Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Tack för mig!

Tänk dig att det är första dagen på din nya arbetsplats. När du kommer in i ditt rum har dina nya kollegor köpt en välkomstblomma åt dig som står på skrivbordet.
Susanna Lundell Publicerad 21 februari 2014, kl 14:47

Någon tar sig tid och visar runt dig och självklart blir du tillfrågad om du vill gå med och äta lunch. Den trilskande kaffemaskinen blir inget problem när din nya rumsgranne visar dig hur den fungerar och var den laktosfria mjölken finns.

Din första känsla när arbetsdagen är slut är att du har blivit varmt välkomnad.



Precis så ska det också kännas när du som ny medlem bestämt dig för att gå med i Unionen. Under de senaste tre åren har medlemmarna blivit fler och fler och Kollegas upplaga har ökat från runt 500 000 när jag anställdes till 570 000 exemplar som det nummer du håller i din hand har tryckts i.



Unionen har som få andra förbund lyckats med att locka till sig fler medlemmar i den hårdnade kampen om förtroendet på arbetsmarknaden. Genom satsning på hjältereklam, inkomstförsäkringar och löften om allt från rådgivning till juridisk hjälp har Unionen visat att man kan tränga igenom bruset och bli det självklara valet för de stressade tjänstemännen. 

Nu återstår att se om förbundet lika framgångsrikt klarar av att ta hand om de medlemmar man värvat.


Genom sin massiva tillväxt tvingas Unionen att bli lite som serietidningsfiguren Bamse i uttrycket "Den som är väldigt stark måste också vara väldigt snäll". Här blir förbundets vägval gentemot övriga fackförbund viktigt. Kommer Unionen att vilja vara den snälle storebrodern som solidariskt ställer upp för sina mindre småsyskon, eller att ta rollen ensam är stark?



Klart är att sagan om Unionen är framgångsrik och tidningen Kollegas likaså. När arbetsmarknadsjournalistiken är satt på undantag i de alltmer slimmade dagstidningarna, fyller fackförbundstidningarna en allt viktigare roll i sitt uppdrag att bevaka medlemmarnas vardag, rättigheter och situation på arbetsplatser runtom i landet. I detta är medlemstidningen oumbärlig och alltid på medlemmarnas sida i en värld som kantas av allt tuffare krav från arbetsgivarna.



Under de tre år jag har fått förmånen att vara chefredaktör för Kollega har jag glatts åt alla de läsarmejl jag har fått av er där ni har tackat för den journalistik som redaktionen förser er med. Ni har varit observanta och kunniga och det har varit en ynnest att få uppleva er feedback efter våra artiklar om allt från mobbning till sexuella trakasserier på arbetsplatsen. Många av er har tackat för att vi gör medlemmarnas röster hörda och vi är glada och ödmjuka över ert gensvar.



När det nu är dags för mig att gå vidare mot nya utmaningar önskar jag alla er läsare att ni ska mötas av en sådan värme på era arbetsplatser som jag beskriver i början av denna ledare. Jag önskar tf chefredaktör Linda Svensson en lika spännande och fantastisk tillvaro som jag har haft under den här tiden.

Tack för mig!

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.

Ledare

Mörka moln på solig himmel när Unionen höll kongress

Unionen har hållit kongress och där diskuterades AI, arbetstid, hållbarhet, löner och en massa annat som rör jobbet. Med på kongressen fanns också fackliga ledare från Belarus som blivit fängslade och förföljda – en påminnelse om att aldrig ta demokratin för given.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 16 november 2023, kl 06:01
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Votering! Det efterfrågades flitigt i soliga Karlstad där Unionens nyligen höll kongress. Ordet betyder omröstning och ombuden kan begära det om det är osäkert hur många som ropade ja till det ena eller andra förslaget till beslut.

För den som inte brukar delta på liknande möten är ordet kanske inte välkänt. Så är det med så kallade fackuttryck – fiffiga för att de är exakta men ibland svåra för utomstående. Förmodligen använder du själv ett gäng sådana begrepp. Vi på Kollega har gjort ett ”knäck” (journalistord som betyder artikel) om fackord och förkortningar från arbetslivet – ta en titt här för att se hur många av dem du känner igen.

För kongressdeltagare krävs det tåligt sittfläsk, den saken är klar

Tillbaka till kongressen, som hålls vart fjärde år. Ombuden från hela landet diskuterade förbättringar av löner och arbetsmiljö och en mängd andra frågor som har med jobbet och facket att göra. Till exempel arbetstid, hållbarhetsarbete, AI:s påverkan på framtida jobb, behovet av fler unga på fackliga uppdrag och huruvida förbundet har gått för långt i digitaliseringen av fackliga kurser och evenemang. Engagemanget var stort och diskussionerna blev långa – för kongressdeltagare krävs det tåligt sittfläsk, den saken är klar.

Trots det soliga vädret var det också en kongress där de mörka molnen från övriga världen kom nära och vi påmindes om hur priviligierade vi är samt att vi aldrig kan ta demokratin för given. Flera gäster från Belarus berättade om hur fackligt aktiva döms till långa fängelsestraff, många av dem trots att de är gamla och sjuka. Att fängsla fackliga företrädare och ledare är ju förfärligt, och det händer alldeles nära oss – det är bara 80 mil mellan huvudstäderna Stockholm och Minsk.

Ledare

Prata om klimakteriet – även på jobbet

Klimakteriet har stor påverkan i livet för hälften av befolkningen – ändå är ämnet omgärdat av så mycket hysch-hysch. Om vi hjälps åt att avdramatisera ökar förståelsen för hur symptomen påverkar.
Helena Ingvarsdotter Publicerad 20 oktober 2023, kl 06:15
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Ganska prick när jag passerade 50-strecket dök symptomen upp, till exempel värmevallningar, störd sömn och en hjärna som plötsligt uppför sig annorlunda och får mig att säga bord när jag menar stol, typ. Nu, fyra år senare, pågår klimakteriesymptomen fortfarande för fullt och jag skulle ljuga om jag påstod att det inte stör tillvaron. Men många drabbas långt värre – med ökad stresskänslighet, humörsvängningar och nedstämdhet.

I stort sett alla kvinnor i övergångsåldern får symptom, ändå är det relativt tyst om ämnet. Det är häpnadsväckande att något som har så stor påverkan i livet för hälften av befolkningen är omgärdat av så mycket hysch-hysch.

Men gör det något, kanske du tänker? Ska jag behöva lyssna till samtal som rör hormoner och fertilitet? Räcker det inte att de som är berörda googlar info?

Ofta klassas hormonrelaterad nedstämdhet felaktigt som depression och utbrändhet, vilket leder till onödiga sjukskrivningar.

Nej, för tyvärr är kunskapsnivån låg och det får konsekvenser, till exempel i arbetslivet. Ofta klassas hormonrelaterad nedstämdhet felaktigt som depression och utbrändhet, vilket leder till onödiga sjukskrivningar. Här behövs kunskap både inom vården och på arbetsplatserna.

Om vi hjälps åt att avdramatisera ökar förståelsen för hur symptomen påverkar. Det kan vara något så enkelt som att kunna säga ”jag jobbar hemma idag och förskjuter arbetstiden för sömnen i natt var kass”. Eller att slippa undrande blickar när man blir knallröd i ansiktet eller växlar mellan ”kofta av” och ”kofta på” flera gånger under samma möte.

På företaget GreatEarth utbildas de anställda i hur kvinnor kan må när hormonnivåerna förändras. Och projektet har givit ringar på vattnet. Fler på jobbet berättar om de mår dåligt eller är stressade – oavsett anledning. De har kommit varandra närmare, som kollegor och människor.