar. Bryter ni mot det avtalet?

"Transport har inte sökt medlemmar inom avtalsområdet. Det är kabinanställda som kontaktat oss och uppgett att de är missnöjda med Unionen och att de vill byta till Transport. Vi har sedan informerat Unionen, LO och arbetsgivarorganisationen om situationen, enligt praxis."

Du går hårt mot Unionen i din krönika och skriver att Unionen inte är någon riktig fackförening och att Unionen bara är intresserad av medlemsavgifterna. Står du fast vid den kritiken? På vilket sätt är Unionen inte någon riktig fackförening?

"Jag skriver att medlemmar i Unionen vänt sig till oss och att de söker efter en riktig fackförening som är närvarande och tar fighten. Jag skriver ingenting om vad Unionen är eller inte är. Jag skriver också att det "verkar" som att Unionen mest är intresserade av deras avgifter och det är ordagrant den kritik som framförts till oss från de som kontaktat oss. Om kabinanställda varit nöjda med Unionen hade vi sannolikt inte varit där vi är. Sedan kan Unionen säkerligen agera bättre inom andra branscher och till andra medlemsgrupper."