Hoppa till huvudinnehåll
Diskriminering

Unionen öppnar stödlinje mot mansplaining

Unionen inleder en kampanj som tar avstamp i härskartekniker på jobbet. I kampanjen ingår bland annat en telefonlinje dit den kan ringa som exempelvis blivit utsatt för så kallad mansplaining.
Anita Täpp Publicerad 14 november 2016, kl 13:01
Clara Henry, Elaine Eksvärd, Peter Tai Christensen och Seher Yilmaz ovanför Mansplaining-jourens logga.
Bloggaren Clara Henry, retorikexperten Elaine Eksvärd, Unionens jämställdhetsexpert Peter Tai Christensen och Rättviseförmedlingens ordförande Seher Yilmaz är några av de som svarar på frågor om mansplaining för Unionens stödlinje. (Bläddra till nästa bild.) Foto: TT/skärmdump

Enligt en undersökning som Unionen gjorde förra året upplever drygt 20 procent av de kvinnliga privatanställda tjänstemännen att de har blivit utsatta för könsrelaterad diskriminering och trakasserier på jobbet.

Det kan exempelvis handla om så kallad mansplaining (se faktaruta) och andra manliga härskartekniker.

För att få fler att känna igen och motarbeta detta satsar nu Unionen på en kampanj i vilken ett Facebookevent, serietecknade exempel på härskartekniker och en ”mansplainingakut” ingår.

Måndagen den 14 november öppnas ”mansplaningakuten”, en tillfällig telefonlinje för män och kvinnor som vill dela med sig av sina erfarenheter och ställa frågor.

Telefonlinjen kommer bland annat vara bemannad av Unionens jämställdhetsexpert Peter Tai Christensen och en rad engagerade opinionsbildare i ämnet, däribland Elaine Eksvärd, Nina Åkestam, Clara Henry, Manne Forssberg och Seher Yilmaz.

– Vi har valt de svarande utifrån att de har profilerat sig i ämnet. Men de är inte Unionens företrädare utan svarar utifrån sig själva, påpekar Nina Kullberg, varumärkesansvarig på Unionen.

Varför kommer man att ringa till ”mansplainingakuten” ?
– En del kanske vill berätta om något de har varit med om och fråga hur de skulle ha kunnat agera och få lite retoriktips, säger Nina Kullberg.

– Sedan tror jag också att det kommer ringa en del män,  som kommer att undra varför vi skuldbelägger dem när de inte tycker att de själva ägnar sig åt härskarteknik utan att de kanske själva blir utsatta för det. Och det är viktigt att komma ihåg att härskarteknik inte är genusbundet, att både män och kvinnor kan bli utsatta för det. Men det viktiga är att vi öppnar ögonen för det här och får igång en diskussion.

Unionen planerar nu för att dra igång en retorikutbildning för förtroendevalda, eventuellt under våren.

– Vi har inga färdiga lösningar, men ju mer man pratar om det desto bättre blir det. Då är det bra om de förtroendevalda får upp ögonen för problemet så att man kan bemöta  härskarteknik på arbetsplatserna. Många ägnar sig nog åt  ”mansplaining”  utan att tänka på det och om de får självinsikt så kanske de slutar med det, säger Nina Kullberg.

Mansplaining

Ordet mansplaining är bildat av engelska ”man” och ”explaining” och innebär att en man eller kvinna förklarar något för en person på ett överlägset och/eller förminskande sätt.

Diskriminering

Rasism på Amnestys kontor – så tog de tag i det

Utrikes födda personer upplever en betydligt sämre arbetsmiljö än inrikes födda. På Amnestys svenska kontor blev situationen till slut ohållbar.
Noa Söderberg Publicerad 19 januari 2024, kl 07:39
Jämlikhetsstrategen Armina Etminan säger att hon tog jobbet på Amnesty eftersom organisationen menar allvar med sitt interna jämlikhetsarbete. Foto: Anders G Warne

Den 12 december 2020 publicerades en uppseendeväckande nyhet: Amnestys generalsekreterare i Sverige avgår efter anklagelser om rasism på föreningens kontor. En av världens mest profilerade människorättsorganisationer beskrevs i Aftonbladet som en arbetsplats präglad av rasistisk utfrysning och användning av ”n-ordet”.

För Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben, var det ingen överraskning. När historien blev offentlig hade hon redan företrätt flera medlemmar som upplevt rasistiska kommentarer och diskriminerande begränsningar av karriärutvecklingen – och fått sin kompetens ifrågasatt när de lyft problemet.

Liknande problem hade uppdagats på Amnestysektioner runt om i världen. På huvudkontoret i London inleddes en utredning som senare skulle visa att det fanns både aktiv rasism – okvädesord som avfärdades som skämt, vidrörande av svarta personers hår utan samtycke – och en mer subtil rasistisk struktur där chefer i London behandlade personal utanför Europa som om de hade lägre kompetens.

"Amnesty är hycklare"

Frustrationen kulminerade när organisationen tog offentlig ställning för den antirasistiska gräsrotsrörelsen Black Lives Matter. Anställda och medlemmar kom med hårda anklagelser om att Amnesty var hycklare, även i Sverige.

Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty.
Marianne Gyllenpistol, ordförande i Unionenklubben på Amnesty. Foto: Privat

– Det var kaosartat och väldigt känsligt till en början. Ett smärtsamt uppvaknande. Det blev tydligt att vi inte alls hade det systematiska arbetet för att förhindra att sådant här sker, säger Marianne Gyllenpistol.

Den bristen finns hos fler arbetsgivare. I höstas publicerade Arbetsmiljöverket en rapport som visar att utrikes födda upplever en klart sämre arbetsmiljö än inrikes födda. Av de förstnämnda svarar 12 procent att de utsatts för mobbning på jobbet. Bland inrikes födda är motsvarande siffra 6 procent.

Amnesty hade redan före krisen tagit fram en formell jämlikhetsstrategi. När stormen lade sig inleddes arbetet med att göra den till något mer än en pappersprodukt. Arbetsgivaren och facket började tillsammans ta fram planer, listor och mål.

Rekryterade jämlikhetsstrateg

En av de första åtgärderna var att rekrytera en jämlikhetsstrateg. Armina Etminan, som tidigare arbetat på stiftelsen Make Equal, fick jobbet. Hon tog plats i Amnestys svenska ledningsgrupp och fick ansvar för att jämlikhetsarbetet skulle genomsyra hela organisationen.

Konflikterna hade visat att det först och främst behövdes mer kunskap. På senare år har Amnestys anställda gått regelbundna utbildningar i bland annat minoritetsstress, ålderism och antimuslimsk rasism. Armina Etminan påpekar att sådant inte kan göras en gång och sedan bockas av.

– Kunskap är en färskvara. Det går inte att säga ”vi gick en utbildning och workshop om detta” och sedan tro att man är klar.

Problemet behöver också mätas, enligt henne. Amnesty införde regelbundna kartläggningar av arbetsmiljöproblem kopplade till ojämlikhet. Där ställs frågor om bland annat rasism, hbtqi-diskriminering och tillgänglighet för människor med funktionsnedsättning.

– Det finns en stor diskussion om hur man ställer sådana frågor på ett bra vis. Man kan till exempel integrera det i sina vanliga medarbetarundersökningar och göra det på ett sätt som bygger på anonymitet, frivillighet och självidentifikation.

Diskriminering i samhället återspeglas på jobbet

Därefter inleddes den svåraste delen – att göra jämlikhetsarbete till något som präglar varje avdelning dagligen. Exemplen på vad det innebär är många: nya upphandlingskrav på företagshälsovården, jämlika spelregler på möten, särskilda utbildningar för chefer. Varje avdelning har fått i uppdrag att använda jämlikhetschecklistor.

Armina Etminan ger några exempel på vad en sådan kan innehålla.

– Om jag ska planera en kampanj, skriva ett inlägg i sociala medier eller planera ett årsmöte, vad behöver jag då veta och kolla upp? Behöver vi göra en syntolkning av inlägget? Har vi vilrum, bönerum och rätt kost på mötet? Det handlar om att verkligen kolla i förväg.

Amnestys problem blev offentliga

Trots att ämnet är känsligt, problemet svårt att mäta och lösningarna tar tid så har Armina Etminan och Marianne Gyllenpistol ett övergripande råd till den som märker av rasism och diskriminering på jobbet: lyft på locket. Säg som det är.

Att man vågade göra det på Amnesty är enligt Marianne Gyllenpistol en av förklaringarna till att just deras situation blev offentligt uppmärksammad.

– Jag tror att om man skulle göra detta på andra arbetsplatser så skulle det uppdagas samma sak.

Armina Etminan fyller i:

– Maktstrukturer och diskriminering som finns i samhället återspeglas ju på jobbet. Det handlar om vem som har möjlighet att vara sig själv, dela med sig av sina misstag, utvecklas och göra karriär. Vilka personer som får vilka tjänster. Det är inte säkert att sådant kommer fram i medarbetarundersökningar.

Jämlikhet kräver mod

Samhällsutvecklingen i Europa, med ökad polarisering och växande högerextrema partier, gör också att frågor om jämlikhet och mänskliga rättigheter blir mer politiserade. Det kan vara ännu ett hinder för att lyfta problemen på sitt jobb. Men Armina Etminan vill vända på perspektivet. Hon tror att en arbetsgivare som inte tar jämlikhetsproblem på allvar kommer ha svårt att i framtiden hitta personer att anställa.

– Både arbetsplatser och organisationer behöver komma fram till vilka de är och vad de står för. Det kommer vara viktigare än någonsin, men också ganska utmanande. Och det kommer att kräva mycket mod.

Amnesty International

➧ Människorättsorganisation grundad i Storbritannien 1961.

➧ Har drygt två miljoner ”medlemmar och supportrar”. Uppger inte exakt medlemsantal.

➧ År 2019 hade organisationen kontor i 63 länder.

➧ I Sverige jobbar omkring 90 personer.