Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Sökes: Halvrisiga kvinnor

Som kvinna och chef kan en ju bli glad över att kvinnor visar sig vara bättre chefer än män. En klapp på den egna axeln liksom. Men egentligen är det ju mest ledsamt eftersom det framför allt visar att männen fortfarande är normen för hur vi tänker att chefer ska vara.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 19 februari 2020, kl 11:00
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare. Foto: Christopher Hunt

Finlands statsminister Sanna Marin får frågan om det har ett symbolvärde att hon är ung och kvinna. Hon svarar att det bara visar att grundläget är ett annat. ”Så länge normen är att makten innehas av en medelålders man – och en ung kvinna alltid förändrar normen – då har det inte skett en utveckling.” (Citat från Dagens Nyheter.)

Ja, det är långt till målet. Samtidigt måste vi få glädjas åt de framsteg som sker. En som tycker att vi kommit långt är Gunilla Ahrén, grundare av Ruter Dam. Hon kräver inte att chefsbefattningarna ska delas exakt lika, men att alla som vill får chansen. Det lönar sig för företagen, säger hon i vår intervju.

Läs mer: Ruter Dams grundare tar avstånd från kvinnokamp

I senaste numret av Chef & Karriär skriver vi också om färska rön som visar att kvinnor är bättre chefer än män. Men går det egentligen att slå fast? Nja, det är nog mer komplicerat än så. Till exempel: kvinnor har hårdare press på sig att lyckas. Forskaren Klara Regnö säger: ”Den dag det finns lite halvrisiga chefer på en arbetsplats, som är kvinnor och män i samma utsträckning, är det nog tecken på jämställdhet.”

Läs mer: Är kvinnor bättre chefer än män?

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.