När hon var 5 månader gammal fick hon en inflammation i ryggmärgen och blev förlamad. Förlamningen drog sig långsamt tillbaka, och idag är endast benen påverkade av nedsatt känsel och rörlighet.

Hon har sen länge accepterat sitt funktionshinder men lågstadietiden minns hon som jobbig. När hon fick frågan om varför hon satt i rullstol, skyllde Teresé på en trafikolycka för att det lät tuffare.

- De vuxna på skolan ville hjälpa mig genom att upplysa mina klasskamrater om hur jag hade det. Men det gjorde allt bara värre och jag blev totalt utfryst.

När Teresé började på gymnasiet var självkänslan på topp igen och framtidsplanerna klara. Lärarhögskolan, lågstadielärare och till sist egen familj och barn. I den ordningen skulle det ske.

- Men jag insåg att det inte skulle fungera efter att ha vikarierat på fritids. Barn i den åldern springer och klättrar mycket. De ställer en massa frågor och gör inte som de blir tillsagda. Tålamod är inte min grej. Dessutom fick jag barn redan på gymnasiet, det blev oordning på framtidsplanerna kan man lugnt säga.

Efter studenten tog Teresé olika ströjobb. En period arbetade hon på en assistansbyrå men omstruktureringar på företaget resulterade i att hon blev arbetslös.

I fyra år var hon utan arbete och Teresé insåg ganska snart att hennes funktionshinder var ett större problem för arbetsgivarna än för henne själv.

- Jag sökte aktivt jobb men bara jobb jag skulle klara av. Arbetsförmedlingen var av annan åsikt. Som när de tyckte att jag skulle söka som städare på Ica. Jag vägrade, jag ville ju inte bli betraktad som en komplett idiot.

Under åren som arbetslös lärde sig Teresé olika knep för att åtminstone komma så långt som till en anställningsintervju. Funktionshinder eller rullstol var ord hon lät bli att nämna i sina ansökningar. Men för att inte undanhålla information tryckte hon bilder på sig själv från en danstävling som en svag bakgrund i sitt cv.

- Blev arbetsgivarna förvånade när de såg att jag satt i en stol, pekade jag bara på bilden, säger Teresé.

Ibland var hon ändå tvungen att berätta. Som den gången hon blev uppringd av ett företag som ville boka en intervju. Tills de fick veta att hon satt i rullstol. Kontoret låg i ett sekelskifteshus och Teresé frågade om det fanns hiss i byggnaden. Då var hon inte längre aktuell för tjänsten.

- Och det var ändå de som ringde mig, säger Teresé.

Idag arbetar hon som ekonomiansvarig på NHR, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, i Göteborg. Hennes arbetskamrater och chefer litar på hennes kompetens. De ser henne, inte rullstolen. De vet att hon fixar jobbet även om hon ibland kommer in lite senare till kontoret. Nattsömnen kan nämligen bli obefintlig när Teresés höfter och knän ibland hoppar ur led. Då är det skönt att slippa stressa på morgonen.

Det finns alldeles för mycket fördomar och okunskap kring funktionsnedsättningar bland arbetsgivarna tycker Teresé. De ser inte personen utan bara funktionshindret. Det är resursslöseri om inte annat.

- Min styrka ligger i att jag kan vända det mesta till min egen fördel. Jag letar inte efter problem utan letar möjligheter istället. Det borde arbetsgivarna också göra.

Har du andra råd till arbetsgivare som tvekar inför att anställa en person med funktionsnedsättning?

- Sitt inte och fundera på om personen klarar av jobbet. Lita på att den sökande har kompetens nog. Annars hade han eller hon inte sökt tjänsten.

Teresés tips till arbetssökande med funktionshinder

• Var ärlig mot dig själv med vad du kan och vad du inte kan. Sök inte jobb för att du måste, sök jobb du klarar av.
• Dina erfarenheter är en stor tillgång för företaget. Ett argument väl värt att vässa under en anställningsintervju eller lönesamtal.
• Ha en öppen dialog med arbetsgivaren om ditt funktionshinder. Men du behöver bara berätta sånt som är väsentligt för jobbet.
• Funktionshinder är inte något du är, det är något du har. Dölj det inte, men skylta inte heller med det.
• Tror du att arbetsgivaren nekar dig jobbet bara för att du har ett funktionshinder? Det kan röra sig om diskriminering. Ditt fackförbund eller diskrimineringsombudsmannen, DO, kan svara på dina frågor och hjälpa dig vidare.