Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Skolan måste vara en fristad för fattiga barn

Barnfattigdomen kan mildras om kommunerna följer skol­lagen. Många barn i Sverige får avstå sådant som andra tar för givet, skriver Lena Holm, generalsekreterare Majblommans riksförbund.
Lena Holm Publicerad 22 oktober 2012, kl 10:27
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Många barn lever i familjer som inte har pengar till något utöver det allra nödvändigaste, ibland knappt det. För dessa barn är skolan en särskilt viktig arena. Skolan måste vara fullt tillgänglig även för den med små ekonomiska marginaler. Kommunerna måste följa skollagen och ta tydlig ställning i frågan om avgifter i skolan. Man behöver också utbilda sin personal i barnfattigdomens villkor.   

Varje dag tar Majblommans lokalföreningar emot ansökningar om bidrag till barn i fattiga familjer. Sammanlagt rör det sig om tiotusentals. Förra året betalade vi ut 27,9 miljoner kronor till enskilda barn. Det handlar bland annat om bidrag till cyklar, glasögon, vinterkläder, födelsedagskalas för kompisarna eller datorer så att man ska kunna hänga med i skolan. Barnen finns över hela landet.
I debatten talas det ofta om jobb till vuxna som lösningen på situationen. Majblomman håller med om att det är en viktig väg att gå för att förbättra för barnen. Men alla föräldrar har inte möjlighet att öka sin inkomst genom jobb, man kanske är ensam försörjare eller sjukskriven. Och barnen kan inte vänta på politiska beslut, deras behov är omedelbara.

Få röster i debatten handlar om hur barnen påverkas av att familjen har dålig ekonomi. Det finns delvis en naturlig förklaring - det kan vara tufft att sätta sig in i hur ett barn kan uppleva ett sådant utanförskap. Många barn i fattiga familjer blir mästare på att dölja sina egna behov för föräldrarna, och familjens situation för utomstående.

Ekonomisk utsatthet går ofta i arv. Skolan är därför av flera anledningar en särskilt viktig arena för de här barnen. Både för att de ska ha det bra här och nu, och för att de ska kunna förbereda för en ljusare framtid. En enkel och självklar åtgärd för att förbättra tillvaron för de här barnen direkt är att säkerställa att de lagar som är satta att skydda barn följs och tolkas utifrån barnets bästa. Som huvudman för skolan har landets kommuner ett tydligt ansvar.

Enligt vår senaste kommun­undersökning saknar 45 procent av landets kommuner gemensamma riktlinjer för avgifter i skolan. Av de som har riktlinjer anger en tredjedel att de inte accepterar några avgifter alls. Bara 18 procent av kommunerna har gemensamma riktlinjer för matsäck.  
Skolan ska vara avgiftsfri, även om skollagen tillåter "obetydliga" kostnader vid enstaka tillfällen, till exempel i samband med en studieresa. Gränsen för vad många familjer har råd med går redan vid 20 kronor, enligt våra undersökningar. Skolinspektionen tillåter skolor att göra aktiviteter som kostar upp till 100 kronor vid enstaka tillfällen, men den gränsen är alltså för hög. Kommunerna behöver också vara vaksamma på de dolda avgifter som uppstår när barnen vid upprepade tillfällen ombeds ta med matsäck eller frukt hemifrån. Skollagen är tydlig med att skolan ska tillhandahålla alla måltider under skoltid. Det är också viktigt att tänka på att insamlingar till verksamheten ska vara frivilliga och fortsätter lyda under skollagen, även om föräldrar tar över ansvaret.
Kommuner bör också utbilda sin personal i barnfattigdomens villkor. Med kunskap kommer man långt, då är det lättare att se vilka konsekvenser som beslut och prioriteringar får för barn i fattiga familjer. Barn kan inte vänta på att politiska förändringar ska bli verklighet. Under tiden som vi vuxna jobbar långsiktigt, måste barnen få ha det bra här och nu. Och det är faktiskt många gånger inte svårare än att tolka de lagar som redan finns utifrån barnens bästa.

Debatt

Debatt: Även chefer utsätts för tystnadskultur

Tystnadskultur kan drabba både ledare och medarbetare. Men när chefen är i skottlinjen är det svårt att ta ledarhatten och göra något åt det. Vi behöver alla hjälpas åt, skriver Kenth Åkerman.
Publicerad 26 mars 2024, kl 06:00
En kvinna som håller sitt finger framför munnen
Är du chef kan du lätt skolas in i den chefskultur som finns. Är du stark och har andra åsikter finns risk för att du blir satt på undantag, skriver Kenth Åkerman. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

På en arbetsplats måste olika människor kunna samverka och ha förståelse för olikheter. Det pratas mycket om dåliga chefer och dåligt ledarskap, men sunkigt beteende drabbar även chefer. Att bli utsatt för maktspel, fulspel och falskspel gäller alltså inte bara medarbetarna. Det är också något som frodas extra väl i en tystnadskultur och kan också vara ett tydligt tecken på att det är en osund kultur. 

Mörkertalet är stort. Nio av tio har på ett eller annat sätt sett eller varit nära spelet, visade researchen jag gjorde inför en bok. Nästan en av fem personer har själv personligen blivit berörda av tystnadskulturen. Alltför många ser men ingen gör med rädsla för konsekvenser. 

Om man inte fokuserade på dåliga människor utan på vad som förväntas av medarbetarna på en arbetsplats, så kanske man skulle kunna uppnå bättre förståelse. Om man tydliggör medarbetarnas ansvar och roller, samt inte minst ledarskapets roll, så skulle vi få fler välfungerande arbetsplatser. 

Vilka är då drivkrafterna bakom tystnadskultur, maktspel, fulspel och sunkiga kulturer? Makt, bekräftelse, ego. Där kunde denna text sluta.

Tystnadskulturen blir en osynlig filt

Att ha makt över en annan människa innebär en beroendeställning, som aldrig får utnyttjas.

Det är lätt att chefer också trakasseras, av andra chefer och av sina medarbetare. Mobbning på arbetsplatsen förekommer det vet vi och när det sätts i system kan det bli en del av tystnadskulturen. Det är ledningens och HR:s skyldighet och ansvar att vidta åtgärder när man upptäcker osunda beteenden som skapar en destruktiv kultur. När det är chefer som drabbas kan det bli ännu svårare att ta tag i. Vem tar då ledarhatten och att göra något åt det?

Tystnadskulturen blir en osynlig filt över egentliga syften och strukturer som kväver initiativ, kreativitet och kraft för att förändra. Vi vill ha innovation och nytänkande, men inte människor som har för galna idéer.  Vi vill ha tillit, men får istället nyckfullhet. Vi vill ha modiga chefer, med får istället ja-sägande administratörer som petar in onödiga siffror i system som ingen läser i. 

Den kan börja redan första dagen på nya jobbet, att bli tillsagd att "så här gör vi här" eller "här pratar vi inget negativt eller gnäller". Men den blir istället bara en tung blöt filt som marknadsför sig enligt en tvärtom-regel. På filten står tjusiga värdegrundsord skrivna som: högt i tak, medledarskap, öppenhet, innovation och omtanke. Orden står där fint broderade med en tydlig avsikt. Den som har en avvikande åsikt ska ha svårt att vädra sin ståndpunkt, eftersom tystnadskulturens lögn och de fina orden låter så mycket tjusigare och enklare att tro på. 

Är du chef kan du lätt skolas in i den chefskultur som finns. Är du stark och har andra åsikter finns risk för att du blir satt på undantag. Gör som chefer gör (och vill!) annars... Hur blev det då med det tillitsfulla ledarskapet?

Om en chef inte tar itu med en tystnadskultur kan den spridas och bli etablerad norm

När maktmissbruk och beroendeförhållanden är närvarande i en organisation, kan rädsla för konsekvenserna av att utmana sakernas läge öka. Detta kan skapa en farlig miljö där medarbetare och chefer inte vågar tala öppet om problem och som därmed kan leda till att allvarliga problem inte upptäcks eller löses. Om en chef inte tar itu med en tystnadskultur kan den spridas och bli etablerad norm.  Är man stark, måste man vara snäll, som den dunderhonungsätande björnen skulle sagt.

Det är dags att vi slutar vara tysta och istället jobbar för ett öppet, tryggt och tillitsfullt klimat både hemma, i föreningen, samfundet, släkten och klubben. Inte bara på pappret och i de välformulerade styrdokument. Utan även i verkliga livet.

Vi kan bättre än så. Du kan bättre än så. Dags att bryta dig fri, frigöra organisationen eller relationen. Priset för tystnad är för högt.  Tillsammans måste vi bryta tystnadens talande tyranni!

/Kenth Åkerman, ledarskapsexpert, föreläsare och författare