Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Sexuellt trakasserad stämmer pastorat

"Det kändes så fel att han som utsatte mig för trakasserierna hade fått så mycket makt att han kunde se till att jag inte fick jobbet." Det säger den kvinna som tillsammans med Unionen nu stämt Kiruna pastorat för diskriminering, sedan hon inte fått ett jobb som hon hade sökt.
Anita Täpp Publicerad
Pi Frisk / SvD / TT
Unionen stämmer Kiruna pastorat för diskriminering. Pi Frisk / SvD / TT

När kvinnan sökte ett utannonserat jobb på Kiruna pastorat, våren 2015, hade det gått några år sedan hon utsattes för sexuella trakasserier av en manlig kollega och lämnat arbetsplatsen.

Då, 2012, hade hon i åtta års tid haft flera visstidsanställningar där hon arbetat som handledare för skolungdomar och vaktmästare och även skolat in nya handledare åt pastoratet.

Under de åren hade hon också arbetat mycket ihop med den man, som senare skulle utsätta henne för sexuella trakasserier.

– Vi brukade jobba jättebra tillsammans. Men så förändrades han. I början kunde det hända något mindre när våra kollegor inte var närvarande. Fast så bad han om ursäkt och jag liksom lämnade det bakom mig.

– Men sedan eskalerade de verbala trakasserierna allt mer och han sa saker som jag helst inte vill tänka på längre. Och till slut kom droppen, när jag kände att det fick räcka.

Då mådde hon så dåligt att hon blev sjukskriven i en månad, under den sista delen av sitt dåvarande vikariat.

När hon gjorde en anmälan om att hon hade blivit utsatt för sexuell trakassering till arbetsgivaren gjorde Kiruna pastorat en utredning. Men den resulterade endast i en muntlig varning och att mannen blev kvar på arbetsplatsen. Därför tackade hon nej till den tillsvidareanställning som hon då erbjöds.

– Hade de omplacerat honom hade jag kunnat vara kvar. Men nu skulle jag alltså gå tillbaka till ett jobb där han fanns, vilket inte var ett alternativ för mig när jag också mådde så dåligt som jag gjorde.

Att hon våren 2015 ändå försökte ta sig tillbaka till arbetsplatsen genom att söka jobbet på pastoratet beror på att hon då till stor del hade kunnat lägga det som hänt bakom sig, förklarar hon.

– Eftersom vi jobbat så bra ihop innan trakasserierna började så har jag alltid tänkt att han måste ha haft en period när han mådde väldigt dåligt eftersom han gjorde det där mot mig.

– Jag har också blivit starkare under de här åren och visste att jag var duktig på mitt jobb och var uppskattad både bland kollegor och kunder. Vilket stärkte mig i vetskapen om att det inte var jag som gjort något fel, som det var fel på. Så jag ville verkligen ha jobbet, vilket jag ju hade trivts jättebra med i övrigt.

När hon fått besked om att hon inte fått tjänsten och kände att något var fel så vände hon sig till Unionen för att få hjälp. Vid de förhandlingar som sedan följde visade det sig att kvinnan hade bättre kvalifikationer än de två som hade anställts.

Då framkom också att chefen hade frågat personalen om de tyckte att det var lämpligt att anställa kvinnan, vilket den man som hon tidigare anmält för sexuella trakasserier inte tyckte. Kvinnan beslöt då med stöd av Unionen att stämma Kiruna pastorat för diskriminering.

I stämningsansökan hävdar kvinnans juridiska ombud, Anne Alfredsson på LO-TCO Rättsskydd, att kvinnan har blivit direkt diskriminerad av Kiruna pastorat, att diskrimineringen har samband med kön och att hon hade bättre kvalifikationer/meriter för tjänsten än en man som fick den.

Dessutom, menar hon, att kvinnan har utsatts för repressalier genom arbetsgivarens beslut att inte anställa henne eftersom beslutet är grundat på omständigheten att hon tidigare anmält och medverkat i en utredning om sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Kvinnan kräver nu en diskrimineringsersättning med 100 000 kronor av Kiruna pastorat - som bestrider diskriminering. I tisdags hölls huvudförhandlingen i Gällivare tingsrätt. Domen offentliggörs den 17 mars.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Diskriminering

Myndigheten utan uppgifter – fem ärenden på 17 år

Nämnden mot diskriminering ska pröva frågor om vitesförelägganden på initiativ av DO. Men på 17 år har DO aldrig utnyttjat möjligheten. Nämnden har bara haft fem ärenden, varav tre har återkallats.
David Österberg Publicerad 20 oktober 2026, kl 06:00
Upplyst skylt med DO:s logotyp och texten Diskrimineringsombudsmannen på en mörk husfasad.
DO kan anmäla arbetsgivare som struntar i att arbeta förebyggande mot diskriminering. Men det händer aldrig. Fredrik Sandberg/TT

Alla arbetsgivare är skyldiga att arbeta aktivt för att förebygga diskriminering. Det kan till exempel handla om att göra lönekartläggningar, ha rutiner mot trakasserier, främja jämn könsfördelning eller se över hur lokalerna är utformade.

I diskrimineringslagen kallas arbetet för aktiva åtgärder. Diskrimineringsombudsmannen, DO, är den myndighet som har tillsyn över att arbetsgivarna följer lagen.

Vanlig med brister vid tillsyn

När DO gör sin tillsyn upptäcker de nästan alltid brister. Förra året granskades till exempel tolv statligt ägda bolag. Bara två av dem levde upp till lagens krav. 

2022 inleddes tillsynen av tio statliga myndigheter. En av dem följde lagen.

När DO upptäcker brister uppmanar de arbetsgivarna att rätta till bristerna – och följer sedan upp arbetet. Då brukar arbetsgivarna ha bättrat sig.

Om en arbetsgivare struntar i DO:s uppmaningar att arbeta med aktiva åtgärder kan DO anmäla arbetsgivaren till den statliga myndigheten Nämnden mot diskriminering. Efter utredning kan nämnden förelägga arbetsgivaren att, med hot om vite, arbeta med aktiva åtgärder. 

Nämnden används dock inte av DO. 

De senaste tio åren har den inte tagit emot en enda framställan om vitesföreläggande från DO. 

Sedan 2009, när nämnden bildades, har Nämnden mot diskriminering endast haft fem ärenden, varav tre återkallats.

”Skulle kräva väldigt mycket resurser”

Enligt Karin Ahlstrand Oxhamre, chef för rättsenheten på DO, beror det på DO:s sätt att arbeta.

– När vi har konstaterat en brist gör vi en uppföljande tillsyn. Då ser vi att arbetsgivarna rättar sig efter våra beslut och har ett fullgott arbete med aktiva åtgärder. Att arbeta med ett vitesföreläggande för något som redan har hänt skulle kräva väldigt mycket resurser, säger hon.

Dessutom finns runt 300 000 arbetsgivare i Sverige. Att granska allas arbete med aktiva åtgärder skulle vara en omöjlighet. Karin Ahlstrand Oxhamre tycker att det vore bättre att DO hade rätt att utfärda sanktionsavgifter.

Det behövs strängare sanktioner

– Det finns stora brister i arbetet med aktiva åtgärder. Men lagen kan inte upprätthållas genom att vi gör tillsyn hos alla arbetsgivare i Sverige. Det behövs strängare sanktioner för att arbetsgivare ska förstå allvaret i att man inte arbetar med aktiva åtgärder. 

– Man kan exempelvis jämföra med de sanktionsavgifter som finns för arbetsgivare som bryter mot GDPR eller konkurrenslagstiftningen, säger hon.

Behövs inte Nämnden mot diskriminering?

– Det är inte upp till mig att uttala mig om nämnden behövs eller inte, men jag kan konstatera att vi inte ser skäl att använda oss av den.

Ineffektivt att ha en instans som inte används

Att Nämnden mot diskriminering inte har något att göra uppmärksammades i en statlig utredning redan för sex år sedan. 

Utredaren ansåg att nämnden inte bidrog till att minska risken för diskriminering: ”Eftersom nämnden så sällan prövar ärenden framstår det också som rent allmänt ineffektivt att ha en instans som inte används. En sådan ordning innebär att en organisation måste hållas i gång utan att i någon högre grad kunna bidra till de mål som lagstiftningen har.”

Utredningen föreslog ändå att nämnden skulle vara kvar eftersom alternativen ansågs sämre.

Kostade drygt 300 000 kronor

Myndigheten har en liten budget och saknar lokal. I årsredogörelsen för 2025 står att nämnden inte har tagit emot något ärende om vitesföreläggande, men att ledamöterna har ”besvarat brev och telefonsamtal från allmänheten.” 

Kammarkollegiet sköter nämndens bokföring. Enligt den kostade nämnden skattebetalarna 327 000 kronor förra året. Av dem gick 250 000 kronor till ledamöternas arvoden och sociala avgifter. Resten är kostnader som Kammarkollegiet har haft för att utföra nämndens administrativa uppgifter.

Kollega har sökt Nämnden mot diskriminering. Nämnden har avböjt kommentar. 

Så säger diskrimineringslagen

  • Alla arbetsgivare ska undersöka, analysera, vidta åtgärder och följa upp och utvärdera arbetet för att förebygga diskriminering.
  • DO är ansvarig för tillsynen.
  • DO kan anmäla en arbetsgivare som bryter mot lagen till myndigheten Nämnden mot diskriminering. Nämnden kan sedan utfärda ett vitesföreläggande.
  • Även fackförbunden kan anmäla arbetsgivare dit. Liksom den som fått ett vitesföreläggande riktat mot sig av DO.
  • Nämnden består av 13 ledamöter.