Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Treårigt avtal kan bli tvåårigt

Att det nya treåriga Industriavtalet kan sägas upp redan efter två år beror på att både fack och arbetsgivare har velat ha den möjligheten som en slags försäkring i det fall det skulle hända något omvälvande med ekonomin framöver.
Anita Täpp Publicerad 31 mars 2017, kl 16:29
Jessica Gow/TT
Unionens ordförande Martin Linder är nöjd med det nya avtalet. Jessica Gow/TT

– Min bild är att vi har en samsyn i att det är svårt att överblicka så långt fram som tre år, vilket alla seriösa prognosmakare nog också tycker, säger Martin Linder, Unionens ordförande.

– De ekonomiska förutsättningarna kan helt förändras, till exempel genom att vi inte klarar att leverera reallöneökningarna därför att det har hänt något i ekonomin eller att vi får en finanskris. Och i så fall är det viktigt att vi kan ta en ny diskussion.

Martin Linder tycker att parterna har fått till en bra lösning och en balanserad avtalsmodell.

– Den levererar på det som vi har haft som våra viktigaste ingångsvärden i förhandlingarna, alltså att ge våra medlemmar reallöneökningar och mer pengar i plånboken och att vi skulle få in ytterligare pengar till flexpensionen.

– För vårt samarbete inom Facken inom industrin, så har låglönekravet varit viktigt för LO-förbunden och det har vi också tydligt sagt att vi står bakom och där har vi också levererat. 

Läs mer: Så höga löneökningar ger det nya avtalet

Det låter på dig som ni har fått igenom allt ni har velat, men ni måste väl också ha gett någonting i förhandlingarna? Eller har ni bara kört över arbetsgivarna?
– Nej, men det är ju en avvägning, vilket man också kan se utifrån hur vi formulerade våra avtalskrav och det är klart att det man ställer som krav inte är det man landar på. Men som helhet är det en överenskommelse där vi i huvudsak har hittat en balans mellan vad båda parterna ville uppnå och då tycker jag inte vi har gjort några stora uppoffringar.

Varför var LO-fackens krav på en låglönesatsning också viktigt för Unionen?
– Facken inom industrin har ju samverkat i 20 år nu, i de tuffaste frågor som finns och lyckats samordna sig. Det bygger på att försöker hitta gemensamma frågor och att vi håller ihop och stöttar varandra i de frågor som vi tycker är viktiga.

– Den här gången var det väldigt viktigt för LO-facken att få till någon form av låglönesatsning. Vi har hela tiden sagt att vi står bakom och stöttar det kravet därför att vi också tror att det kommer ge andra positiva effekter, som att hela synen på industrins märkessättning bli stabilare. Vi vet att det gynnar oss på lång sikt eftersom Industriavtalet har lett till runt 50-procentiga reallöneökningar sedan det bildades.

Så att ni stöttade LO-förbunden i det här har också att göra med den normerande funktion som Industriavtalet har?
– Ja, sedan är det ju så att när tre av de fem parterna inom Facken inom industrin säger till oss andra att detta är en väldigt viktigt sak för oss att driva och vi inte ser att det finns något negativt i det för oss så är det logiskt att backa upp det. Det syns inte alltid i förhandlingsresultatet men det finns många tillfällen under förhandlingarna där vi backar upp varandra. Och det är ju facklig grundkurs steg ett att när man håller ihop så blir man starkare.

Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.