Hoppa till huvudinnehåll
Insändare

Skippa Arbetsförmedlingen för att få tid att söka jobb

Arbetsförmedlingen har 12 500 anställda och Försäkringskassan drygt 13 000 anställda. Man kan fråga sig vad de gör egentligen, om de bidrar till Svensk ekonomi och tillväxt!? Fas3 deltagare uppgår enligt Arbetet i mars 2014 till drygt 37 000 deltagare - stackars människor!
Publicerad 19 maj 2014, kl 09:41

Jag är arbetslös akademiker sedan snart 5 år men har arbetat oavbrutet i 20 år. Jag har utbildat mig, stessat och arbetat övertid så till den grad att jag har fått problem med stress. Nu misshandlas jag av vård och myndigheter. Jag skulle helst bara vilja få vara i fred, slippa jobbcoacher och andra upphandlade aktörer som ska "hjälpa".

Jag vill ha så lite som möjligt att göra med Arbetsförmedlingen och deras administration, handlingsplaner, aktivitetsrapportering. Då skulle jag får mer tid och energi till att söka jobb. Jag önskar att facken kunde hjälpa sina arbetssökande medlemmar lite mer och få bidrag från staten istället för de i nuläget upphandlade billiga undermåliga aktörerna som ska lära redan utbildade människor att skriva CV.

Och tänk om myndigheter och företag kunde ta lite mer samhällsansvar!
//Meningslösa Sverige

Insändare

Vad förväntar sig Sveriges regering att jag bidrar med?

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar.
Publicerad 17 augusti 2016, kl 11:27

När jag växte upp i Sverige på 60-talet på en bruksort kändes det som det fanns så mycket glädje i samhället, det fanns jobb till alla, man gick till Folkets Park och dansade, Folkets hus och såg på teater eller bio, de flesta barn hade två föräldrar och fick köpa lördagsgodis för stora femöringar. Det jag upplevde som barn var att livet var enklare, en bruksort med fabrik, affärer, post och bank. Ingen orättvisa, avundssjuka eller rasism. Förmodligen fanns det väl lite under ytan men det var inget påtagligt.

Idag sitter jag ensam i min lägenhet med spänningshuvudvärk och trötthet. Jag äter Sertralin och Propavan, den ena är ett lyckopiller och det andra är för sömnen. Jag var en hårt arbetande konsult, mycket övertid och stress under flera år, mycket kundkontakt och bråk om avtal. När jag blev 50plus blev jag uppsagd. Företaget och kunderna ville ha unga nyutbildade.

Så vad ska jag göra nu kan man fråga sig. Vad förväntar sig Sveriges regering och samhälle att jag ska bidra med? Jag tänker ibland att det finns dom som har det värre, hemvändande svenska soldater som sett död och lidande i Mali och Afganistan. Jag läste en artikel att dessa fick inte den hjälp de borde få, en del mådde väldigt dåligt med svåra sömnproblem, depressioner, posttraumatisk stress. Det är bara att konstatera att det verkar inte finnas så mycket professionell hjälp att få i Sverige. Kanske för vissa, som har tur, eller har råd.

https://www.youtube.com/watch?v=4JNK0S99RNU

//JHansson