Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Små förändringar kan göra stor skillnad

Att göra små förändringar i sitt arbetsliv kan vara nyckeln till att trivas bättre med sig själv och sin jobbsituation. I dag vantrivs alltför många på sin arbetsplats, och det är inte alla förunnat att hitta det perfekta jobbet där allt känns rätt från första dagen. Klokare då att börja förändra det som går. Och det bästa av allt: Det är du som sitter inne med informationen om vad som bör göras och hur.
Susanna Lundell Publicerad 27 januari 2014, kl 14:59

Så - om du vill göra skillnad i ditt eget och dina kollegors liv, varför inte börja med den egna arbetsplatsen? Det är ju du och dina arbetskamrater som sitter inne med den bästa informationen om hur just ni kan få bättre möten, roligare fikaraster eller effektivare arbetsdagar.

Och det är faktiskt så fiffigt att det är de små förändring­arna som gör hela skillnaden. Varje år när det är nytt år pratas det om de stora förändringarna.

Om nyårslöften som ska göra skillnad. Om att träna varje dag, testa en ny diet eller göra drömresan. Utöver att stora förändringar kan kännas ouppnåeliga, riskerar de också att inte bli av alls.

Det bästa är att du med gott samvete kan skippa de stora förändringarna,  för egentligen är det ju de små föränd­ringarna som är nyckeln till ett gott liv.

Att på lunchen ta en promenad och samla lite ljus, att på fikarasten prata med den där kollegan som alltid ger så mycket energi och tillfälle till glada skratt eller att varje dag innan man somnar påminna sig själv om tre bra saker man gjort under dagen, i stället för att älta vad man inte gjort eller vad man lyckats mindre bra med. Det är dessa små sätt att göra saker annorlunda som direkt gör skillnad.

Att engagera sig och bli fackligt förtroendevald är också en väg att gå om du vill förändra vardagen på din arbetsplats till det bättre. Kanske kan du tillsammans med kollegorna diskutera hur ni tillsammans ska få en bättre arbetsmiljö eller föreslå hur era gemensamma möten ska bli effektivare.

Det är ju vardagen som är den stora delen av livet, och den största delen av vår vakna tid till­bringar vi tillsammans med kollegorna på arbetsplatsen. Det fina med att göra små föränd­ringar är att vi, när vi vidtar dem, sam­tidigt höjer vår egen trivsel och vårt välmående lite mer för varje dag. Om vi dessutom får våra kollegor att samtidigt må bättre, är då inte det en positiv start på det nya jobbåret så säg?

Ny sajt!

Här på Kollega-redaktionen startade vi året med att lansera en ny sajt. Läs mer om det här.

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.

Ledare

Mörka moln på solig himmel när Unionen höll kongress

Unionen har hållit kongress och där diskuterades AI, arbetstid, hållbarhet, löner och en massa annat som rör jobbet. Med på kongressen fanns också fackliga ledare från Belarus som blivit fängslade och förföljda – en påminnelse om att aldrig ta demokratin för given.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 16 november 2023, kl 06:01
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Votering! Det efterfrågades flitigt i soliga Karlstad där Unionens nyligen höll kongress. Ordet betyder omröstning och ombuden kan begära det om det är osäkert hur många som ropade ja till det ena eller andra förslaget till beslut.

För den som inte brukar delta på liknande möten är ordet kanske inte välkänt. Så är det med så kallade fackuttryck – fiffiga för att de är exakta men ibland svåra för utomstående. Förmodligen använder du själv ett gäng sådana begrepp. Vi på Kollega har gjort ett ”knäck” (journalistord som betyder artikel) om fackord och förkortningar från arbetslivet – ta en titt här för att se hur många av dem du känner igen.

För kongressdeltagare krävs det tåligt sittfläsk, den saken är klar

Tillbaka till kongressen, som hålls vart fjärde år. Ombuden från hela landet diskuterade förbättringar av löner och arbetsmiljö och en mängd andra frågor som har med jobbet och facket att göra. Till exempel arbetstid, hållbarhetsarbete, AI:s påverkan på framtida jobb, behovet av fler unga på fackliga uppdrag och huruvida förbundet har gått för långt i digitaliseringen av fackliga kurser och evenemang. Engagemanget var stort och diskussionerna blev långa – för kongressdeltagare krävs det tåligt sittfläsk, den saken är klar.

Trots det soliga vädret var det också en kongress där de mörka molnen från övriga världen kom nära och vi påmindes om hur priviligierade vi är samt att vi aldrig kan ta demokratin för given. Flera gäster från Belarus berättade om hur fackligt aktiva döms till långa fängelsestraff, många av dem trots att de är gamla och sjuka. Att fängsla fackliga företrädare och ledare är ju förfärligt, och det händer alldeles nära oss – det är bara 80 mil mellan huvudstäderna Stockholm och Minsk.