Hoppa till huvudinnehåll
Karriär

Smart att byta jobb ofta

Dags att dra vidare? Har du varit länge på ett och samma ställe är det svårare att få ett nytt arbete. Vissa menar att det är smart att byta jobb ofta.
Anita Täpp Publicerad
Team förbered formel 1-bil.
Dags att dra vidare till nytt jobb? Det kan främja din karriär och din lön. Foto: Getty Images

Om du stannar mer än två år på samma arbetsplats är du en loser, förklarar en yngre man för mig. Flera av hans vänner, som jobbar i IT-branschen i Stockholm, har samma uppfattning.

Men är det så? Har arbetsmarknaden förändrats så att ingen av oss längre borde vara kvar på samma arbetsplats längre än så, även om vi trivs?

Enligt Jan Paulusz, rådgivare på TRR, Trygghetsrådet, som har koll på rekryteringstendenser och framtidens arbetsliv, är det inte omöjligt att uppfattningen att man bör vara max två år på varje arbetsplats blir allt vanligare. Åtminstone bland yngre i storstäderna, där det finns gott om jobb att välja bland.

– Jag kan förstå dem som tänker så. De ser ju att de kan få högre lön och att de breddar sitt kontaktnät och hela tiden lär sig nytt som de kan lägga in i sitt cv, vilket gör att de kan fortsätta utvecklas.

På mindre orter, där man kanske bara har en enda stor arbetsgivare, är det sannolikt inte lika vanligt med den här inställningen.

– Om man jobbar hos den arbetsgivaren och trivs bra och känner sig trygg där blir det nog lätt så att man blir kvar, eftersom man annars måste flytta. Men det borde ändå många fler försöka göra. För att se till att vara anställningsbara även framöver, säger Jan Paulusz.

De kan få högre lön, bredda sitt kontaktnät och hela tiden lära nytt som ser bra ut i deras cv

I sitt arbete som rådgivare på TRR möter han ofta anställda som blivit uppsagda efter att ha varit på samma arbetsplats under lång tid. Den erfarenhet TRR:s rådgivare har, vilket även statistiken visar, är att det tar längre tid att få ett nytt jobb för den som varit på samma företag i 15 år eller längre.

– Det visar hur viktigt det är att byta jobb oftare och att fokusera på sin egen utveckling. Det är nödvändigt i dagens arbetsliv, som präglas av omstruktureringar, omställningar, digitalisering och ständiga förändringar.

Om alltför många år på en och samma arbetsplats kan ligga en till last, samtidigt som man inte heller vill bli sedd som en opålitlig hoppjerka av arbetsgivare och rekryterare, så är frågan när det egentligen är optimalt att byta jobb.

– Det går inte att säga ett exakt antal år när det gäller det. Men om man är på samma arbetsplats väldigt länge så stannar man också lite i utvecklingen. Visserligen kan du byta tjänst och uppgifter internt, men i dag är få företag tillräckligt stora för att kunna erbjuda den utvecklingen och då kan man behöva byta både företag och innehåll i tjänsten, säger Jan Paulusz.

Det man i första hand behöver se till är att utvecklas på den arbetsplats man är på och att få det dokumenterat.

– Det är viktigare att tänka på än hur länge man ska stanna på en arbetsplats. Har du ett ständigt lärande där du är kan du stanna ganska länge, säger Jan Paulusz.

MÅNGA VILL MEN VÅGAR INTE

Enligt en undersökning från TRR, Trygghetsrådet, 2016 hade ungefär 1,1 miljoner anställda i Sverige bytt jobb det senaste året. Samtidigt funderade 1,8 miljoner på att göra det. För nära hälften av de tillfrågade i undersökningen var orsaken till att man ville byta arbete en önskan om att få utvecklas mer. De övriga var missnöjda med lönen eller chefen.

Andra studier har också visat att många vill byta jobb men inte gör något åt saken. Däribland en undersökning som gjordes på uppdrag av Folkuniversitetet för några år sedan, enligt vilken de vanligaste orsakerna till att många trots allt stannar kvar på sitt nuvarande arbete är att man inte vet vad man skulle vilja göra i stället, att ett jobbyte upplevs vara en alltför stor risk och att man helt enkelt inte hittar några jobb att söka.

"HOPPJERKAN"

Länge hade den som ofta bytte jobb låg status i samhället. På 1950-talet var en vanlig uppfattning att man skulle vara lojal mot det företag där man var anställd och vara tacksam för sitt jobb, oavsett lönen.

En ”hoppjerka”, alltså den som gjorde täta jobbyten, sågs också som kostsam av arbetsgivarna, bland annat därför att den aldrig ansågs hinna få full kompetens.

I dag kan unga vilja byta arbete ofta och många arbetsgivare anser att det är meriterande. Några förklaringar som har getts till den förändring som skett är en mer aktiv arbetsmarknadspolitik, fokuserad på utbildning som matchar efterfrågan, och att allt fler har flyttat från landsbygden till större städer.

Andra orsaker kan vara att vi har fått en bättre välfärd, högre utbildning, ett större informationsflöde och känner större makt över våra liv.

FÖRDELAR MED ATT BYTA JOBB

  • Du breddar ditt kontaktnät.
  • Du möter nya utmaningar.
  • Du skaffar dig nya kunskaper och fyller på med ny, uppdaterad kompetens.
  • Du får erfarenhet av flera typer av organisationer.
  • Du ökar din flexibilitet och benägenhet att möta förändringar.
  • Du får möjlighet till högre lön.

TRR är arbetsgivarnas och fackens gemensamma omställningsorgan för privatanställda tjänstemän med kollektivavtal på arbetsplatsen.

Den som blir uppsagd kan få hjälp att gå vidare av TRR i upp till två år. Man kan få en personlig rådgivare som stöttar och utmanar en på vägen mot nytt jobb eller start av företag. Personer som är minst 40 år kan även ha rätt till AGE, avgångsersättning, en ekonomisk ersättning som är ett komplement till a-kassan.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Karriär

Hemmasittare blev elektroingenjör – Mamman: ”Jag grät av stolthet”

AnnSophie Forsells son var hemmasittare i fyra år och gick ut grundskolan med ett enda betyg. I dag är han utbildad elektroingenjör. Hon vet att det finns hopp om ett arbetsliv - både för dem som halkat efter och föräldrar som behöver avstå jobb.
Lina Björk Publicerad 9 november 2026, kl 06:00
Ann-Sophie Forsell
Ann-Sophie Forsell vet hur det är att ha ett barn som vägrar gå till skolan. Men numera vet hon också att arbetslivet inte är kört för det. Foto: Lina Björk

Hemmasittare – när barnets skolfrånvaro påverkar hela arbetslivet

När ett barn inte längre klarar att gå till skolan förändras ofta också föräldrarnas arbetsliv. Hur kombinerar man jobbet med ett barn som behöver vara hemma? Vilken rätt har man till vab, ledighet eller kortare arbetstid? Och vad händer när förståelsen på jobbet brister?


Du hittar artiklarna här

Sam gick ut nian med ett enda betyg, i engelska. Men för några veckor sedan tog han emot diplom och applåder i en stor aula, efter att ha klarat sin ingenjörsutbildning. Inte en enda omtenta och trebarnsfar under studierna. 

Men för tio år sedan såg det annorlunda ut. Mamma AnnSophie Forsell från Avesta märkte att någonting förändrades i fjärde klass. Sonen var som en tryckkokare, exploderade innanför tröskeln efter skolan. Sedan kom ångesten och den sociala fobin. 

Till slut vägrade han gå dit. 

– Kraven från skolan blev övermäktiga och ju mer han halkade efter desto tuffare blev det. Sedan fick han diagnoserna ADHD och Asperger. 

Samtidigt hade AnnSophie Forsell och hennes man jobb som krävde fysisk närvaro. Turligt nog kunde de dela upp dagarna så att hennes man jobbade dagtid och hon själv gick över till kvällspass. På så sätt fanns någon alltid hemma.

En förstående chef var en viktig pusselbit

Ann-Sophie Forsells chef visade förståelse när hon ansökte om omvårdnadsbidrag (en ekonomisk ersättning till föräldrar som har ett barn med en funktionsnedsättning) och gick ner i arbetstid. 

Men till slut räckte inte det heller. Hon sjukskrevs för utmattningsdepression och fick hjälp av en stressterapeut.

– Jag var hemma drygt ett år. Det var inte jobbet utan livet kring NPF som gjorde mig sjuk. Samtidigt var det skönt att min chef var så förstående, annars hade det varit ytterligare en stressfaktor.

Sam såg ingen framtid

När situationen var som svårast såg Sam ingen framtid och upplevde att vägen framför honom var fylld av hinder. Nästan hela högstadiet och det första året på gymnasiet hade han ofrivillig skolfrånvaro. 

Sedan kom några avgörande vägskäl.

Det första var när en lärare bad Ann-Sophie Forsell att anmäla skolan till utbildningsnämnden eftersom han inte kunde ge Sam det stöd han behövde. Resultatet blev en tillfällig undervisningslösning i en lagerlokal utanför skolområdet.

– Där fick Sam studera i lugn och ro. Först introducerades historia, sedan matematik.

Det andra vägskälet kom när Sam utvecklade ett intresse för reptiler.

– Jag tänkte: Här har vi något att bygga vidare på. Som mest hade vi 22 reptiler hemma eftersom han ville bli reptilskötare. Jag tänkte att detta var en väg ur depressionen och minimera risken för suicid. 

Skansen-Jonas sträckte ut en hjälpande hand

Ann-Sophie Forsell kontaktade Jonas Wahlström på Skansen-Akvariet och frågade om sonen kunde få praktisera där en dag. Svaret blev ja.

Jonas Wahlgren
Jonas Wahlgren Foto: Robert Eklund/TT

– Där kände jag att det kunde gå åt vilket håll som helst. Men det var också där jag insåg att människor faktiskt vill hjälpa till om man bara vågar fråga.

Ytterligare en hjälpande hand kom genom ett sommarjobb. Ann-Sophie Forsell lyckades ordna en praktikplats med lön, men få arbetsgivare var intresserade av att anställa en ung kille som bara hade kapacitet att arbeta två timmar om dagen.

Till slut nappade en chef på ett industriföretag. Han lärde upp Sam och gav honom ansvar.

Jag vill vara den man ringer 
när något inte fungerar.

När handledaren ringde efter ett par veckor höll Ann-Sophie på att sätta kaffet i halsen.

– Jag tänkte: Vad har hänt nu? Men han ville bara berätta att de hade låtit Sam sköta maskinen själv. En maskin värd åtta miljoner kronor. Det fick honom verkligen att växa.

Efter gymnasiet började Sam arbeta på ett lager. Han stod vid ett rullband som ständigt gick sönder. Varje gång det hände fick någon annan kallas in för att reparera det.

En dag kom han hem och sa:

– Jag vill vara den man ringer när något inte fungerar.

De orden blev starten på något nytt. Först Komvux, sedan en ingenjörsutbildning.

Examen som elektroingenjör

I oktober 2026 tog Sam emot sitt examensbevis som elektroingenjör.

– Jag grät av stolthet. För när han tog emot diplomet såg jag inte bara den vuxna Sam utan också den lilla pojken. Han som gick sönder av skolan, då hans behov inte tillgodosågs, han som inte trodde att det fanns en arbetsmarknad där han platsade.

Även Ann-Sophie Forsells liv har förändrats till det bättre. I dag föreläser hon om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, i hopp om att få skolor, kommuner, näringsliv och politiker att samarbeta för att färre barn ska falla mellan stolarna.

– När det var som värst tvivlade jag på att det någonsin skulle bli bättre. Men även små insatser kan få stor betydelse på sikt. Det vill jag skicka med till andra föräldrar som kämpar med att få ihop arbetsliv och en tuff vardag: Det kan verkligen bli bättre.

Fotnot: Sam heter egentligen något annat