Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Ung i sinnet

Sverige lär vara det mest åldersfixerade landet i världen. Ingen annanstans tycks åldern spela så stor roll för oss själva och för omgivningen som här. Och märkligt nog så är det sällan i särskilt positiva sammanhang. I stället för att fira att vi blivit aningen klokare och mer erfarna talar vi om 30-, 40- och 50-årskriser.
Naljen Ståhlström Publicerad 29 januari 2015, kl 13:51

Men så är också hela samhället uppbyggt runt de där tio sifforna i personnumret. När vi söker jobb är åldern ofta det första vi ombeds fylla i, som om den vore lika viktig på cv:t som antalet högskolepoäng.

Våra livsfaser ska följa en bestämd åldersordning.


I kölvattnet är det lätt att både göra sig skyldig till och utsättas för åldersdiskriminering. Inte medvetet kanske, men vi har så lätt för att åldersbestämma allt, sätta bäst före datum inte bara på mjölkpaketet.

Våra livsfaser ska följa en bestämd åldersordning. Skola och högre utbildning före 30 fyllda, följt av familj, barn,
karriär och fast jobb. Sedan gäller det att ha det tryggt och ordnat, åtminstone på jobbfronten, för blir du av med jobbet när du är runt 50, ja, då kan du få det tufft.

Jag har på nära håll följt en väninnas kamp. Precis innan hon fyllde 50 organiserade ledningen om och hon blev
uppsagd på grund av arbetsbrist. Min väninna är välutbildad, hade chefsansvar och var omtyckt av alla för sina prestationer och för sin personlighet. Men vad hjälpte det.

Minns fortfarande kvällen när vi satt vid mitt köksbord och pratade om framtiden. Inte kunde någon av oss ana
att det skulle ta tre år av intensivt jobbsökande innan hon till slut landade. Av och till dök lediga jobb upp som hon hade en klockren profil för, men hon blev inte ens kallad till intervju.

...såg hennes ålder och erfarenhet som en tillgång.

Men till slut fanns det en personalchef därute som inte tyckte som alla andra, som såg hennes ålder och erfarenhet som en tillgång.

I det här numret av Kollega har vi träffat Nils och Lena som båda har passerat 50 och som lyckats att skaffa nya jobb. Läs om hur de gjorde och deras bästa tips. För visst är det så att det finns arbetsgivare i Sverige som inte ser åldern som ett hinder, utan som tvärtom förstår hur viktigt det är att ha varierande åldrar i en arbetsgrupp.

Bläddra i tidningen!

Läs årets första nummer av tidningen Kollega digitalt här

Ledare

Hur nära ska chefen gå i utvecklingssamtalet?

Nu är tiden för utvecklingssamtalen på många arbetsplatser. Men hur personliga ska de vara egentligen?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 13 februari 2024, kl 12:58
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör och ansvarig utgivare för Chef & Karriär samt Kollega. Foto: Klas Sjöberg.

Så här års håller vi utvecklingssamtal. Följer upp tidigare mål och skapar nya samt listar behovet av kompetensutveckling. Men syftet är även att nå ökad arbetsglädje och då måste samtalet dessutom bli personligt. Det är inte alla bekväma med, att hamna i fokus. Man kan vara blyg. Eller motståndare till upplägget.

”Varför ska vi utvecklas hela tiden? Räcker det inte att vi gör det vi ska?” Ungefär så sa en medarbetare till mig för många år sedan. Bakom låg, tror jag, en önskan att ”få vara som man är”. 

Räcker det inte att vi gör det vi ska?

Ska chefer försöka ändra beteenden? Jag tycker att det finns något som skaver med det – vi människor är olika och det är bra. Ett korrigerande kan skapa en känsla av att inte duga. Å andra sidan påverkar vissa beteenden andras arbetsmiljö negativt och måste stävjas.

Som så mycket annat i ledarskapet är det en balansgång, och lätt att kliva fel. Jag tror ändå på att våga gå nära, för ibland är det först då de viktigaste sakerna uppdagas – som att någon innerst inne inte trivs i nuvarande roll eller är på väg mot överansträngning.