Hoppa till huvudinnehåll
Söka jobb

Tänk efter före - du lägger ut allt på nätet

De glada partybilderna av dig på nätet känns troligen inte lika festliga när du ska söka jobb. Se upp med de spår du lämnar efter dig på nätet.
Publicerad
Festande figurer.
Illustration: Annika Huett

Minns ni rektorn som fick sparken från en norrländsk friskola efter att ha lagt ut lättklädda bilder på sig själv på Facebook? Det är bara en av många skandaler som har orsakats av tanklös närvaro på nätet.

– När du lägger ut någonting på nätet – om dig själv eller andra – så måste du tycka att det är kul i morgon också. Efteråt är det för sent, säger Måns Jonasson, digital strateg på Internetstiftelsen i Sverige, IIS.

Vanligt sunt förnuft är med andra ord smart att ha med sig – även när man är på internet.  Han lyfter fram den aningslöshet som kännetecknar mångas aktivitet på nätet och exemplifierar med Robert Aschbergs program Trolljägarna på TV3 där näthatare konfronteras med sina inlägg på internet. En vanlig reaktion där är: ”Det skrev jag bara på nätet”. Här handlar det om extremfall, men även för dem som inte ägnar sig åt näthat gäller det att tänka efter före.

– Många släpper kontrollen på Facebook och Instagram. Framför allt lite äldre personer, de som är 40 plus och inte särskilt intresserade av datorer, säger Måns Jonasson.

Även till synes harmlösa inlägg och bilder är det bra att vara försiktig med. För det som en gång hamnat på nätet riskerar att bli där för evigt. Förvisso kan man vända sig direkt till en person eller sajt där något publicerats och be att få en bild eller text borttagen. Sedan har man, tack vare en EU-dom från 2014, möjlighet att be Google ta bort sökresultat där den enskilda personens integritet anses väga tyngre än allmänintresset.

Men även om man lyckas ta bort bilder eller uppdateringar så kan de spridas vidare genom delningar. Måns Jonasson påpekar att det är en falsk trygghet att tro att det man postar på nätet kan försvinna.

Alla ens aktiviteter kan kartläggas. Har du letat efter nya sommarskor på nätet så kommer annonser för sådana  snart att dyka upp i ditt flöde. Enligt Måns Jonasson behöver man dock inte oroa sig för detta – man är anonym för annonsören, han tycker till och med att det kan ge en bättre upplevelse av nätet.

Men man vet ju inte hur informationen kan komma att användas. Ett skräckscenario – inte minst i USA – skulle ju kunna vara att man googlar på sjukdomar och sedan på grund av det inte beviljas privat sjukförsäkring.

Han varnar också för den så kallade Streisand-effekten. När sångerskan Barbra Streisand 2003 ville ha bort en bild från nätet på sin jättevilla i Malibu så fick det motsatt effekt. Det drog uppmärksamheten till sig och den spreds direkt i hundratusental.

Även Sophie Gernandt, marknads- och kommunikationschef på Mysafety försäkringar, varnar för spridningseffekten.

– Problemet är att man själv inte har kontroll. Och handlar det om hat och kränkningar på nätet så är straffsatserna dessutom väldigt låga, säger hon.

Sedan 2014 erbjuder hennes företag en försäkring som ger rådgivning och juridisk hjälp vid kränkningar med bild och text, id-kapningar eller falska profiler på nätet. Produkten, som är till för hela familjen, är enligt henne inte ett sätt att piska upp en internetoro.

– Det räcker bra med att läsa rapporter om hat och kränkningar från Brottsförebyggande rådet och Friends. Våra kunder är mycket lättade över att få hjälp. Många vet inte vart de ska vända sig för att få kontakt med olika sajter. Många gånger finns inte ens en mejladress, säger Sophie Gernandt.

Både hon och Måns Jonasson manar till försiktighet. Men han varnar också för onödig panik. På sikt tror han att vi kommer bli mer toleranta med vad som publiceras på nätet.

2010 fick en manlig förskollärare sparken eftersom han bar en mössa där det stod ”Porn Star” – porrstjärna – på sin profilbild på Facebook. Sådant kan enligt Måns Jonasson snart komma att vara accepterat.

– När dagens unga blir makthavare kommer vi nog att acceptera att det finns ungdomsfyllebilder på statsministern. Normen kommer att förskjutas, säger han.

TEXT: CAJSA HÖGBERG

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Söka jobb

Arbetsprov, tester – och total tystnad

Eleonor Björch Lowe lade många timmar på intervjuer och tester, och två dagar på ett arbetsprov. Sedan hörde hon ingenting. Hennes fall är inte unikt. Hur mycket ska en arbetssökande stå ut med?
Publicerad 30 oktober 2025, kl 06:03
Allt fler jobbsökare vittnar om långa rekryteringsprocesser utan återkoppling – 'Jag kände mig utnyttjad'. Illustration av ett sportlopp där huvudpersonen får se någon annan ta emot medalj.
Allt fler jobbsökare vittnar om långa rekryteringsprocesser med tester och arbetsprov – utan återkoppling. Läs Eleonors och Henriks berättelser om hur det känns att bli utnyttjad i jakten på ett jobb. Illustration: Mattias Käll.

Eleonor Björch Lowe hade en pirrig känsla i magen. Hon hade sökt ett spännande jobb i mediebranschen som hon verkligen ville ha, och företaget verkade gilla henne.

– De var jättenöjda efter första intervjun och ville gå vidare med mig. Det skulle först bli personlighetstest, IQ-test och sedan intervju med en högre chef. Och det var ju inga konstigheter, säger Eleonor Björch Lowe.

Processen rullade på, hon kände att hon verkligen hade en chans att få det här jobbet. Förlaget meddelade att de valt ut några få kandidater som skulle få göra ett arbetsprov i form av förslag på tre produkter som bolaget skulle kunna sälja.

– Det var ju en hel del jobb med att kolla marknaden för de här idéerna, hitta potentiella personer som kunde producera och kolla trender utomlands. Det krävdes mycket research och jag ägnade hela två arbetsdagar åt förberedelserna, dessutom under min semester.

Två veckor utan svar efter anställningsintervju

Eleonor Björch Lowe, kritisk till hur företag hanterar kandidater i rekryteringsprocesser.
Eleonor Björch Lowe. Foto: Privat.

Powerpointpresentationen, komplett med marknadsundersökning och allt, gick fint. Eleonor Björch Lowe upplevde att hon hade presterat sitt absolut bästa, cheferna var också nöjda och bad slutligen om referenser som de ringde upp och hade långa samtal med. Sedan hände … ingenting. 
Två veckor gick utan ett pip.

– Det kändes ju rätt konstigt så till slut skickade jag ett mejl, skrev lite glatt att jag var nyfiken på hur det gick.

Svaret som kom några dagar senare från en av cheferna blev en chock. ”Jag är jätteledsen att behöva meddela dig det här, men vi kommer inte tillsätta den här tjänsten.” Men han skrev även att om de hade gjort det, skulle Eleonor Björch Lowe ha fått jobbet. ”Vi var jättenöjda med allting.”

– Jag trodde att han skojade. Jag förstår inte hur man kan låta folk gå igenom en så lång process och sedan bara säga att det inte blir något. Hade de åtminstone sagt att det var ett plötsligt beslut om nedskärningar, eller att jag var en av två slutkandidater och att den andra fick jobbet, så hade jag ju kunnat förstå. Men jag fick ingen förklaring.

Jag förstår inte hur man kan låta folk gå igenom en så lång process och sedan bara säga att det inte blir något

En SEO-specialist (expert på sökordsoptimering) som vi kan kalla Henrik har en liknande upplevelse. Han blev kontaktad av ett företag som tyckte att han skulle passa perfekt hos dem. Kul att testa något nytt, tänkte Henrik.

Först blev det intervju, sedan ett mejl med tio djupgående frågor om hans arbetsprocesser och tidigare erfarenheter. Henrik svarade noggrant.

– Kort efter kom ytterligare tolv frågor som var ännu mer detaljerade, denna gång om Metaannonsering, målgruppsegmentering, kampanjuppföljning, konverteringsdrivande material och ett logiktest. Jag presterade nästan felfritt, berättar Henrik.

När arbetsprov blir obetalt arbete

Slutligen blev han kallad till en andra intervju, där attityden från arbetsgivaren var lite mer nonchalant. Frågorna haglade: ”Om jag ska köpa vårt företagsnamn i Google Sök, hur mycket får jag betala? Hur funkar egentligen budgivningen i Google Ads? Hur hade du ökat klicken i våra nyhetsbrev? Hur ser man vilken målgrupp som klickar var i ett nyhetsbrev?”

Henrik gjorde återigen sitt allra bästa och lite senare hörde företaget av sig och meddelade att de hade gått vidare med andra kandidater. Sådant händer, resonerade Henrik. Däremot efterlyste han feedback, men trots flera påstötningar fick han aldrig något svar på varför han ratats.

– Jag fattar att man inte kan ge feedback till alla som söker ett jobb. Men det var ju de som hörde av sig till mig! Lägger man då lägger ner timmar på långa tester och djupgående frågor borde man väl åtminstone få ett svar?

Han lämnades med en känsla av tomhet: ”Vad gör jag som inte duger? Hur undviker jag att göra samma misstag igen?”

– Jag kände mig utnyttjad efter den andra intervjun och tappade lusten att söka fler jobb. Men i dag jobbar jag på ett företag där rekryteringsprocessen var jättesmidig och där jag kände mig både sedd och uppskattad.

Jag kände mig utnyttjad efter den andra intervjun och tappade lusten att söka fler jobb

Eleonor Björch Lowe å sin sida,blev förbannad. Även hon kände sig utnyttjad.

– Jag gav dem alla de här idéerna, all min research. Jag säger inte att de tänkte stjäla mina idéer, men det var så det kändes.

Hon mejlade företaget och uttryckte sin besvikelse över hanteringen, och fick ett snorkigt svar från HR som menade att man inte kunde förvänta sig att få ett jobb bara för att man sökt det.

– Men det handlade ju inte om det, vilket jag också svarade dem. Utan om att jag lägger ner så mycket tid, lämnar mina referenser och sedan hör man ingenting förrän man själv kontaktar dem – det är så otroligt dåligt skött. Jag skickade faktiskt en faktura för 16 timmars arbetstid. Förväntade mig inte alls att de skulle betala, det var mest för att markera. Men de betalade.

Lärdomarna tog hon med sig till sitt nuvarande jobb på tidningsförlaget Aller Media, där hon själv har ett visst rekryteringsansvar. Då påminns hon om vikten av att visa respekt för arbetssökande och den tid de lägger ner.

– Man kan inte svara alla som söker personligen, men ett automatiserat mejl är bättre än inget alls. Viktigast av allt är att vara tydlig från början med hur rekryteringsprocessen går till, och att höra av sig även om det är för att meddela att man ännu inte har något besked.

Text: Pernilla Fredholm.