Det var till följd av en motion från kongressen 2011 som Unionen beslöt att utreda möjligheten att starta en egen tankesmedja.
Arbetsgivarna, och då främst Svenskt Näringliv, lägger varje år enorma resurser på opinionsbildning, genom att finansiera tankesmedjor, forskningsinstitut och tv-kanaler, och motionären i fråga tyckte att Unionen borde matcha det. Motionen ledde till att kongressen gav Unionens förbundsstyrelse i uppdrag att utreda möjligheten att starta en tankesmedja.
Lena Georgsson Wirkkala, utredare på Unionen, har lett den arbetsgrupp som utrett frågan. Hon berättar att rapporten som lämnades till förbundsstyrelsen strax före julhelgen 2012 bland annat baseras på möten och intervjuer med personer som i dag jobbar på tankesmedjor - även för arbetsgivarsidan - samt information om hur tankesmedjor fungerar i utlandet.
- I rapporten har vi också tagit upp det som talar för och emot att starta en tankesmedja och visat att man också skulle kunna tänka sig att gå andra vägar. Som att starta ett forskningsinstitut eller satsa på annat där man uppnår samma mål.
Hur fungerar en tankesmedja, utifrån den utredning ni gjort?
- De som jobbar på tankesmedjorna gör det på heltid och har ett eget kontor, en egen logga och en egen budget. Det vanligaste är att man är en handfull personer och i dag satsar man ofta på att det ska finnas forskarutbildade med. Sedan har man ofta en budget så att man kan betala skribenter eller forskare att skriva rapporter på uppdrag av tankesmedjan som bestämmer inriktning när det gäller vilken typ av rapporter man ska ge ut.
- Så jobbar Timbro och de stora tankesmedjorna på arbetsgivarsidan. Skillnaden är bara att de har så oerhört mycket mer pengar vilket också gör att de är mycket större, man kanske har 15 personer som jobbar med det här där.
Lena Georgsson Wirkkala påpekar att det finns en variant som brukar kallas för forskningsinstitut där arbetsgivarsidan finansierar omkring femton forskares arbete.
- Anledningen att de är så många är att när man är några fler kan man söka statliga forskningspengar och på så vis växla upp finansieringen av smedjan. Vilket arbetsgivarsidan förmått göra på ett väldigt skickligt sätt.
- Det är alltså inte bara arbetsgivarnas egna pengar utan också statliga forskningspengar som går till de olika projekt de driver. Och då väljer de ju projekt utifrån det de vill tycka, så att säga, som att kritisera LAS. Personligen tycker jag att om Unionen ska ha en tankesmedja så vore det bra om vi tänker på samma sätt, alltså att vi försöker växla upp finanseringen på samma vis. Men än har ingen från arbetstagarsidan lyckats med det, även om ambitionerna finns där så att säga.