För första gången ger det mer än 10 000 kronor extra att dra på sig en skjorta i stället för blåställ på morgonen, visar lönerapporten. Medan arbetarnas medellön i fjol låg på 22 800 kronor, tjänade tjänstemännen drygt 32 800 i snitt.
- Löneskillnaderna sprang iväg från mitten av 1990-talet och tio år framåt. Den nivå som var innan kanske kan ses som rimlig. Då skilde det mellan 30 och 35 procent. Sedan drog det iväg ganska rejält, säger Mats Larsson.
1994 var skillnaden 4 300 kronor.
- Någon exakt gräns finns väl inte, men vi säger att löneskillnaderna i alla fall inte ska bli större relativt sett, i procent. Det är där man måste börja. Vi måste vara realister. Löneskillnaden är så pass stor att de lågavlönade grupperna skulle behöva betydligt större procentuella löneökningar för att minska lönegapet.
För trots att lönerna ökade med nästan lika mycket i procent för arbetare och tjänstemän under den senaste avtalsperioden ökade tjänstemännens medellön med 420 kronor mer i månaden.
För LO-förbunden gäller det att ta ut så mycket som möjligt av det givna löneutrymmet, något som man lyckats med sedan 2007, enligt Mats Larsson.
Då var framgångskonceptet jämställdhetspotten. I den kommande avtalsrörelsen kommer LO att kräva kronpåslag i avtal med snittlöner som ligger under industrigenomsnittet. De avtal som däremot ligger ovanför snittet ska i stället få ett procentpåslag. Det innebär att avtal med lägre snittlön får en högre procentuell ökning.
