Hoppa till huvudinnehåll
Avtalsrörelse

Unionen och LO – en nödvändig allians

Lönegapet mellan arbetare och tjänstemän, vägen mot höjda kvinnolöner och synen på bemanningsföretag. Skillnader finns det gott om. Men de långsiktiga målen är ändå gemensamma, konstaterar Unionens ordförande Cecilia Fahlberg och LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson under ett samtal i Almedalen.
Anton Andersson Publicerad 29 juni 2015, kl 18:23
Kollega
Karl-Petter Thorwaldsson och Cecilia Fahlberg diskuterar samarbete i Almedalen. Kollega

Diskussionen inleddes med ett gemensamt konstaterande från de båda ledarna att nästa års avtalsrörelse kommer att bli en utmaning. Trots att konjunkturläget har förbättrats det senaste kvartalet upplever de båda att motparten nu går ut hårdare än på länge.

Lönerörelsen måste anpassas till den låga inflationen heter det från arbetsgivarsidan.

– Arbetsgivarna talar alltid om att löneutrymmet är noll och om att man vill ha lokala lösningar. Men det är sant att vi faktiskt inte har fått i gång ekonomin den här gången. Situationen i Grekland spär på oron ytterligare, sade Cecilia Fahlberg under diskussionens inledning.

– Vi varnar starkt för att anpassa lönerna till inflationen. Går man ner mot noll blir det ännu svårare att få fart på hjulen och få kurvan att peka uppåt igen. Vi siktar istället på att sätta lönerna en liten bit över Riksbankens inflationsmål på 2 procent. Där vet jag också att vi har Riksbanken i ryggen, fyllde Karl-Petter Thorwaldsson i.

Men hur ska då tjänstemannarörelsen och arbetarrörelsen gemensamt ta sig an framtidens utmaningar?

Trots att det gnisslat en del på sistone, inte minst efter LO:s beslut att lönegapet mellan arbetare och tjänstemän ska minska, har Unionens och LO:s medlemmar närmat sig varandra på en rad områden, menar de båda fackledarna.

– När LO går ut och säger att man ska minska lönegapet mellan grupperna skjutsas jag tillbaka till 40-talet där tjänstemännen stod över arbetarna med vit kostym och slips. Det ser inte ur så idag. Vi delar samma behov av utbildning och kompetensutveckling. Uppdelningen tjänsteman och arbetare är omodern idag, sade Cecilia Fahlberg.

– Jag håller med Cecillia om att våra frågor idag i mångt och mycket är gemensamma, och studier ska så klart betala av sig. Men de behöver inte vara en högre skillnad än 10600 i månaden. Och vi tycker definitivt inte att gapet ska öka mer, sade Karl-Petter Thorwaldsson.

Resten av diskussionen kretsade mycket kring hur man ska komma tillrätta med löneskillnaden mellan kvinnor och män, samt industriavtalets normerande roll.

Även om åsikterna kring hur man tar sig dit skiljer sig uttryckte Karl-Petter Thorwaldsson en glädje kring att Unionen antagit ett liknade mål som LO vad gäller kvinnolönerna, det vill säga att gapet ska halveras under de kommande 12 åren. Unionen vill göra samma sak på 13 år.

– Alldeles oavsett tekniken är det mycket glädjande. Ska vi varaktigt kunna minska lönegapet måste LO, TCO och SACO samlas kring frågan. Det har jag sagt ända sedan jag tillträdde.

Cecilia Fahlberg delar uppfattningen om att man är överens i sak, men uttryckte samtidigt en oro över att LO:s linje där man vill driva särskilda potter i lönerörelsen kan komma att hota märkets normerande roll.

– Att använda industriavtalet för att få några tiondelar mer är oroande. Risken är att det stjälper hela avtalet. Man kan inte ha en normering, som i grunden handlar om solidaritet och jämställdhet, och samtidigt ta den vägen.

Avtalsrörelse

Här får de 26 000 i kompensation - för inflationen

2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor, som kompensation för inflationen. Det får anställda inom den tyska industrin när första delen av deras avtalsrörelse nu är färdig. Samtidigt börjar förberedelserna för de svenska avtalsförhandlingarna, där facken sneglar mot just Tyskland.
Noa Söderberg Publicerad 5 februari 2024, kl 12:49
Tysk flagga utanför riksdagshuset i Berlin.
Unionen förbereder sig för avtalsrörelsen 2025. Medlemsundersökning pågår och blickarna riktas mot Tyskland för inspiration. Läs mer om kraven och utmaningarna. Foto: Halvard Alvik/NTB/TT.

Unionen är tillsammans med fyra andra industrifack med och sätter ”märket” – löneökningsnivån som blir norm för nästan alla anställda i Sverige. Nu har Unionens medlemmar börjat förbereda sig för nästa avtalsrörelse, som ska vara färdig våren 2025. Bland annat har en digital medlemsenkät skickats ut.

Avtalskraven presenteras först i slutet av oktober. Men redan nu har de första förhandlingarna gått i mål i det land som både fack och arbetsgivare jämför med allra mest: Tyskland.

Anställda i trä- och plastindustrin i delstaten Baden-Württemberg får – utöver vanlig löneökning – en engångssumma som kompensation för inflationen: 2300 euro, motsvarande drygt 26 000 kronor. I delstaterna Niedersachsen och Bremen betalas en likadan kompensation på 1800 euro, motsvarande omkring 20 000 kronor. I andra delstater fortsätter förhandlingarna. Även där kretsar det kring inflationskompensation. 

Engångsbelopp eller procentuell ökning

Martin Wästfelt, Unionen.
Martin Wästfelt.

Martin Wästfelt, förhandlingschef på Unionen, säger att Tyskland är det ”avgjort viktigaste” konkurrentlandet för svensk industri och att facken alltid följer utvecklingen i landet ”väldigt noga”. Därför känner Wästfelt igen fenomenet med engångsbelopp.

I den förra svenska avtalsrörelsen lade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen fram ett sådant förslag, och enligt Wästfelt har det funnits som ett konkret alternativ vid förhandlingarna om ”märket” flera gånger tidigare.

– Idén om engångsbelopp har nog alltid funnits i förhandlarvärlden, men facken inom industrin och Unionen tycker, av principiella skäl, att vår modell är klart bättre.

Modellen han pratar om innebär att facken kräver jämna procentuella löneökningar varje år och inte söker kompensation för inflationen. På så sätt, säger Wästfelt, ökar reallönerna på lång sikt för alla i Sverige. Han talar om en ”ränta på ränta”-effekt (se faktaruta) och att den effekten försvinner om man börjar använda engångsbelopp. Dessutom pekar han på att sjuklön och andra försäkringar hänger ihop med lönerna och därför inte höjs om man satsar på engångsbelopp.

Men nu har det varit en inflationschock och medlemmars köpkraft har försämrats snabbt. Kan det inte vara aktuellt med ett engångsbelopp just denna gång, som ett komplement till de vanliga löneökningarna?

– Det är en högst relevant fråga. I frågan läser jag in ett kompensationstänk och det är en annan hörnsten i vår lönebildningsmodell: vi förhandlar framåt. Vi ägnar oss inte åt kompensation bakåt. För skulle man göra det, då tappar man den stabiliserande faktorn.

Kraftigt höjda lägstalöner

På andra håll i Tyskland pågår förhandlingar om kraftigt höjda lägstalöner. Landets byggfack – där även tjänstemän är medlemmar – har krävt 5700 kronor mer i månaden för de med lägst löner. Anställda på landets tåg har krävt liknande summor.

Även detta var på tapeten i den förra svenska avtalsrörelsen. Resultatet blev en höjning med 1350 kronor av de lägstalöner som finns utskrivna i kollektivavtalen. För de som låg allra sämst till innebar det en större lönehöjning än de 4,4 procent som parterna enades om i övrigt.

Martin Wästfelt säger att han inte spekulerar i vad medlemmarna kommer vilja lägga fram för krav nu, men säger att det var ”extraordinära omständigheter” som gjorde att man krävde särskilda höjningar av lägstalönerna förra gången.

– Vi är en förening som väldigt många tjänstemän är med i, så man får se vad diskussionerna blir. 

– Det man ska tänka på är att när man driver en sak som arbetsgivarna tycker väldigt illa om – höjda lägstalöner – så innebär det att det finns andra saker man inte får igenom. 2023 hade vi extraordinära skäl och jag ser inte att de skälen föreligger på samma sätt här och nu.

Inflationen fortfarande tuff

Samtidigt slår han fast att det ekonomiska läget fortfarande är tufft för många av Unionens medlemmar, på grund av inflationen.

– Siffrorna visar att det fortfarande inte är positiv reallöneutveckling. Men vi tror att det snart kommer bli det. Och då kommer det ta, utifrån vår modell, ett par år innan man är i kapp den förlust i köpkraft man gjort. Jag tycker man ska vara ärlig och säga att det har varit tufft.

Vilka andra prioriteringar tror du att medlemmarna kommer landa i när ni tar fram avtalskrav?

– I det första skedet handlar det om att få en diskussion om vilka frågor som är viktiga. Man börjar inte med att ställa frågan ”vad vill du exakt att vi ska kräva”. Det är också ganska stora skillnader mellan medlemsgrupper. Men vi vet att frågan som vi höll på med förra gången, men inte kom någon vart – reglering av distansarbetet – fortfarande är angelägen för många tjänstemän. 

– Sedan tror jag att just reallöneutvecklingen kommer vara minst lika central som den brukar vara. Lönefrågan är på något sätt alltid pudelns kärna.

RÄNTA PÅ RÄNTA

Ekonomiskt begrepp som används för att förklara hur pengar kan växa. I lönebildning syftar det på att en procentuell höjning ger större lönelyft ju högre lönen är. En person som tjänar 30 000 kronor i månaden och får 3 procents löneökning höjer sin lön med 900 kronor. Om nästa löneökning också blir 3 procent så beräknas den på 30 900 kronor. Då blir höjningen 927 kronor. På sikt växer lönen mer och mer för varje gång. 

Det är samtidigt anledningen till att dagens svenska lönemodell har kritiserats av lågavlönade grupper. Eftersom deras ränta på ränta-effekt blir mindre så riskerar löneskillnaderna mellan olika yrkesgrupper att öka för varje år.

SVERIGE OCH TYSKLAND

När dagens svenska lönemodell – "märket" – utformades var ett av huvudmålen att svenska löner ska öka i samma takt som i andra länder med stor industri och mycket export, eftersom de länderna är Sveriges "konkurrenter". Tyskland brukar pekas ut som Sveriges allra främsta konkurrentland. Därför är det som händer med tyska löner viktigt för både fack och arbetsgivare i Sverige, trots att ländernas förhandlingssystem ser olika ut.

Enligt Petter Hällberg, löneekonom på Medlingsinstitutet, har svenska och tyska industrilöner i princip följt varandra under de senaste tio åren, om man ser dem på en sammanslagen nivå. Det innebär inte att enskilda individers löner är samma.