Jag: Så, nu är vi framme, kroppen!!! Av med uniformen och in i duschen, rappa på!
Kroppen: Jag vill inte.
Jag: Jamen, det här blir ju kul, en liten runda på "House & Garden" och kolla in lite snygga lampor...
Kroppen: Jag vill sova.
Jag: Jojo, jag vet, men några timmar till vaken bara, annars kommer du inte att sova i natt. Kom igen nu.
Kroppen: Du får gå utan mej.
Jag: Nu kommer du här! Skärp dej nu för tusan!
En timme senare på "House & Garden"
Jag: Kolla den lampan, den var väl rätt snygg till köksfönstret, bla bla...
Kroppen: *gäsp*
Jag: Eller den! Kolla!
Kroppen: Ful.
Jag: Lägg av nu, den då?
Kroppen: Jag är yr. Tror jag måste kräkas.
Jag: *arg* - Skit i det då! Vi åker på massage i stället!
Kroppen: YEEES! Go body, go body, go body to massage!
Något senare, efter massage, middag, tandborstning, till ro på hotellsängens mjuka kudde...
Jag: Mmm, godnatt kroppen, tack för i dag. Sov gott.
Kroppen: Vadå, sova. Vill inte.
Jag: Hur menar du nu? Du har varit vaken i 20 timmar, sov nu.
Kroppen: Kan inte.
Jag: SOV. SOV. SOV.
Kroppen: Varför ska jag sova nu bara för du vill det när jag inte fick innan?
Jag: *hotfullt* - Jag kanske söker den där utlysta tjänsten som logoped, eller varför inte krockdocka på Volvo...
Kroppen: ...*snark*
Jag vann. Denna gången.
Nästa flygning går en vecka senare till Seattle, och så skruvar vi i stället klockan tillbaka 9 timmar. Vi står i lobbyn och väntar på våra rum, när någon frågar:
- Ska du med och äta nåt i kväll?
- Va? Äta?
- Ja, äta, vad är du sugen på? Steak, sushi?
- Vad frågade du igen?
- Frågade jag nåt?
Efter fyra timmars drömlös sömn vaknar jag plötsligt av att mobilen ringer, tv:n står på med nåt gammalt avsnitt av "Dallas" på skärmen och boken jag försökte läsa ligger uppfläkt över näsan. I det yrvakna tillstånd jag befinner mig i stiger jag av sängen åt fel håll för att jag missat att jag inte är hemma och skaffar mig en bula i pannan för att jag kliver rakt in i en vägg. När jag svarar hest hör jag i andra änden:
- Va? Sov du???
- Eehh, ja...
- Men klockan är ju 10, är du sjuk?
- Här är klockan... ehh... 01.03
- Var är du?
- Ingen aning. Men det står 01.03 på tv:n. Och så är det heltäckningsmatta och fula grönblommiga gardiner, men skön kudde...
Att flyga långlinjer är jämförbart med att föda barn. När man är mitt uppe i det så tänker man "vad tusan håller jag på med". Men när man ligger där med bäbisen på magen tänker man "det här måste jag göra igen".
Nattflygningar och jetlag uppvägs mången gång av fotmassagen i Thailand, outletkläder från Nike till barnen i Seattle och god sushi i Tokyo. Och inte minst alla goa kollegor och passagerare man har mer tid för, än på kortlinjerna inom Europa.
Familjen har också fått lära sig att vara tålmodiga dagen efter hemkomst. De visar numera förståelse för mitt morrande "Stick, jag har jetlag..." och frågar inte längre med frågande min "jättlagg...??"
