Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Så stöttar du den som vill komma ut

- Att ta steget ut känns som att hoppa från tiometerssvikten. Men i allmänhet går det bra, säger Angelica Löwdin som kom ut som transperson efter hustruns bortgång.
Här ger hon tips för hur man kan bära sig åt när man kommer ut på jobbet. Och hur man ska hantera situationen som kollega.
Niklas Hallstedt Publicerad 9 september 2016, kl 08:40
Janerik Henriksson/TT
Även som kollega till någon som vill komma ut kan man hjälpa till. Janerik Henriksson/TT

Själv kom Angelica Löwdin, i dag 77 år, aldrig ut på jobbet. Det var först efter pensioneringen från jobbet som professor i tyska som hon tog steget.

- Så länge min hustru levde var det en hemlighet mellan oss. När hon inte längre fanns kunde jag inte vara ensam med det här. Men sedan dess har jag varit tillbaka på min gamla arbetsplats utan att det hade varit något konstigt.

Det var inget litet steg att ta.

Ofta är det den egna nojan som hindrar en.

- När jag kom ut hade jag hjärtat i halsgropen många gånger, men det var så gott som alltid obefogat. Ofta är det den egna nojan som hindrar en, man har en överdriven fruktan för vad omgivningen ska säga.

I dag är Angelica Löwdin 77 år, medlem i Göteborgs Stads hbtq-råd och ofta ute och föreläser. Hon poängterar att det faktiskt inte är alla som vill eller känner ett behov av att komma ut på jobbet. Men för den som funderar på att göra det finns några goda råd.

- Se till att du inte är ensam. Ha ett nätverk av arbetskamrater som du har förtroende för omkring dig.

Se till att du inte är ensam.

  • Ha med dig din närmaste chef och helst förankra det hos personalchefen.
  • Ett bra tillfälle att göra det på är vid en arbetsplatsträff. Berätta själv för kollegorna.
  • Nästa dag bör du komma i din andra gestalt.
  • Var beredd på att det ställer till lite turbulens och uppmärksamhet, men det går över på någon vecka. Det är inget farligt, det är bara människors ovana.

- Man hör aldrig talas om någon komma ut-process på jobbet som gått på tok. Det finns nämligen ingen som gör det utan att vara tämligen säker på att det ordnar sig. Vet man att det finns trångsynta och elaka människor som man har kontakt med i arbetet då gör man det kanske inte. Gör man det ändå får man ofta majoriteten med sig. Människor i allmänhet är hyggliga. De flesta tycker att man ska låta folk göra vad de vill så länge de inte begår brott eller förstör för andra, säger Angelica Löwdin.

Även som kollega till någon som vill komma ut kan man hjälpa till.

  • Känner du till det kan du säga: Du kan till lita på mig. Skulle det behövas ställer jag självklart upp för dig.
  • Däremot kan du inte bereda marken för din kollega. Du kan inte prata om en annan person och känsliga saker i personens frånvaro. Det är bara vanligt folkvett.
  • Du kan ställa upp och försvara din kollega. Du kan säga att du tycker att alla ska få vara sig själva. Du kan också säga att det är samma person som för fem minuter sedan, fast med den skillnaden att personen har visat oss ett förtroende och visat sidor av sig själv som vi inte kände till tidigare.
  • Tänk på vad du säger, alltid. Ingen vet vem av ens kompisar som är träffad och inte vill eller vågar ta fajten, och sitter där och mår dåligt i stället.

Olika begrepp

  • Transperson – samlingsbegrepp som brukar avse den som genom sitt könsuttryck eller sin köns identitet skiljer sig från normen för det kön som registrerades vid födseln.
  • Transsexuell – upplever sig ha ett annat mentalt kön än sitt biologiska och juridiska kön.
  • Transvestit – den som mer eller mindre ofta använder ett annat köns uttryck, som kläder, röstläge och kroppsspråk.
  • Intergender – definierar sig mellan, i båda eller bortom de traditionella könen.
  • Bigender – definierar sig omväxlande som man eller kvinna.
  •  Nongender – anser sig inte tillhöra något kön alls.
Jämställdhet

Kvinnor missgynnas under föräldraledighet

Var tredje kvinna har känt sig missgynnad av sin arbetsgivare under sin föräldraledighet. Det visar en undersökning som Unionen har låtit göra.
Publicerad 8 mars 2024, kl 06:01
Till vänster en hög med mynt, till höger en föräldraledig mamma med sitt barn.
Jämställt var det - inte - här. Var tredje kvinna upplever lönemässig diskriminering i samband med föräldraledighet. Det visar en undersökning från Unionen och Novus. Foto: Colourbox/Martina Holmberg/TT.

Vad krävs egentligen för att ett arbetsliv ska vara föräldravänligt? Den frågan har Unionen, med hjälp av Novus, ställt till drygt 1 000 tjänstemän i privat sektor som har barn mellan 0–11 år. Svaren visar att det mest avgörande för att arbetslivet ska fungera med att vara förälder är en chef som har förståelse och en positiv inställning till föräldraskap och arbetsliv.

Undersökningen visar att jämställdheten på svensk arbetsmarknad har en bit kvar. Var tredje kvinnlig tjänsteman uppger att hon på något sätt ha blivit missgynnad av sin arbetsgivare under sin föräldraledighet. 
Många anser vidare att de inte fått tillräcklig kompetensutveckling, att de gått miste om chans till befordran eller att man blivit tilldelad sämre arbetsuppgifter på grund av sin föräldraledighet. 

Lönekartläggning nyckel till jämställdhet

Svaren visar även att många av de tillfrågade kvinnorna inte ingått i den årliga lönerevisionen. Det är allvarligt, anser Unionens förbundsordförande Peter Hellberg.

− Vi har haft ett förbud mot missgynnande av föräldralediga i snart 20 år, men fortfarande är det här något som drabbar tjänstemän, det är inte okej, säger han och fortsätter:

− Många känner sig missgynnade lönemässigt, att man har halkat efter i löneutvecklingen I många av våra kollektivavtalsskrivningar är det bestämt att man ska ingå i lönerevisionen. Om det är under ett sådant avtal, då bryter man mot det,

Enligt Unionens är de årliga lönekartläggningarna en viktig nyckel för att komma till rätta med oskäliga löneskillnader.

− Det är alldeles för många arbetsgivare som inte gör de här årliga lönekartläggningarna som det faktiskt finns lagkrav på. En tredjedel av lönekartläggningarna visar på osakliga löneskillnader som då rättas till. Vår erfarenhet visar att när man väl upptäcker löneskillnaderna och får diskutera det så brukar det faktiskt rättas till. Lönekartläggningar gör verkligen skillnad, säger Peter Hellberg.

Unionen arbetar aktivt för att det måste bli tydligare konsekvenser för företag som inte genomför lönekartläggningar.

− Idag är uppföljningen från myndigheter och Diskrimineringsombudsmannen för sällan förekommande, och sanktionerna för små. Då blir det inte några incitament för arbetsgivarna att följa lagen som vi ser det, och det måste det bli en förändring på, säger Peter Hellberg.

Text: Sylvester Löfström